Känner mig vilsen
För en tid sedan fick jag en inbjudan till en tillställning. Ett vernissage. Salongen jag klipper mig på, Mikas KoivistoKarlsson, som för övrigt har ett alldeles för långt namn, bjöd in till vernissaget. Utställningen med fotografier skulle äga rum i salongen. Två kvarter ifrån mig. Så vad gör man med inbjudan? Antingen kastar man den eller så OSA:r man sitt deltagade.
Jag har varit på en fotoutställning tidigare. Det var för några år sedan då David Lachapelle ställde ut i Nacka. Visste inte så mycket om honom mer än att han fotade koola och laddade bilder på kändisar. Nu hänger ett av hans alster inramat över sängen i sovrummet. Det är ett bra betyg för Lachapelle.
Eftersom det ändå gått 4 år sedan den senaste fotoutställnigen var det nog hög tid för att acceptera inbjudan till salongens vernissage. Sagt och gjort. Jag anmälde mig + 1.
Jag och min +1 kommer dit. Den första vi ser är min frisör. Han välkomnar oss. Visar vart vin och öl står. Givetvis saknades tilltugg. Folket där, modeller, frisörer och en del kunder, äter visst inte. Det är vår, och då stryps kaloriintaget inför sommaren. Kanske blir det roligare med endast alkohol. Var det möjligtvis tanken? Det kan omöjligt vara så att de inte har råd med mat med tanke på vad man betalar för deras tid. Visserligen har min frisör sköna händer vid schamponeringen. Så det är värt varje öre.
Vi greppar ett glas rosé. Känner oss omedelbart som aliens. Det här är inte vår arena. Inte för någon av oss. På väggarna hänger nu nya svartvita headshots på tjejer å deras frisyrer. Stora jävla kort. Visst, de var fina. Men jaha? Och nu då? Vad gör man om man inte är branschfolk? Prata hårmode kommande säsong? Prata klippteknik? Prata med modellerna som var där? Vem fan är vanlig kund såsom jag? Gick inte att identifiera. Skulle kännas obekvämt att knata fram till någon och fråga exempelvis -Brukar du klippa dig här? -Får jag bjuda dig på en toning?
Nä, det var ett konstigt forum för en mediamänniska och för mig att hänga på. Efter att vi kollat på de 10-15 fotona stod vi och pratade med varandra i kanske en halvtimme. Det var visserligen väldigt trevligt. Det är det alltid. Några kom fram. Folk ifrån salongen. Vi blev iaktagna. Vi iaktog. Vi drog.
Nästa gång jag har vägarna förbi en fotoutställning är det stor chans att Sofia får följa med igen. Det har blivit en trevlig tradition. Undrar om Sofia varit på fler fotoutställningar utan mig på de här fyra åren?
Jag är varken blond eller har gropig haka
(Kort ifrån Mikas KoivistoKarlsson)
Jag har varit på en fotoutställning tidigare. Det var för några år sedan då David Lachapelle ställde ut i Nacka. Visste inte så mycket om honom mer än att han fotade koola och laddade bilder på kändisar. Nu hänger ett av hans alster inramat över sängen i sovrummet. Det är ett bra betyg för Lachapelle.
Eftersom det ändå gått 4 år sedan den senaste fotoutställnigen var det nog hög tid för att acceptera inbjudan till salongens vernissage. Sagt och gjort. Jag anmälde mig + 1.
Jag och min +1 kommer dit. Den första vi ser är min frisör. Han välkomnar oss. Visar vart vin och öl står. Givetvis saknades tilltugg. Folket där, modeller, frisörer och en del kunder, äter visst inte. Det är vår, och då stryps kaloriintaget inför sommaren. Kanske blir det roligare med endast alkohol. Var det möjligtvis tanken? Det kan omöjligt vara så att de inte har råd med mat med tanke på vad man betalar för deras tid. Visserligen har min frisör sköna händer vid schamponeringen. Så det är värt varje öre.
Vi greppar ett glas rosé. Känner oss omedelbart som aliens. Det här är inte vår arena. Inte för någon av oss. På väggarna hänger nu nya svartvita headshots på tjejer å deras frisyrer. Stora jävla kort. Visst, de var fina. Men jaha? Och nu då? Vad gör man om man inte är branschfolk? Prata hårmode kommande säsong? Prata klippteknik? Prata med modellerna som var där? Vem fan är vanlig kund såsom jag? Gick inte att identifiera. Skulle kännas obekvämt att knata fram till någon och fråga exempelvis -Brukar du klippa dig här? -Får jag bjuda dig på en toning?
Nä, det var ett konstigt forum för en mediamänniska och för mig att hänga på. Efter att vi kollat på de 10-15 fotona stod vi och pratade med varandra i kanske en halvtimme. Det var visserligen väldigt trevligt. Det är det alltid. Några kom fram. Folk ifrån salongen. Vi blev iaktagna. Vi iaktog. Vi drog.
Nästa gång jag har vägarna förbi en fotoutställning är det stor chans att Sofia får följa med igen. Det har blivit en trevlig tradition. Undrar om Sofia varit på fler fotoutställningar utan mig på de här fyra åren?
Jag är varken blond eller har gropig haka
(Kort ifrån Mikas KoivistoKarlsson)
Kommentarer
Postat av: S3
Skulle aldrig gå på en fotoutställning utan dig! ALDRIG!
Postat av: SkalmanAl
Det är lite av vår grej kan man ju säga...
Trackback
