Avtryck -som kanske drunknade i semestern?

Märkte att antal besökare till bloggen sjönk under semestermånaderna. Då kvaliteten på inläggen håller samma exellenta nivå som tidigare, kan droppet endas härledas till att ni haft semester och roat er med annat. Kanske utomhusaktiviterer eller resor. Helt legitima anledningar. Även jag har varit utomlands, och passade då på att observera min värld omkring mig. För att göra det lätt för mig, kör jag en repris på ett inlägg som kanske försvan i all semester.

Repris
En av mina största utmaningar såhär långt på resan var redan vid passkontrollen i New York, JFK, in till USA. Passagerare efter passagerare, dag som natt, non stop, passerar passkontrollen. Kanske genom 20-25 bås med kontrollanter. Allt tar sin tid. Väl framme vid ett av alla båsen ser jag att de kräver fingeravtryck. Jag får en olustig känsla i hela kroppen.

Det enda sättet för mig att komma in i landet är att lämna fingeravtryck. Att vägra går inte. Inte nog med att det är ett extremt misstänktsamt beteende som kommer rödflagga mig för resten av livet, så är det dessutom en garanti för att jag får sätta mig på vändande plan hem.

Jag ser människa efter människa kladda på fingeravtrycksavläsaren. Inte någon gång ser jag att de passkontrollanterna spritar avläsarna. Fy fan vad äckligt. -Ska jag be dem torka av avläsaren när det väl är min tur? Jag borde göra det. Det borde vara okey? Jag vågar inte. Som ett tamt boskap gör jag som jag blir tillsagd. Min personliga integritet skiter jag i. Den är inte lika viktig.

Lydigt lägger jag upp först höger tumme. Sen resten av fingrarna på höger hand. Därefter samma sak med vänster hand. Hur många har fram till dess lagt sina händer på avläsaren? Hur många av dem är sjuka? Jag skiter i ifall de kliat sig i skrevet eller någon annanstans. Jag vill inte ha deras baciller bara. Jag vill inte bli sjuk. Hela upplevelsen var vidrig. Jag rusar till en toalett så snart jag fått min stämpel i passet.

Jag hade en tanke på att fota avläsaren med passkontrollanten. Inte heller det vågade jag. Jobbigt när man inte känner sig bekväm med auktoriteten. Man gör så lite väsen av sig som möjligt och rättar in sig i ledet.

39 grader idag enligt andrahandsinformation. Tror det stämmer bra. Har inte varit ute än idag. Men vädret är konstant här i Vegas. Det var varmt även igår. Antal moln där uppe, noll. Vädret har säkert påverkat hur in- och utgångarna i deras shoppingmalls är byggda. Den extrema värmen har tvingat bort automatiska dörrarna. Troligtvis släpper de ut mer kyla än vanliga dörrar. Ur miljösynpunkt är det bra. För mig, på ett semi-hypokoindriskt plan, inte lika bra.

Dörrar som dessutom öppnas utåt är en utmaning. Det enda sättet är att ta i det förbannade handtaget och öppna. Har man flyt passerar man direkt bakom någon annan. Då kan man greppa dörren högre upp, vilket känns säkrare. Det gäller att ta högt upp på dörren. Sannolikheten för att fler människor greppar i normal höjd är större.

På en positiv not
så uppskattar jag hotellets allmänna toaletter. Efter uträttat behov sätter man fram händerna framför tvålsensorn. Ner kommer tvål. Sedan akriverar man sensorn för vattan. Ner kommer vatten. Allt utan kroppskontakt. Och för att toppa av allt så har vi pappershandukar. Inga ångestladdade toalettbesök här inte. Tack!





Sann lättnad.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0