SkalmanAl

Alltså, irriterad kanske är att ta i lite. Jag ser bara inte så mycket glädje i dem. Någonstans ser jag nyttan med att ha självbetjäningskassor. Kan jämföras med en kaffeautomat. Man går fram till automaten, trycker på rätt knapp, och så kommer en kopp med tillräckligt gott kaffe för att man ska bemöda sig med att dricka skiten. Är det gott? -Nej! Behöver jag det? -Såklart!

Det som saknas är det lilla extra i mina dagliga konsumbesök. Blir dagliga besök eftersom jag inte gillar inte att storhandla. Det kräver planering, logistik och utförande. Jag är för allt det där. Tro mig. Att planera är något jag är bra på. Men det gäller inte matvaror. Troligtvis beror det på att man måste göra något med dem därhemma. Göra något gott med dem. En påse Polly häller man upp i en skål. Done! Det klarar jag av. Men det är inte mitt fel att jag inte lagar mat. Hur kan det vara mitt fel när det ligger så många bra restauranger runt  mina kvarter? Klart som fan jag hade lagat mat varje dag om jag bodde isolerat i en håla med bara en korvkiosk. I rest my case!

Hur var det med det lilla extra? Just det. Mer och mer sällan sitter nu en finnig student i kassan och tvingar fram ett "hej", "vill du ha kvittot?" eller "hej då". Det här var något man tidigare tog för givet. Nu är det istället en maskin som hälsar en "Välkommen" på en pekskärm. En äcklig smutsig och bacilldrypande pekskärm. Ska jag kladda på en skärm som 1000-tals andra kladdat på? Vidrigt. Min semi-hypokondri mår inte bra av det.

Den finniga studenten frågar i alla fall om jag vill ha kvittot. Det gör inte maskinen. Istället spottar maskinen ut kvittot. Ibland hamnar det på marken. Typ var tredje gång. Ett kvitto som jag dessutom inte vill ha. Är det kundservice? Har din mamma inte lärt dig att man ska fråga först?

Vart tar alla trötta snabbköpskassörskor vägen? Alla kan ju inte jobba på de få postkontor som finns kvar...



/SkalmanAl