SkalmanAl

Det var lördag igår. En bra lördag. Kanske en av de längsta lördagarna i år. Jag hann med ovanligt mycket, vilket känns bra. Tur att det ändå är en regnig söndag. Nu slipper jag dåligt samvete över bra och soligt väder. Istället kan jag sitta här i soffan och dega. Lyssna på musik och äta mina Pollysar.

Blev positivt överraskad för ett par veckor sedan då jag såg vad jag trodde skulle vare en kass komedi med Robert Downing Jr. Due date. Helt okey film. Men det bästa var ändå en låt de spelade då karaktärerna flummade till i bilen. Hade inte hört låten tidigare. Visade sig vara "Hey you" med Pink Floyd. Blev sen tipsad av farsan om att plocka hem skivan "Wish you where here", även det Pink Floyd. En otroligt bra skiva.

Jag vet vad du tänker. Men nej, du kan inte lyssa på dem på Spotify. De finns inte där. Sorry... Blir till att tanka hem...

Så nu sitter jag här och lyssnar på ett av spåren. "Shine on you crazy diamond". Ett långt spår dessutom. Över 12 minuter och ska väl nu börja sammanfatta den väl så långa lördagen.

Efter att jag haft min lägenhet i snart två år var det till slut dags att bjuda hem den lilla släkten för visning samt mat. Kanske är det just det outalade kravet med mat som fått mig att skjuta på att sända ut inbjudan. Matfrågan har varit ett jobbigt hinder. Jag löste det till slut med att beställa en ovanligt god smörgåstårta ifrån Hötorgshallen. Vin fixade jag på systemet. De gillar vin.

Vid halv fem kom de. Pigga, nyfikna och glada. Min farmor Ulla som är 90 år om ett par månader är inte äldst. Utan det är min farmors syster, Britta, som är 91 år. Beundransvärd ålder det där. Lägenheten inspekterades, välkomstdrink serverades som sedan efterföljdes av vin, smörgåstårta och mer vin. Tiden gick. Klockan blev närmare halv tio, och jag började känna mig stressad. För min kväll hade knappt börjat...Men det skulle den.

Innan gästerna kom "städade" jag köket. Pantade petflaskor rättare sagt. Hela köket var fullt med Cola Zero-flaskor. Tog mig två vändor till konsum för att lyckas panta allihopa. TVÅ vändor!! Det här med retur är ju ett hazzel. När jag var liten brukade jag och polarna ringa på folks dörrar och fråga efter deras returburkar/flaskor. Inte en jävla unge har ringt på min dörr. Beror det på dubbla låsta grindar i porten eller är det jobbet förknippat med högre risk idag? Hemma hos mig fanns en mindre förmögenhet igår. Nu är den borta.

Vid 22-tiden börjar då resten av min långa lördag. Tar en dusch och sen taxi in till Hotellet för att möta upp Richard och Jocke. Richard beställer in mandlar till drickat. Jag med min semi-hypokondri ber då om att få en tesked av bartendern för att slippa gräva med fingrarna i mandelskålen. Bartendern är inte helt med på noterna,  men sänder en servitris efter en sked. Han får bra dricks. Min idé om en sked var puckad. Inser ju sen att det bara är vi tre som kommer käka ur skålen. Är inte helt nöjd med min kassa analys. Inte så genomtänkt.

Nästa, Undici. Vi går dit. Dricker och sen vidare till som alltid underbara Soap bar. Därefter till Rose. Ingen smart idé visar det sig. Man ska inte gå dit kl 2 utan att stå på lista. Tack å hej. Innan vi kommer till White room hamnar vi på stället bredvid. Vet é fan vad det hette. Nåt ställe med kids. Fan, är jag så gammal? Grymt bra drag på W.R.

Ett ställe stod vi i kö till. Och där kom vi inte in. Med kontakter kan man vara lite fullare och dessutom lägga inträdespengarna på ännu mer sprit. Det är lärdomen. Mitt huvud hamnade till slut på kudden, alldeles för sent. Det är ganska tugnt idag.

Det är dagen efter...

Igår var den en som tyckte jag var lik författaren Håkan Nesser. -Va fan är det?!?
I min bok är den personen död. Stendöd.





Så här såg det ut innan släkten kom




...och här är efterbilden