Filantropen kommer hem
Nu är den enda personen jag gett pengar till för att hjälpa andra människor i nöd hemma igen. Efter ett halvår kom Sunniva hem till slut ifrån sin långresa i Nord- och Sydamerika. Jag skrev om henne och min handling i inlägget:
http://skalmanal.blogg.se/2011/february/petflaskor.html
Måste vara skönt att få komma iväg en sån lång tid. Att bara släppa allt här hemma och upptäcka nya saker utan alla krav man har hemma i sverige. Vilken lyx att ta sig den friheten. Och vad lärorikt med alla möten en sådan resa ger. Man hamnar så lätt i cirklar här hemma... Allt man gör idag, gör man för morgondagen. Men när väl morgondagen kommer så ser man inte det, utan man fortsätter att jobba för framtiden. Vare sig det handlar om pengar eller gärningar. Man blickar framåt, men man ser sällan till att uppmärksamma nuet.
Hur blir man bättre på att ta vara på nuet egentligen? Kan man det, och vad handlar det isåfall om? Är det att resa, läsa böcker, förverkliga sig själv, se och lyssna på sina nära och kära bättre? För inte kan det vara så enkelt som att sluta jobba och packa en ryggsäck som man glider världen runt med? Hur lever man i "nuet"?
I fredags var jag inbjuden till Sunnivas "Välkommen-hem-middag". Jag känner inte så många av hennes vänner, och ännu färre av hennes mors vänner, vilka också var där. Hur som helst kom jag dit. Lite lagom sen. Inte sist dock. Ett par slöt upp efter mig. Skönt. Det var en väldigt trevlig skara människor. Vi åt och pratade. Stillsamt. Hela kvällen var precis det jag behövde. Sunnivas mor har en sådan fin och varm framtoning. Inte undra på att det smittat av sig till hennes dotter.
Tänk att de bästa upplevelserna kommer då man minst anar det. Det var otippat.
http://skalmanal.blogg.se/2011/february/petflaskor.html
Måste vara skönt att få komma iväg en sån lång tid. Att bara släppa allt här hemma och upptäcka nya saker utan alla krav man har hemma i sverige. Vilken lyx att ta sig den friheten. Och vad lärorikt med alla möten en sådan resa ger. Man hamnar så lätt i cirklar här hemma... Allt man gör idag, gör man för morgondagen. Men när väl morgondagen kommer så ser man inte det, utan man fortsätter att jobba för framtiden. Vare sig det handlar om pengar eller gärningar. Man blickar framåt, men man ser sällan till att uppmärksamma nuet.
Hur blir man bättre på att ta vara på nuet egentligen? Kan man det, och vad handlar det isåfall om? Är det att resa, läsa böcker, förverkliga sig själv, se och lyssna på sina nära och kära bättre? För inte kan det vara så enkelt som att sluta jobba och packa en ryggsäck som man glider världen runt med? Hur lever man i "nuet"?
I fredags var jag inbjuden till Sunnivas "Välkommen-hem-middag". Jag känner inte så många av hennes vänner, och ännu färre av hennes mors vänner, vilka också var där. Hur som helst kom jag dit. Lite lagom sen. Inte sist dock. Ett par slöt upp efter mig. Skönt. Det var en väldigt trevlig skara människor. Vi åt och pratade. Stillsamt. Hela kvällen var precis det jag behövde. Sunnivas mor har en sådan fin och varm framtoning. Inte undra på att det smittat av sig till hennes dotter.
Tänk att de bästa upplevelserna kommer då man minst anar det. Det var otippat.
Kommentarer
Trackback
