Brustna löften
Att sova när man är trött, ja det är otroligt skönt. Att sova vidare på morgonen utan att behöva gå upp, ja det är ännu skönare. Men den absolut skönaste känslan infinner sig när man skiter i att gå upp även fast man borde. Man bara skiter i det. Kroppen känns tung och ögonen vägrar öppna sig. Man vänder sig om, och somnar om. Det är den absolut skönaste sömnen. Inge tvivel om den saken.
Tyvärr hindrar alla ställda krav, vad de än må vara, möjligheten för att sova vidare. Klockan ringer. Jävla klocka. Tiden är inne. Natten är över. Det gick för fort -igen! Om jag bara kunde få sova vidare. Bara en timme till? Totalt meningslöst att ens försöka komma på bra argument för att sova vidare. Plikten kallar. Du måste gå upp.
Mina mornar startar oftast likadant. Klockan ringer. Jag är missnöjd med att höra alarmet. Jävla klocka. Vet av erfarenhet att det ändå slutar med att jag måste gå upp. Så upp stiger jag ganska snabbt. Mitt ena öga är trögare än det andra. Jag får inte upp det. Så de första minutrarna är vänster öga helt stängt. Ganska märkligt egentligen. Mina dagar starta i 2D. Vänster öga är väl tröttare. All vänster är för övrigt slöare.
När klockan ringer och jag origenterat mig. Ja då avger jag ett löfte. Samma löfte nästan varje morgon. Och det är att; -ikväll ska jag lägga mig tidigt. Jag lovar! Varje dag bryter jag det där förbannade löfter. Varför är det så svårt att lägga sig tidigt? Varför ska jag ha ett sådant motstånd till att lägga mig och få 8-9 timmars sömn? Förstå vad bra jag skulle må. Utvilad, full med energi, glad, på gränsen till käck. Sover checka människor extra mycket? Dessutom skulle jag ju se piggare ut och träningen skulle gå ännu bättre. Livet skulle bli bättre. Tveklöst.
Alla de här positiva sakerna skulle komma automatiskt ifall jag höll mitt morgonlöfte. Så varför bryter jag löftet konstant? Jag måste snart sluta lita på mig själv. Jag kan inte tro på mitt egna ord mot mig själv. Jag vill inte bedra mig själv. Ändå så gör jag det. Gång på gång...
God natt.
Platsen där jag bryter flest löften.
Tyvärr hindrar alla ställda krav, vad de än må vara, möjligheten för att sova vidare. Klockan ringer. Jävla klocka. Tiden är inne. Natten är över. Det gick för fort -igen! Om jag bara kunde få sova vidare. Bara en timme till? Totalt meningslöst att ens försöka komma på bra argument för att sova vidare. Plikten kallar. Du måste gå upp.
Mina mornar startar oftast likadant. Klockan ringer. Jag är missnöjd med att höra alarmet. Jävla klocka. Vet av erfarenhet att det ändå slutar med att jag måste gå upp. Så upp stiger jag ganska snabbt. Mitt ena öga är trögare än det andra. Jag får inte upp det. Så de första minutrarna är vänster öga helt stängt. Ganska märkligt egentligen. Mina dagar starta i 2D. Vänster öga är väl tröttare. All vänster är för övrigt slöare.
När klockan ringer och jag origenterat mig. Ja då avger jag ett löfte. Samma löfte nästan varje morgon. Och det är att; -ikväll ska jag lägga mig tidigt. Jag lovar! Varje dag bryter jag det där förbannade löfter. Varför är det så svårt att lägga sig tidigt? Varför ska jag ha ett sådant motstånd till att lägga mig och få 8-9 timmars sömn? Förstå vad bra jag skulle må. Utvilad, full med energi, glad, på gränsen till käck. Sover checka människor extra mycket? Dessutom skulle jag ju se piggare ut och träningen skulle gå ännu bättre. Livet skulle bli bättre. Tveklöst.
Alla de här positiva sakerna skulle komma automatiskt ifall jag höll mitt morgonlöfte. Så varför bryter jag löftet konstant? Jag måste snart sluta lita på mig själv. Jag kan inte tro på mitt egna ord mot mig själv. Jag vill inte bedra mig själv. Ändå så gör jag det. Gång på gång...
God natt.
Platsen där jag bryter flest löften.
Trackback
