Kloka ord ifrån två generationer
Ett intressant möte resulterade i en insikt om hur vi förändras med tiden. I mitt skrivandes begynnelse, alltså i december månad, då skrev jag en fantastik mening. Får man tycka så om något man själv skrivit? Vi låter det gå för den här gången. Vet inte om jag på ett undermedvetet plan inspirerats någonstans ifrån, eller om jag kan stå som ensam upphovsman. Hur som helst så ska jag citera mig själv.
"När jag var yngre såg jag bara världen runt omkring mig. Nu ser jag även världen i mig."
Tror det var Oscar Wilde som skrev något i stilen med att när man är ung, så tror man att man vet allt. När man är äldre inser man att man inte visste något egentligen. Låter i för sig något som mängder av människor klurat ut genom tiderna.
Men nu tillbaka till det de kloka orden ifrån det intressanta mötet med kvinnan. Hon sa, att vi blir mer förlåtande då vi blir äldre. Jag satt där och kände att ett ljus gick upp för mig. Jag hade inte tänkt i de banorna tidigare. Och visst stämmer det. Vi lär känna oss själva och i samband med det, blir vi mer nyanserde i våra domar mot vår omgivning. Vi inser att vi själva inte är helt perfekta. De svart/vita ögonen byts ut mot ögon med även gråa nyanser. I och med det utvecklas den förlåtande delen i oss. Ja, i alla fall hos de flesta av oss.
Att förlåta är skönt. Slippa hänga kvar i något som redan varit. Det finns igen vits med det. Ens egna tillvaro blir sällan bättre av bitterhet eller ilska. Däremot ska man inte utsätta sig för situationerna igen. Förlåtelse är ingen "löpande-band-mekanism". Det är inte själva iden med att förlåta. Ta lärdom av oförrätterna och ge din förlåtelse.
Kvinnan delade även med sig av sin moders kloka ord. Kanske kommer de i ett senare inlägg. Kanske inte. Men kloka var de...
Undrar om Bush har mycket att be om förlåtesle för?
"När jag var yngre såg jag bara världen runt omkring mig. Nu ser jag även världen i mig."
Tror det var Oscar Wilde som skrev något i stilen med att när man är ung, så tror man att man vet allt. När man är äldre inser man att man inte visste något egentligen. Låter i för sig något som mängder av människor klurat ut genom tiderna.
Men nu tillbaka till det de kloka orden ifrån det intressanta mötet med kvinnan. Hon sa, att vi blir mer förlåtande då vi blir äldre. Jag satt där och kände att ett ljus gick upp för mig. Jag hade inte tänkt i de banorna tidigare. Och visst stämmer det. Vi lär känna oss själva och i samband med det, blir vi mer nyanserde i våra domar mot vår omgivning. Vi inser att vi själva inte är helt perfekta. De svart/vita ögonen byts ut mot ögon med även gråa nyanser. I och med det utvecklas den förlåtande delen i oss. Ja, i alla fall hos de flesta av oss.
Att förlåta är skönt. Slippa hänga kvar i något som redan varit. Det finns igen vits med det. Ens egna tillvaro blir sällan bättre av bitterhet eller ilska. Däremot ska man inte utsätta sig för situationerna igen. Förlåtelse är ingen "löpande-band-mekanism". Det är inte själva iden med att förlåta. Ta lärdom av oförrätterna och ge din förlåtelse.
Kvinnan delade även med sig av sin moders kloka ord. Kanske kommer de i ett senare inlägg. Kanske inte. Men kloka var de...
Undrar om Bush har mycket att be om förlåtesle för?
Kommentarer
Trackback
