Tankar innan jag beställer på McDonalds
Då jag står i kön försöker jag känna efter vad jag är sugen på. Egentligen kom de tankarna redan på väg till McDonalds. Tycker det är mer bekvämt om jag redan när jag kommer dit har en idé om vad jag ska äta. Planering ligger i min natur. Chicken McNuggets kändes gott. Är lite av en favorit sådär mitt på natten då fyllehungern börjar kicka in.
Känslan sa att jag skulle beställa McNuggets. Efter en kort process måste jag stryka det alternativet. Tankarna går såhär; På kvällen spelade jag poker, därefter en lång festkväll på stan. Visserligen tvättade jag mina händer många gånger med jämna mellanrum. Men är det riskfritt att greppa McNuggets med bara händerna efter en sådan kväll? Indirekt så har jag säkert varit kontakt med ett 1000-tals människor den kvällen. Det kändes olustigt. Att bryta kön och tvätta händerna orkade jag inte.
Så, om jag inte kan äta McNuggets, vad ska jag ta då? En QP meny får det bli. Nej fan, ingen pommes frites. De måste man ju greppa en och en. Det käns oxå för riskabelt. Jag byter ut dem till äppelklyftor i påse. Sanitärt och säkert. Äpplena går dessutom att äta genom att greppa med påsen, Ingen onödig kontakt alltså.
Jag ville ha Mcnuggets. Det var första alternativet. Det fick hag inte. Det jag fick, låg nära mitt andra alternativ. Ut med pommes och in med äpplen. Jag ska vara ganska glad ändå.
Nån frågade varför jag åt "äppelbåtar". Hade jag varit klyftigare så hade jag svarat att de inte kom som äppelbilar.
Äpplen är dessutom mindra onyttiga
"klyftigare" Lol ^^
Ps. Du är semi-störd ;) ;)
Är rädd för att du har rätt angående min stördness. Tendenserna har alltid varit där...:)
Som psykolog rekommenderar jag dig att söka hjälp för din fobi.
Ät på muggen så slipper du "offra" din plats i kön.
Bara att tvätta händerna med hönset i knät ! Psykologen kan nog vänta tills du drabbas av fobi-fobi.
Du Psykolog, vem är du att ställa en diagnos på mig ?
Att du ens läser min blogg är en tecken på att något står fel till i ditt belästa huvud ;)
Jag ställer ingen diagnos, men det du beskriver i detta blogginlägg tyder starkt på att du lider av en fobi som försvårar för dig i vardagen.
Det finns hjälp att få.
När det gäller mina eventuella fel i mitt huvud är det en helt annan sak, kanske behöver jag också hjälp :)