SkalmanAl måste gå till banken
Ibland verkar hela världen för att man måste göra saker som man verkligen inte vill. Att gå till banken är en sådan sak som jag helst slipper. Det tar tid och man måste ibland integrera med nyexaminerade individer med rötter bortom industrialismen. Typ ifrån nåt bondesamhälle i ett varmt dadel-land. Det är alltid just tjejerna av den här generaliseringen som ofta har en attityd. Jag har inte frågat vad de tänker eller hur de är funtade. Det är inte forskning jag bedriver. Det är en blogg. En sida/version räcker. De är lättlästa. Hela situationen är lättläst.
Så hur tänker den här individen? Vi kan kalla henne Nadia. Nadia kommer ifrån tuffa kvarter. Hennes bröder var fett koola. Nödvändigtvis inte farliga. I alla fall inte om man slipper träffa dem. Man kan säga att de är Chauvinister. Hennes tjejkompisar är lika hårda och sammansvetsade. Vi mot dom, är tänket. Helt naturligt då Nadia i hela sitt liv upplevt "vi-mot-dom" ifrån alla håll. Nadia är formbar som alla andra. Hon har inte enbart stöpt sig själv...
Nadias föräldrar är stolta. De jobbar hårt. Pappan kör bud. Mamman jobbar inom vården. De har haft det jävligt tufft. Men nu ska Nadia bära upp familjens namn. Dottern har lyckats, och kanske är just Nadia det föräldrarna är mest stolta över. Deras dotter har gått ut grundskolan och sedan tagit en examen i ekonomi. Visserligen har Nadias pappa ett dussin examineringar. Han är allsidig. Läkare, Fysiker och Ingenjör (Nej, han bygger inte kemiska vapen. Ingen terrorist). Nu äntligen har familjen en medlem som lyckats med bedriften att få ett kvalificerat jobb. Ett jobb på en bank. Familjen är stolt och Nadia likaså. Hon infriade sina föräldrarnas dröm.
Nu har vi koll på vem Nadia är. Och där står hon framför mig. Fan vad kaxig hon ser ut. Varför så stram och hård? Le lite Nadia. Blir trevligare då. Vi ska ju integrera. Du har ett serviceyrke. -Jaha, du tror att jag går till din kassa för att Jag behöver Dig? Jag som trodde att Du fanns där för Mig?! Okey, jag vill inte ha nån übercheck smilfink som bara är jobbig. Det stressar. Däremot en vanlig person som lämnat "jag-har-lyckats-attityden" hemma vid flingskålen. Nån som förstår hur världen fugerar utanför sin gata. Nadia, du behöver inte bära ditt hårda skal på jobbet. Jag kommer inte trampa på dig. Jag lovar. Nähe, behåll attityden då. När du är klar med mitt ärende kan du väl trycka fram nästa nummer -och nästa -och nästa -och nästa -och nästa.
Nadia träffade jag ofta när jag var kund hos Nordea. Har inget gott att säga om Nordea. Numera har jag alla mina ärenden i SEB. Både företag och privat. Istället för Nadior i kassorna har de Nadias bröder. Så jävla mycket trevligare. De kan det där med teamwork. Brorsan fattar att om vi hjälps åt har vi trevligare. Och jag kan ärligt tacka för hjälpen sen när allt är klart.
Jag hade oturen att tvingas till SEB Hamngatan 3 gånger inom loppet av en vecka. En kund envisas med att betala via postgiro. Jag samlade på mig ett antal betalningar. Gick till banken. Dagen efter kom ytterligare en betalning. Fan tänkte jag. Gick till banken. Alla insättningar måste in före årskiftet. Vi pratar årsbokslut här. Sen kommer ytterligare en betalning ifrån samma kund. Har de inte vett att klumpa ihop sina betalningar? Kan de inte skaffa ett Bankgiro som våra andra 1 000 kunder? Vem ringer jag för att föreslå det till Stockholms stad?
Allt som allt tog det tre timmar. Tre timmar som Stockholm stad är skyldiga mig. Tre timmar av mitt liv. Hur värderar man det i pengar? Ni, Stockholms stad, har säkert en tabell för sånt. Kollektivavtalets timtaxa kanske? Det funkar. Jag är billig. Sänd mig ersättning. Kontant, bankgiro eller en värdecheck på konsum går bra.
/SkalmanAl
Nadia. Fast i verkligheten ler hon vare sig med mun eller ögon.
Så hur tänker den här individen? Vi kan kalla henne Nadia. Nadia kommer ifrån tuffa kvarter. Hennes bröder var fett koola. Nödvändigtvis inte farliga. I alla fall inte om man slipper träffa dem. Man kan säga att de är Chauvinister. Hennes tjejkompisar är lika hårda och sammansvetsade. Vi mot dom, är tänket. Helt naturligt då Nadia i hela sitt liv upplevt "vi-mot-dom" ifrån alla håll. Nadia är formbar som alla andra. Hon har inte enbart stöpt sig själv...
Nadias föräldrar är stolta. De jobbar hårt. Pappan kör bud. Mamman jobbar inom vården. De har haft det jävligt tufft. Men nu ska Nadia bära upp familjens namn. Dottern har lyckats, och kanske är just Nadia det föräldrarna är mest stolta över. Deras dotter har gått ut grundskolan och sedan tagit en examen i ekonomi. Visserligen har Nadias pappa ett dussin examineringar. Han är allsidig. Läkare, Fysiker och Ingenjör (Nej, han bygger inte kemiska vapen. Ingen terrorist). Nu äntligen har familjen en medlem som lyckats med bedriften att få ett kvalificerat jobb. Ett jobb på en bank. Familjen är stolt och Nadia likaså. Hon infriade sina föräldrarnas dröm.
Nu har vi koll på vem Nadia är. Och där står hon framför mig. Fan vad kaxig hon ser ut. Varför så stram och hård? Le lite Nadia. Blir trevligare då. Vi ska ju integrera. Du har ett serviceyrke. -Jaha, du tror att jag går till din kassa för att Jag behöver Dig? Jag som trodde att Du fanns där för Mig?! Okey, jag vill inte ha nån übercheck smilfink som bara är jobbig. Det stressar. Däremot en vanlig person som lämnat "jag-har-lyckats-attityden" hemma vid flingskålen. Nån som förstår hur världen fugerar utanför sin gata. Nadia, du behöver inte bära ditt hårda skal på jobbet. Jag kommer inte trampa på dig. Jag lovar. Nähe, behåll attityden då. När du är klar med mitt ärende kan du väl trycka fram nästa nummer -och nästa -och nästa -och nästa -och nästa.
Nadia träffade jag ofta när jag var kund hos Nordea. Har inget gott att säga om Nordea. Numera har jag alla mina ärenden i SEB. Både företag och privat. Istället för Nadior i kassorna har de Nadias bröder. Så jävla mycket trevligare. De kan det där med teamwork. Brorsan fattar att om vi hjälps åt har vi trevligare. Och jag kan ärligt tacka för hjälpen sen när allt är klart.
Jag hade oturen att tvingas till SEB Hamngatan 3 gånger inom loppet av en vecka. En kund envisas med att betala via postgiro. Jag samlade på mig ett antal betalningar. Gick till banken. Dagen efter kom ytterligare en betalning. Fan tänkte jag. Gick till banken. Alla insättningar måste in före årskiftet. Vi pratar årsbokslut här. Sen kommer ytterligare en betalning ifrån samma kund. Har de inte vett att klumpa ihop sina betalningar? Kan de inte skaffa ett Bankgiro som våra andra 1 000 kunder? Vem ringer jag för att föreslå det till Stockholms stad?
Allt som allt tog det tre timmar. Tre timmar som Stockholm stad är skyldiga mig. Tre timmar av mitt liv. Hur värderar man det i pengar? Ni, Stockholms stad, har säkert en tabell för sånt. Kollektivavtalets timtaxa kanske? Det funkar. Jag är billig. Sänd mig ersättning. Kontant, bankgiro eller en värdecheck på konsum går bra.
/SkalmanAl
Nadia. Fast i verkligheten ler hon vare sig med mun eller ögon.
Kommentarer
Trackback
