SkalmanAl

Att ta seden dit man kommer, sägs vara bra. Att dricksa överallt är ovant. Visst, här hemma dricksar man såklart också. Oftast vid restaurangbesök och lite till taxichauffören. Vi lägger väl kring 10%. Ganska enkelt. Det är dessutom sällan en taxichaufför blir irriterad över utebliven eller för lite dricks.

Annat är det i USA. Alla serviceyrken ska ha dina pengar. Snubben som vinkar in taxin på hotellet ska ha deg.  Taxichauffören ska ha dricks. Roomservice ska ha deg. Detta trots att dricks redan är påslaget på notan. Kasinopersonalen ska ha dricks. Trots att det ändå slutar med att alla dina pengar försvinner.  Det är svårt som svensk att justera sig. Ovant. Hur mycket är kutym? Det var ett jädra hustle att alltid dricksa rätt.

I Chinatown misslyckades vi. Klockan var runt 16 och vi var hungriga. På måfo kliver vi in i en restaurang. De som finns i Chinatown är kinarestauranger. Maten var inte speciellt bra. Servicen kass. Vi fick till och med in notan utan att be om den. Vi går därifrån hyfsat mätta och lämnar strax över 2 dollar i dricks. Rekorddåligt under vistelsen. Men hej, vi var inte nöjda. Egentligen skulle kinagubben inte ha ett skit.

Vi kliver ut. Solen lyser fortfarande. Jag sätter på mig mina solglasögon. Lisa rotar runt i handväskan och inser att hon glömt dem i restaurangen. Åh nej, tänker jag. Gubben är säkert lack över den lilla dricksen och ser säkert sin chans att kamma hem extra deg. Jag säger till Lisa, på ett halvt skämtsamt sätt, att hon säkert måste lösa ut glasögonen eftersom vi dricksade så lite. Lisa går tillbaka till restaurangen.

Lisa kommer ut. Hon ser smått shockad ut. Mycket riktigt så var hon tvungen att köpa loss glasögonen för 5 dollar då vi dricksat så dåligt. Vi gick aldrig tillbaka.

En annan del av New York