Inslagen väg

Jag har ett system i bilen.  Systemet är ett hjälpmedel för att hålla sig på rätt sida om vägen. Är man på väg att hamna på fel spår signalerar systemet med varnande ljud. Det är ett jättebra hjälpmedel som kan ses som en välvillig guide för att ta sig fram utan att förorsakas. Systemet vill att jag ska fortsätta på inslagen väg. Vi har liknande system i våra liv. I oss. De är många gånger mer komplexa än vad som sitter i bilen. Att skriva om mekanismerna blir för komplicerat. Man får tänka till själv om man vill gå djupare i den tanken.

 

Medan jag är bortrest tar farsa hand om bilen. Det första han gjorde var att slå av systemet. Funktionen är väldigt bra för trötta och ovana förare. Kanske inte lika nödvändig för en förare med 10 000-tals mil i bagaget. Tanken om erfarenhet, gäller inte bara antal körda mil, utan även i livet.  Jag vill gärna tro det. Har man varit i situationer tidigare, så vet man av kostsam erfarenhet, bättre hur de ska hanteras. Ja, i alla fall i teorin.  Men blir man bättre på vara rationell och följa det mest korrekta trots att man har en konflikt i sig? Det borde vara så.

 

Det fick mig att tänka, Varför ska jag låta "mina" system tvinga kvar mig på den just nu inslagna vägen? De har hållit mig kvar mig av olika anledningar. Men varför, och till vilken nytta? Okey, jag vet varför. Det var för en gemensam väg. Men det visade sig att den inte fanns. För jag var den enda som såg den.

 

Tidigare har jag inte haft möjlighet att byta riktning. Den tiden är förbi känner jag. Nu är det bara en fråga om ett aktivt val. Jag kommer från idag slå av systemet som hållit mig kvar. Tajmingen är perfekt. I skrivande stund sitter jag på ett plan över atlanten. Destination, Las Vegas. Två veckor.

 

Appropå bil. Numera är jag väldigt diversifierad i min musiksmak. Med tiden lyssnar jag på allt. Man upptäcker nya grupper varje dag. När jag kör, knappar jag ofta in rock-kanaler. Har inte uppskattat rock tidigare. Hatar att de har så galet mycket reklam. Man får ta det.  Jag upptäckte "30 Seconds To Mars". The Kill. Maxvolym på den låten. Tack för det.

 

Vegas nästa. Det här är tiden för att leva – och överleva.

 

 

 


Kommentarer
Postat av: Hang Over

Hmmmm, intressant svenska "ta sig fram utan att förorsakas" ??? Svenska akademin bläddrar i sina böcker och ber att få återkomma. De vill ju inte förorsaka några missförstånd.

2011-07-16 @ 01:11:14
Postat av: SkalmanAl

Haha, ja återkom med akademins dom. Jag tar mig en viss språklig frihet. Allt för konsten.

2011-07-16 @ 03:43:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0