Det snöade
29 mars, och snön föll. Jag trodde tiden för snö var över. Snöflingorna kom tillbaka. Stora snöflingor mitt på dagen. Jag kom då att tänka på hur mycket vackrare man tycker att stora snöflingor är. För de är vackrare. Det slog mig då att det mesta upplevs som bättre i större format. Inte bara snöflingor.
Ligger det i oss att uppskatta stora ting mer? Varför är det så? Det spelar ingen roll vad det gäller. Större är bättre. De flesta vill ha ett stort boende. Sällan man hör nån vars drömboende är en etta i tensta. En stor och dyr bil framför en puttrande Trabant. En stor tv? Dyrt är visst också mer uppskattat. Dyrt och stort. Verkar vara världsligt.
Folk gillar att besöka Eiffeltornet. Det är både stort och högt. Grand canyon drar folk. Stort och mäktigt såklart. Slott är populära. De är stora och fascinerande. Pyramiderna drar nog mer folk nu än om de skulle vara 2 meter höga. Ett stort hav talar till oss mer än en liten vattenpöl.
En stor diamant framför en liten? Ja tack! En stor kopp te framför en hutt? Tjo, hellre det faktiskt. Eller ett stort hjärta framför ett litet? Absolut. Stora hjärtan vill man ha omkring sig. Den stora kärleken är underbar. Vem tar små kärlekar framför den stora? För någon vecka sen var månen visst rekordstor sett ifrån jorden. Antar att månen inte svällt helt plötsligt... Det skrevs om månen. Om hur stor den var. Jag missade den. Mitt intresse var inte stort nog.
Små människor ska också vara stora. Har du hört frasen "Men guuud vad stor du har blivit!"? Alltså, inte nu när du är stor, utan när du var liten. Du växte. Det var positivt. Nu tar man ett sådant påstående som en ren förolämpning. Vaddå stor? Då kanske man tänker: -Jag ska vara en större människa och inte svara med samma mynt.
Appropå mynt. Pengar gillar vi i stora mått. Fan, hela vårt system bygger på strävan efter storkovan. Ju mer dessto bättre är vi. Mer lyckade. Inte undra på att alla jagar deg. Alla vill tjäna större pengar. Mer i lön, större skattesänkning, större saldo och en större buffert.
Tro inte att jag är emot systemet. Nej nej, jag älskar det. Inget system är felfritt. Men hur skulle världen se ut om vi ville vara små i allt? Ingen kung skulle kriga för ett större rike. Ingen stormakt. Bara små ettriga stater. Inget företag skulle vilja växa. Ingen religion skulle vilja vinna fler anhängare. Det är i för sig en fin tanke. Många liv skulle ha besparats. Storleken har betydelse.
Hur kul skulle det vara att kolla på bodybuilding? Vem kollar på bodybuilding? Inte jag. De är för stora.
För några månader zappade jag fram till en film. Kommer inte ihåg filmens namn eller vilka som spelade med. Däremot fastnade jag mitt i en galet skön scen.
Person 1) -Look at them. Don't the English ever enjoy themself?
Person 2) -Well, ...it is a funeral.
En av de få små saker jag spontant kom på att jag gillar/gillade, är
Tv-serien "Det lilla huset på prärien".
Ligger det i oss att uppskatta stora ting mer? Varför är det så? Det spelar ingen roll vad det gäller. Större är bättre. De flesta vill ha ett stort boende. Sällan man hör nån vars drömboende är en etta i tensta. En stor och dyr bil framför en puttrande Trabant. En stor tv? Dyrt är visst också mer uppskattat. Dyrt och stort. Verkar vara världsligt.
Folk gillar att besöka Eiffeltornet. Det är både stort och högt. Grand canyon drar folk. Stort och mäktigt såklart. Slott är populära. De är stora och fascinerande. Pyramiderna drar nog mer folk nu än om de skulle vara 2 meter höga. Ett stort hav talar till oss mer än en liten vattenpöl.
En stor diamant framför en liten? Ja tack! En stor kopp te framför en hutt? Tjo, hellre det faktiskt. Eller ett stort hjärta framför ett litet? Absolut. Stora hjärtan vill man ha omkring sig. Den stora kärleken är underbar. Vem tar små kärlekar framför den stora? För någon vecka sen var månen visst rekordstor sett ifrån jorden. Antar att månen inte svällt helt plötsligt... Det skrevs om månen. Om hur stor den var. Jag missade den. Mitt intresse var inte stort nog.
Små människor ska också vara stora. Har du hört frasen "Men guuud vad stor du har blivit!"? Alltså, inte nu när du är stor, utan när du var liten. Du växte. Det var positivt. Nu tar man ett sådant påstående som en ren förolämpning. Vaddå stor? Då kanske man tänker: -Jag ska vara en större människa och inte svara med samma mynt.
Appropå mynt. Pengar gillar vi i stora mått. Fan, hela vårt system bygger på strävan efter storkovan. Ju mer dessto bättre är vi. Mer lyckade. Inte undra på att alla jagar deg. Alla vill tjäna större pengar. Mer i lön, större skattesänkning, större saldo och en större buffert.
Tro inte att jag är emot systemet. Nej nej, jag älskar det. Inget system är felfritt. Men hur skulle världen se ut om vi ville vara små i allt? Ingen kung skulle kriga för ett större rike. Ingen stormakt. Bara små ettriga stater. Inget företag skulle vilja växa. Ingen religion skulle vilja vinna fler anhängare. Det är i för sig en fin tanke. Många liv skulle ha besparats. Storleken har betydelse.
Hur kul skulle det vara att kolla på bodybuilding? Vem kollar på bodybuilding? Inte jag. De är för stora.
För några månader zappade jag fram till en film. Kommer inte ihåg filmens namn eller vilka som spelade med. Däremot fastnade jag mitt i en galet skön scen.
Person 1) -Look at them. Don't the English ever enjoy themself?
Person 2) -Well, ...it is a funeral.
En av de få små saker jag spontant kom på att jag gillar/gillade, är
Tv-serien "Det lilla huset på prärien".
Kommentarer
Trackback
