SkalmanAl

Tänk vad snabbt man vänjer sig vid saker. Ena dagen har man det, och så helt plötsligt försvinner saken. Kanske går grejen sönder eller så går den förlorad. Det är så mycket man tar för givet. Saker som inte alls var självklara för ett tag sedan.

För ganska exakt ett år sen skaffade jag min första smartphone. Jag har alltid gillat små telefoner. De ligger bättre i fickan. Tynger inte ner så mycket. Därför blev jag glad när Ericsson släppte en liten variant på en smart phone. Den lanserades i början av juni 2010. Köpte den direkt. Den tilltalade mig. Jag blev beroende.

Tidigare var man antingen en Ericsson- eller Nokia-människa. Nu är det mer Ipone mot andra märken. Jag kommer fortsätta stödja Ericsson in i det längsta. Valet av mobiler ganska lätt.

Så händer det som inte får hända. Telefonen går efter exakt ett år sönder. Inte helt. Den slutar att ta laddning. Så in på lagning och reservtelefonen kommer fram. Vilken omställning. Det går knappt att surfa på telefonen. Inget facebook. Mitt beroende av facebook tydliggörs. Bara ett par dagar har gått och jag problem av att inte kunna logga på när jag vill. Att behöva komma till en dator för en sådan sak käns så utdaterat.

Nu kan man se det här kortvariga uppehållet ifrån en smartphone som en bra avvärjning. Men samma dag som jag får tillbaka telefonen kommer jag återigen bli mer aktiv där. Det vet jag. Jag är beroende.

En ny variant av ericssons lilla xperia mini släpps om nån månad. Den kommer bli min.

Jag borde sponsras av av SonyEricsson för det här inlägget. Hör av er till mig så förser jag er med min postadress.







Snart så...