Nu hände det
Idag tisdag kväll hände det. Jag gnällde förra veckan om att jag har något emot att bära med mig saker. Nycklar, stora telefoner och visitkort. Vid ett par tillfällen den senaste tiden hade jag ju missat bra möjlighter då jag inte hade med mig visitkort. Sedan ett par veckor bär jag numera med mig visitkorten, trots ett visst motstånd.
Ikväll kom alltså payoffen. Så som jag har släpat. Det gick fortaren än jag trodde. Som tidigare var det den andra personen som initierade samtalet om min sysselsättning. Varför är folk så intresserade av det? Vanligt är, även idag, att de i samma fråga lägger till frågan ifall jag pluggar. Det brukar låta ungeför såhär: -Vad jobbar du med, eller pluggar du?
Efter ett tag frågade personen efter mitt kort. Underbart. Glatt plockade jag fram ett fint kort. -Varsågod. Tillfredställelsen över att personen frågade toppar en eventuell möjlighet till business. Inte för att jag gillar att dela ut kort, utan för att jag nu fått utdelning av att bära med mig dem.
Jag höll inte en lika hård min när jag gav iväg mitt kort.
(American Psycho, Patrick Bateman)
Ikväll kom alltså payoffen. Så som jag har släpat. Det gick fortaren än jag trodde. Som tidigare var det den andra personen som initierade samtalet om min sysselsättning. Varför är folk så intresserade av det? Vanligt är, även idag, att de i samma fråga lägger till frågan ifall jag pluggar. Det brukar låta ungeför såhär: -Vad jobbar du med, eller pluggar du?
Efter ett tag frågade personen efter mitt kort. Underbart. Glatt plockade jag fram ett fint kort. -Varsågod. Tillfredställelsen över att personen frågade toppar en eventuell möjlighet till business. Inte för att jag gillar att dela ut kort, utan för att jag nu fått utdelning av att bära med mig dem.
Jag höll inte en lika hård min när jag gav iväg mitt kort.
(American Psycho, Patrick Bateman)
Kommentarer
Trackback
