Vad händer efter vintern?
Jag har varit inne på det ett par gånger tidigare. Min semi-hypokondri det vill säga. Den här kalla vintern har varit helt perfekt i en bemärkelse. Och det är att jag kan bära handskar varje dag och vid varje tillfälle jag går utanför hemmet. Jag slipper ta i dörrhandtag och andra ytor mina så kallade medmänniskor snorat ner. Vintern är fantastik ur den här aspekten.
Så vad sker när plussgraderna kommer smygandes och vi snart får vår? Visst, först kan jag byta ut de varma skinnhandskarna mot luftigare fingervantar. Det köper mig kanske en månad till utan frågande blickar. Men sen, när april kommer, ja då blir det svårt att motivera vantar för omgivningen. Hur ska hur ska jag göra då? Det finns knep. Som hypokondriker är man väldigt uppfinningsrik. Det är mer eller minder en livstil. Eller säg såhär, det blir en del av ens livsstil.
Varje dag hamnar jag i situationer där jag måste hitta lösningar så att jag slipper direktkontakt. Numera är ett dagligt och återkommande problem kortbetalningar. Pin-koden måste tryckas in. OK-knappen måste tryckas ner. Hur många fingara har inte nuddad vid knapparna? Hur ofta decinficeras knapparna? Hur vidrigt är inte det egentligen?
Min lösning är enkel. Det enda som krävs är ytterligare ett kort i beredskap. Medans betalkortet sitter i dosan använder jag ett alternativt kort för att pressa ner knapparna. Det kan vara mitt Sats-kort, mitt körkort, eller mitt Amex. Av någon anledning föredrar jag Sats-kortet. Skulle väl tippa på att jag använder det till 80% av gångerna. Jag är lika nöjd varje gång OK-knappen tryckts ner och kortköpet är slutfört. Kanske tycker folk att jag är konstig. Kanske önskar folk att även de gjorde på samma sätt. Gäller ju att våga vara avvikande. Jag vågar.
Jag läste eller såg en intervju med en stor svensk idrottsman. Det kan ha varit Stefan Holm eller Per Elofsson. Någon av dem pratade just om baciller. Hur kostsamt det är att bli sjuk. Träningsdagar går förlorade. Man presterar sämre. Ja, allt blir lidande. I intervjuen sas något som satt sig hos mig. Och det var att han hade en professionell inställning till baciller/virus. Från den dagen har även jag haft en professionell inställning till baciller. Trots det har jag fler sjukdagar än en random svensk...?!!
Att ha samma filosofi som en fantastisk idrottsman kan ju bara vara bra?
Är jag nummer 3 759 som tar på knapparna idag tro?
Så vad sker när plussgraderna kommer smygandes och vi snart får vår? Visst, först kan jag byta ut de varma skinnhandskarna mot luftigare fingervantar. Det köper mig kanske en månad till utan frågande blickar. Men sen, när april kommer, ja då blir det svårt att motivera vantar för omgivningen. Hur ska hur ska jag göra då? Det finns knep. Som hypokondriker är man väldigt uppfinningsrik. Det är mer eller minder en livstil. Eller säg såhär, det blir en del av ens livsstil.
Varje dag hamnar jag i situationer där jag måste hitta lösningar så att jag slipper direktkontakt. Numera är ett dagligt och återkommande problem kortbetalningar. Pin-koden måste tryckas in. OK-knappen måste tryckas ner. Hur många fingara har inte nuddad vid knapparna? Hur ofta decinficeras knapparna? Hur vidrigt är inte det egentligen?
Min lösning är enkel. Det enda som krävs är ytterligare ett kort i beredskap. Medans betalkortet sitter i dosan använder jag ett alternativt kort för att pressa ner knapparna. Det kan vara mitt Sats-kort, mitt körkort, eller mitt Amex. Av någon anledning föredrar jag Sats-kortet. Skulle väl tippa på att jag använder det till 80% av gångerna. Jag är lika nöjd varje gång OK-knappen tryckts ner och kortköpet är slutfört. Kanske tycker folk att jag är konstig. Kanske önskar folk att även de gjorde på samma sätt. Gäller ju att våga vara avvikande. Jag vågar.
Jag läste eller såg en intervju med en stor svensk idrottsman. Det kan ha varit Stefan Holm eller Per Elofsson. Någon av dem pratade just om baciller. Hur kostsamt det är att bli sjuk. Träningsdagar går förlorade. Man presterar sämre. Ja, allt blir lidande. I intervjuen sas något som satt sig hos mig. Och det var att han hade en professionell inställning till baciller/virus. Från den dagen har även jag haft en professionell inställning till baciller. Trots det har jag fler sjukdagar än en random svensk...?!!
Att ha samma filosofi som en fantastisk idrottsman kan ju bara vara bra?
Är jag nummer 3 759 som tar på knapparna idag tro?
Kommentarer
Trackback
