En tillfällighet
Vad är en tillfällighet? Är allt tillfälligheter? Hade jag hunnit med bussen innan, ja då hade min tid efteråt sett annolunda ut. Istället hamnade mitt liv på rätt spår. Kanske fel spår? Nej, det finns bara ett spår. Och det är framåt. Rätt eller fel? Varken eller. Var det meningen? En fin tanke det.
Man vill gärna hitta meningen i saker. Det har väl med vår själ att göra. Eller rättare sagt vår hjärna. Det är våra tankar som alltid behöver svar. Hittar man inte svar i rå fakta letar man svaren i andra källor. Gemensamt är att alla söker svar. Det som skiljer oss åt är vart vi finner dem och ifall vi accepterar svaren.
En större plan, såsom en mer eller mindre färdig och utstakad plan finns inte. Inget högre väsen dikterar mitt liv. Varför envisas folk med att tro det? Hur länge ska vi ens behöva ta hänsyn till folk som tror på sagor eller vägrar inse att allt här i livet kan förklaras av vetenskap, tillfälligheter och hur vi människor samverkar? Varför vill folk blunda för hård konkret fakta? Är det frågan om rädsla, för mycket fantasi eller okunnighet? Kan man föklara vissa skeden i livet som tillfälligheter och andra som en del av en större plan? Det känns ologiskt.
Om allt var en del av en större plan, och han med planen var god. Ja, varför låter han vissa födas in i ett helvete såsom de fattigaste delarana av afrika, indien, eller andra skithål? Vad är det för plan och vad är meningen med det? Varför har jag fått det så mycket bättre än de där borta? Är jag extra god? Knappast.
Man har haft tur. Sett till den större skaran av troende i världen så har jag det betydligt bättre än dem. Och det utan att jag tror på någon högre makt!? Det är inte logiskt. Det är bara för kul hur ologisk människan är då det kommer till tro. Och mitt straff som icke troende är då själsligt lidande och att jag inte får komma vidare till nästa värld? Klart att straffet ska vara så diffust som möjligt. Svårare att genomskåda bluffen då.
En liten cirkel i mitt liv har slutits. För kanske 10 år sedan tränade jag på Sveavägen. På Fitness center. Idag ligger Friskis och Svettis där. Jag bodde då utanför stan. Jag tränade ofta med Diego. På somrarna promenerade vi nästan alltid ifrån gymmet till t-centralen. Vi gick längst Sveavägen. Att gå med Diego var en utmaning. Han gick så innehelvete långsamt. Stressigt långsamt. Det var en skön känsla sen när även jag kom in i hans tempo. Det tog ett par veckor. Mycker mer njutningsfullt än att stressa fram som jag lätt annars gör.
Jag spenderade mycket tid kring gymmet då. Idag bor jag mittemot. Jag trivs här. Vilken tur att lägenheten var till försäljning just då jag var ute efter ett boende. En tillfällighet.
Hur många fler små cirklar ska slutats framöver...?
Man vill gärna hitta meningen i saker. Det har väl med vår själ att göra. Eller rättare sagt vår hjärna. Det är våra tankar som alltid behöver svar. Hittar man inte svar i rå fakta letar man svaren i andra källor. Gemensamt är att alla söker svar. Det som skiljer oss åt är vart vi finner dem och ifall vi accepterar svaren.
En större plan, såsom en mer eller mindre färdig och utstakad plan finns inte. Inget högre väsen dikterar mitt liv. Varför envisas folk med att tro det? Hur länge ska vi ens behöva ta hänsyn till folk som tror på sagor eller vägrar inse att allt här i livet kan förklaras av vetenskap, tillfälligheter och hur vi människor samverkar? Varför vill folk blunda för hård konkret fakta? Är det frågan om rädsla, för mycket fantasi eller okunnighet? Kan man föklara vissa skeden i livet som tillfälligheter och andra som en del av en större plan? Det känns ologiskt.
Om allt var en del av en större plan, och han med planen var god. Ja, varför låter han vissa födas in i ett helvete såsom de fattigaste delarana av afrika, indien, eller andra skithål? Vad är det för plan och vad är meningen med det? Varför har jag fått det så mycket bättre än de där borta? Är jag extra god? Knappast.
Man har haft tur. Sett till den större skaran av troende i världen så har jag det betydligt bättre än dem. Och det utan att jag tror på någon högre makt!? Det är inte logiskt. Det är bara för kul hur ologisk människan är då det kommer till tro. Och mitt straff som icke troende är då själsligt lidande och att jag inte får komma vidare till nästa värld? Klart att straffet ska vara så diffust som möjligt. Svårare att genomskåda bluffen då.
En liten cirkel i mitt liv har slutits. För kanske 10 år sedan tränade jag på Sveavägen. På Fitness center. Idag ligger Friskis och Svettis där. Jag bodde då utanför stan. Jag tränade ofta med Diego. På somrarna promenerade vi nästan alltid ifrån gymmet till t-centralen. Vi gick längst Sveavägen. Att gå med Diego var en utmaning. Han gick så innehelvete långsamt. Stressigt långsamt. Det var en skön känsla sen när även jag kom in i hans tempo. Det tog ett par veckor. Mycker mer njutningsfullt än att stressa fram som jag lätt annars gör.
Jag spenderade mycket tid kring gymmet då. Idag bor jag mittemot. Jag trivs här. Vilken tur att lägenheten var till försäljning just då jag var ute efter ett boende. En tillfällighet.
Hur många fler små cirklar ska slutats framöver...?
Kommentarer
Trackback
