SkalmanAl

Att vara ett barn har så många fördelar. Nu till exempel har de sommarlov. När hade man 9 veckors ledighet senast? Eller när kunde man leva utan att behöva tänka på att kylskåpet och magen måste fyllas. Det är ett ansvar som kids slipper. Barn har det lätt. De blir serverade. Men barn är också osmarta. Jag minnas två ögonblick ifrån min barndom där jag var extremt lättlurad och saknade logiskt tänkande.

Jag vill gärna tro att jag är analytisk, tänkande och skärpt.Med bakgrund till den person jag anser mig vara idag, irriterar mina tankevurpor jag lyckades med i min barndom. I det ena fallet blev jag ett offer för en simpel manipulation. I det andra fallet fick jag inte ihop pusselbitarna.

Nu när det är sommar sköljs vi över med massor av färger. Träden är gröna. Våra kläder färgglada. Vare sig man bor i stan eller utanför så lyser världen upp med alla färger.  Allt det här är en självklarhet. När jag var liten såg jag världen i färg. Som de flesta andra människor. Stora som små.

Jag var 7 år. Kanske yngre. Kanske äldre. Jag var hemma hos min farmor och farfar. De hade levt långa liv. I en evighet kunde det känns som. I bokhyllorna står fotografier. Även på väggarna hänger det fotografier. Porträttkort. Det är vid det här tillfället jag inte klarar av att hantera informationen och dra en korrekt slutsats.

På ett fotografi står min farfar i ett rum med sin mor. Han är ung. Kortet är svartvitt. Det är nu det blir svårt för mig. Var de svartvita på den tiden? Var kläderna svartvita? Människorna? När blev världen i färg? För ett fotografi är ju en avspegling av det som fotograferas? Om kortet är svartvitt måste väl objekten också vara svartvita?

Jag kommer verkligen ihåg hur jag resonerade fram och tillbaka. Jag försökte komma fram till ett logiskt svar. Jag misslyckades. Visserligen kände jag att något inte stämde. För jag behöll tankarna för mig själv.

Kanske var jag 7 år när jag blev manipulerad av min farsa. Alla barn vill väl ha något husdjur. Hundar och katter är populära husdjur. Folk brukar enkelt delas in i två grupper. Antingen är man en hund- eller katt-människa. Hundar är roligare i mitt tycke. Därför gjorde jag halvdana försök till att få en hund. Mina argument var inte superövertygande och jag tjatade inte om saken. Ställde väl frågan om vi kunde skaffa hund. Inte mer än så.

Jag vet inte om jag var godtrogen eller bara naiv när jag var liten. För svaret jag fick till min önskan om hund var att min faster var allergisk mot pälsdjur. Jahopp, jag köpte det argumentet. Jag la ner idén om ett husdjur. Efter några år insåg jag hur jävla dum jag var. För min faster besökte oss 2 gånger per år. Inte mer än så. Jag blev manipulerad av en av de personerna jag litade mest på.

Det var då.

Jag fick ingen hund. Ingen katt. Jag fick guldfiskar.





Mindre mysiga djur