Vart går gränsen?
Vill man byta liv med någon människa om man fick chansen?
Tvingar man fram ett snabbt svar så kanske svaret blir jakande. Det finns ju så många häftiga, snygga, rika och framgångsrika människor där ute. Sant. Men vid en stunds fundering så kanske svaret inte blir lika självklart.
Jag hade ett par idoler när jag var liten. J-O Waldner och Stefan Edberg. Hade jag fått chansen att byta liv med dem när jag var 13, ja då hade jag nog inte tvekat en sekund. Valet är långt ifrån lika självklart idag. Troligtvis kommer J-O och Edberg lämna ett bra mycket större avtryck i historieböckerna än jag. Hög sannolikhet på det.
Det blir dessutom svårt att komma upp i Edbergs förmögenhet. Edberg har varit gift med samma kvinna i bra många år. Han har en fin karriär. Inte så mycket som ser dåligt ut om man listar för- och nackdelar. J-O däremot, han har fler poster på minussidan. Tidigare spelmissbruk, ständigt singel, och nu har han visst slarvat bort fjolårets SM-pokal som ska vandra runt. Läste att nån tycker det är fantastiskt att han inte slarvat bort fler. Jag håller med.
Vi började prata om världens rikaste personer på jobbet. Ingvar Kamprad har halkat ner till plats 11 på listan över världens rikaste. Han tappade visst 6-7 placeringar på 1 år. Med 23 miljarder dollar kan man vara bra nöjd med sin karriär. Det är svårslaget. 10 personer slår honom för tillfället. 10 av hur många miljarder då? 7 miljarder människor? Sannolikheten att lyckas lika bra som Kamprad rent ekonomiskt är alltså 1 på 1 miljard. Cirka. Imponerande. Riktigt svårslaget.
Vi svenskar har visst en edge emot resten av världen till att lyckas tjäna sjukligt mycket pengar. H&Ms ägare Stefan Persson ligger på plats 13 eller något liknande. Putsar man till matematiken, så har man som svensk bättre odds än resten av världen till att hamna på top 10. Eftersom vi har två personer kring top 10 och vi är 9 miljoner invånadre så borde chansen vara kring 1 på 4,5 miljoner? Norge må vinna över oss i hockey-VM, men det det här är extremt svårslaget.
Så vart går gränsen, när blir priset för högt för att sälja sig? Alla verkar vilja ha mer pengar för att kunna förverkliga sig själva och skapa trygghet för efterlevande. Men till vilket pris då?
Ställs man inför valet att få alla Ingvar Kamprads pengar, skulle man då ta det? Såklart. Men vänta nu. Allt har ett pris. I gengäld måste du även ta över hans ålder. Kamprad är 85 år. Ungdomen är förbi. Även medelåldern är förbi. Jag skulle även vilja säga att hans gyllene år börjar sina. Men å andra sidan sätt så kan man göra mycket gott för 23 miljarder dollar. Skänka till välgörenhet? Det låter bra för många. Eller göra som Al Pacino i "En kvinnas doft" och leva ut sina drömmar en sista gång?
Det finns inte en chans i världen att jag skulle gå med på det bytet. Spelar ingen roll om jag kan göra mycket gott för alla hans "mina" pengar. Jag är på tok för egoistisk. Ja, det är egoism det handlar om. Vem vill förlora 50-60 år av livet för 23 miljarder dollar? Inte jag. Du?
Yngst på listan är ett par herrar kring 53-55 år. Bill Gates är en av dem. Han är 30 år yngre än Kamprad. Gates har dubbelt så mycket pengar som Kamprad. Skulle man göra bytet med honom då? Jag får 56 miljarder dollar men måste åldras till 55 år. Det är lite svårare faktiskt. Mer intressant helt klart. Då har man kanske trettio är kvar att leva. Fast vill jag förlora alla åren fram dit?
Priset är inte värt det. Inte vad jag kan känna nu i alla fall. Kanske tänker jag annorlunda när jag själv är 55 år. Jag får göra ett blogginlägg då. Påminn mig.
Nu vore det ju trevligt ifall Kamprad fick för sig att skänka sin förmögenhet till mig. Utan motkrav. Fast oddsen på det är nog högre än vad Bill Gates kan formulera med hela sin datorpark.
En annan intressant fråga är ifall Ingvar Kamprad skulle byta bort sin förmögenhet för att ta över mitt liv? Det är en svår fråga. För Kamprad har gjort sig odödlig. Hans namn kommer för alltid leva kvar. Är hans arv viktigare än att få ungdomen/livet tillbaka? Är priset för högt för honom?
Skulle jag då byta liv med J-O eller Edberg? Nej, jag trivs för bra med mitt liv. Däremot skulle jag vilja festa med J-O en vecka i sommar. Det skulle vara kul. Fan att jag inte är Tomas Brolin. Då hade jag garanterat fått festa ihop med J-O.
Har man 130 miljarder kronor så kan man unna sig en korv eller två
Tvingar man fram ett snabbt svar så kanske svaret blir jakande. Det finns ju så många häftiga, snygga, rika och framgångsrika människor där ute. Sant. Men vid en stunds fundering så kanske svaret inte blir lika självklart.
Jag hade ett par idoler när jag var liten. J-O Waldner och Stefan Edberg. Hade jag fått chansen att byta liv med dem när jag var 13, ja då hade jag nog inte tvekat en sekund. Valet är långt ifrån lika självklart idag. Troligtvis kommer J-O och Edberg lämna ett bra mycket större avtryck i historieböckerna än jag. Hög sannolikhet på det.
Det blir dessutom svårt att komma upp i Edbergs förmögenhet. Edberg har varit gift med samma kvinna i bra många år. Han har en fin karriär. Inte så mycket som ser dåligt ut om man listar för- och nackdelar. J-O däremot, han har fler poster på minussidan. Tidigare spelmissbruk, ständigt singel, och nu har han visst slarvat bort fjolårets SM-pokal som ska vandra runt. Läste att nån tycker det är fantastiskt att han inte slarvat bort fler. Jag håller med.
Vi började prata om världens rikaste personer på jobbet. Ingvar Kamprad har halkat ner till plats 11 på listan över världens rikaste. Han tappade visst 6-7 placeringar på 1 år. Med 23 miljarder dollar kan man vara bra nöjd med sin karriär. Det är svårslaget. 10 personer slår honom för tillfället. 10 av hur många miljarder då? 7 miljarder människor? Sannolikheten att lyckas lika bra som Kamprad rent ekonomiskt är alltså 1 på 1 miljard. Cirka. Imponerande. Riktigt svårslaget.
Vi svenskar har visst en edge emot resten av världen till att lyckas tjäna sjukligt mycket pengar. H&Ms ägare Stefan Persson ligger på plats 13 eller något liknande. Putsar man till matematiken, så har man som svensk bättre odds än resten av världen till att hamna på top 10. Eftersom vi har två personer kring top 10 och vi är 9 miljoner invånadre så borde chansen vara kring 1 på 4,5 miljoner? Norge må vinna över oss i hockey-VM, men det det här är extremt svårslaget.
Så vart går gränsen, när blir priset för högt för att sälja sig? Alla verkar vilja ha mer pengar för att kunna förverkliga sig själva och skapa trygghet för efterlevande. Men till vilket pris då?
Ställs man inför valet att få alla Ingvar Kamprads pengar, skulle man då ta det? Såklart. Men vänta nu. Allt har ett pris. I gengäld måste du även ta över hans ålder. Kamprad är 85 år. Ungdomen är förbi. Även medelåldern är förbi. Jag skulle även vilja säga att hans gyllene år börjar sina. Men å andra sidan sätt så kan man göra mycket gott för 23 miljarder dollar. Skänka till välgörenhet? Det låter bra för många. Eller göra som Al Pacino i "En kvinnas doft" och leva ut sina drömmar en sista gång?
Det finns inte en chans i världen att jag skulle gå med på det bytet. Spelar ingen roll om jag kan göra mycket gott för alla hans "mina" pengar. Jag är på tok för egoistisk. Ja, det är egoism det handlar om. Vem vill förlora 50-60 år av livet för 23 miljarder dollar? Inte jag. Du?
Yngst på listan är ett par herrar kring 53-55 år. Bill Gates är en av dem. Han är 30 år yngre än Kamprad. Gates har dubbelt så mycket pengar som Kamprad. Skulle man göra bytet med honom då? Jag får 56 miljarder dollar men måste åldras till 55 år. Det är lite svårare faktiskt. Mer intressant helt klart. Då har man kanske trettio är kvar att leva. Fast vill jag förlora alla åren fram dit?
Priset är inte värt det. Inte vad jag kan känna nu i alla fall. Kanske tänker jag annorlunda när jag själv är 55 år. Jag får göra ett blogginlägg då. Påminn mig.
Nu vore det ju trevligt ifall Kamprad fick för sig att skänka sin förmögenhet till mig. Utan motkrav. Fast oddsen på det är nog högre än vad Bill Gates kan formulera med hela sin datorpark.
En annan intressant fråga är ifall Ingvar Kamprad skulle byta bort sin förmögenhet för att ta över mitt liv? Det är en svår fråga. För Kamprad har gjort sig odödlig. Hans namn kommer för alltid leva kvar. Är hans arv viktigare än att få ungdomen/livet tillbaka? Är priset för högt för honom?
Skulle jag då byta liv med J-O eller Edberg? Nej, jag trivs för bra med mitt liv. Däremot skulle jag vilja festa med J-O en vecka i sommar. Det skulle vara kul. Fan att jag inte är Tomas Brolin. Då hade jag garanterat fått festa ihop med J-O.
Har man 130 miljarder kronor så kan man unna sig en korv eller två
Kommentarer
Trackback
