SkalmanAl är en hjälte!
Ibland upptäcker man att man sitter på egenskaper som finns hos goda människor. Det är en skön och trevlig känsla. Så hur definierar man en god människa? Vad är det? Min definition, är en person som har en genuin god vilja i sitt agerande gentemot sig själv men framför allt gentemot sin omgivning. Den goda människan är varm, pålitlig, öppen och förlåtande. Ett starkt rättspatos. En fin person helt enkelt som vi alla vill ha omkring oss.
Låt oss exemplifiera motpolerna. Observera att jag inte känner eller har träffat någon av dessa människor. Jag bara antar att det ligger till såhär.
God människa = Måns Zelmerlöv/Astrid Lindgren
Motpol = Saddam Hussain/Ägaren till hunden som inte plockar upp bajset på min gata.
Så vad är det som gör mig god? Varför ska jag spela i samma lag som Måns och Astrid? Det ska jag inte. Så jävla god är jag inte. Däremot kanske jag platsar till att göra några inhopp emellanåt. Varför är jag tidvis god? Kan jag konkretisera? Japp, så lyssna nu och känn hur satans fin jag är.
Det var en gång en kväll. Inte alls för så länge seden. Låt oss säga att det var någon gång i mitten av oktober 2010. Der var sen natt. På gränsen till tidig morgon. Jag är ute med vänner för att fira en god vän. Vi har ätit, druckit och till och med gjort grymma moves på dansgolvet. Den trevliga kvällen lider mot sitt slut. Jag hoppar in i en taxi.
Oj, vad hittar jag här i baksätet? Jo, en Iphone. Nu kickar en del tankar igång. Ska jag lämna den till chaffisen? Babben är säkert en god människa. Eller är han inte det? Ska jag chansa och ge honom luren? Nä, risken att han tackar och tar emot och sen kränger den är för stor. Kanske marginell, men för stor i stunden. Ska jag sälja den? Nä, fy fan vad bökigt. Det orkar jag inte. Ska jag behålla den? Nä, varför? Jag har ju en Xperia Mini som jag inte är helt nöjd med. Men det är ju mitt problem och inte Iphones ägares problem. Nä, bättre att returnera mobilen och göra ägaren glad. Blir ju ett litet gjädjerus och en lättnadskänsla för ägaren då telefonen återfås. Bra tänkt. Den ska tillbaka!
Ägaren spåras upp under natten. Visade sig att telefonen tillhörde en turist. Josefin ifrån Lund på besök över helgen. Telefonen återlämnas dagen efter och Josefin blir ju såklart jätteglad. Jag erbjuds hittelön till ett värde av ca 5-7% av telefonens värde men tackar nej. Jag har ingen nytta av 200-300 kr. Och har jag gjort en sån här god gärning så kan jag ju inte börja ta betalt för handlingen. Det skulle kännas fel.
Det som känns extra bra utöver min handling är att jag känner att ägaren till telefonen visar en genuin uppskattning. Det är värt bra mycket mer än 300 kr.
Josefin kommer till Stockholm i helgen. Möts vi ute på stan så är jag lovad en drink. Undrar om jag ska ta en Gin & Tonic eller en Mojito i så fall?
En god GT kanske?
Låt oss exemplifiera motpolerna. Observera att jag inte känner eller har träffat någon av dessa människor. Jag bara antar att det ligger till såhär.
God människa = Måns Zelmerlöv/Astrid Lindgren
Motpol = Saddam Hussain/Ägaren till hunden som inte plockar upp bajset på min gata.
Så vad är det som gör mig god? Varför ska jag spela i samma lag som Måns och Astrid? Det ska jag inte. Så jävla god är jag inte. Däremot kanske jag platsar till att göra några inhopp emellanåt. Varför är jag tidvis god? Kan jag konkretisera? Japp, så lyssna nu och känn hur satans fin jag är.
Det var en gång en kväll. Inte alls för så länge seden. Låt oss säga att det var någon gång i mitten av oktober 2010. Der var sen natt. På gränsen till tidig morgon. Jag är ute med vänner för att fira en god vän. Vi har ätit, druckit och till och med gjort grymma moves på dansgolvet. Den trevliga kvällen lider mot sitt slut. Jag hoppar in i en taxi.
Oj, vad hittar jag här i baksätet? Jo, en Iphone. Nu kickar en del tankar igång. Ska jag lämna den till chaffisen? Babben är säkert en god människa. Eller är han inte det? Ska jag chansa och ge honom luren? Nä, risken att han tackar och tar emot och sen kränger den är för stor. Kanske marginell, men för stor i stunden. Ska jag sälja den? Nä, fy fan vad bökigt. Det orkar jag inte. Ska jag behålla den? Nä, varför? Jag har ju en Xperia Mini som jag inte är helt nöjd med. Men det är ju mitt problem och inte Iphones ägares problem. Nä, bättre att returnera mobilen och göra ägaren glad. Blir ju ett litet gjädjerus och en lättnadskänsla för ägaren då telefonen återfås. Bra tänkt. Den ska tillbaka!
Ägaren spåras upp under natten. Visade sig att telefonen tillhörde en turist. Josefin ifrån Lund på besök över helgen. Telefonen återlämnas dagen efter och Josefin blir ju såklart jätteglad. Jag erbjuds hittelön till ett värde av ca 5-7% av telefonens värde men tackar nej. Jag har ingen nytta av 200-300 kr. Och har jag gjort en sån här god gärning så kan jag ju inte börja ta betalt för handlingen. Det skulle kännas fel.
Det som känns extra bra utöver min handling är att jag känner att ägaren till telefonen visar en genuin uppskattning. Det är värt bra mycket mer än 300 kr.
Josefin kommer till Stockholm i helgen. Möts vi ute på stan så är jag lovad en drink. Undrar om jag ska ta en Gin & Tonic eller en Mojito i så fall?
En god GT kanske?
Kommentarer
Trackback
