Fin färg
Finns det något som är positvt med den kyla vi måste genomlida i ett halvår framöver? Inte bara kyla för den delen. Ett långvarigt mörker ligger framför oss också. Vinterhalvåret känns mer och mer påfrestande för varje år. Kanske är det för att jag inser hur mycket bättre jag tar vara på livet, med allt vad det innebär på sommarhalvåret. Eller är det för att jag kanske som brun och fin behöver sol i större mängder än vad jag får under vintern?
Som tur är rusar tiden förbi. Det är bra under det mörka halvåret. Inte annars. Består mina veckor verkligen av 7 dagar och 24-timmars dygn? Kommande sexmånadersperiod kommer troligtvis vina förbi i vanlig ordning. Hjälp. En ständig tidsresa framåt.
Vinterhalvåret är en dålig tid för oss med hypokondriska drag. Folk håller sig inomhus. Närmare varandra. Det medför högre koncentration av virus. Det är dåligt. Men det finns som sagt två positiva saker med vintern. Och det är att handskarna åker på igen. Mina har varit på i ett par veckor nu. De inte bara värmer. De skyddar bra mot smittade handtag och hissknappar.
Jag har märkt att jag känner en sorts inre tillfredsställelse varje gång jag öppnar en dörr med handskarna. Kanske är det en befriande känsla, med ett inslag av tillfredsställelse. Funderar på om det även är en släng av lättnad? Det är svårt att återskapa en exakt känsla när jag sitter i soffan. Men nej, lättanad är det nog inte. Kanske en sorts mild ångestlättnad, kontroll och frihet också. Hur som helst är det en positiv känsla. Minikickar.
Nu skulle jag komma in på den andra saken som är positiv med vinterhalvåret. Det kan ni glömma. För jag har glömt vad det var! Sick... Jaja, finns det något annat bra så hör av er. Men skriv inte värmeljus, skidåkning, Jul eller Nyår. Tänk i Skalmanal-termer. Kommer jag på vad det var drar jag in ett tillägg.
Appropå min bruna färg. Hade tränat på Sats Regeringsgatan för ett par år sedan. Det var nog vinter, för jag solade oxå. Efter det satte jag mig i bastun. Jag kliver in. Där sitter redan två snubbar. Den ena var lite yngre. Runt 20. Den andra kring 40 år. Han var bra tränad. Slimmad. Helt rakad och hade en jättepjäs. Helt omöjligt att inte notera den. Han höll inte direkt ihop benen om man säger så. Kan vara en av de större jag sett.
Jag sitter där ett tag. Ibland känner man att det inte är bra att inleda en konversation eller få ögonkontakt. Märkligt det där med att sitte på ett begränsat utrymme och försöka att inte låtsas om de andra. Snubben som är lite äldre har en annan plan. Från ingen stans säger han: -Vilken fin färg du har. Saken är biff. Jag kan få en gigantisk penis om jag vill. Jag svarar: -Tack, jag har precis solat.
Han hörde säkert på min röst att jag inte var så sugen på hans invit. Vad fan skulle jag göra med hans balle? Do not picture it! Nä, det enda stället han får stoppa den är i hans kalsonger. Tack för komplimangen dock.
Snubben på bilden är inte helt rakad. Så nej, det var inte han i bastun.
Svårriden pjäs. Inte sant?!
Som tur är rusar tiden förbi. Det är bra under det mörka halvåret. Inte annars. Består mina veckor verkligen av 7 dagar och 24-timmars dygn? Kommande sexmånadersperiod kommer troligtvis vina förbi i vanlig ordning. Hjälp. En ständig tidsresa framåt.
Vinterhalvåret är en dålig tid för oss med hypokondriska drag. Folk håller sig inomhus. Närmare varandra. Det medför högre koncentration av virus. Det är dåligt. Men det finns som sagt två positiva saker med vintern. Och det är att handskarna åker på igen. Mina har varit på i ett par veckor nu. De inte bara värmer. De skyddar bra mot smittade handtag och hissknappar.
Jag har märkt att jag känner en sorts inre tillfredsställelse varje gång jag öppnar en dörr med handskarna. Kanske är det en befriande känsla, med ett inslag av tillfredsställelse. Funderar på om det även är en släng av lättnad? Det är svårt att återskapa en exakt känsla när jag sitter i soffan. Men nej, lättanad är det nog inte. Kanske en sorts mild ångestlättnad, kontroll och frihet också. Hur som helst är det en positiv känsla. Minikickar.
Nu skulle jag komma in på den andra saken som är positiv med vinterhalvåret. Det kan ni glömma. För jag har glömt vad det var! Sick... Jaja, finns det något annat bra så hör av er. Men skriv inte värmeljus, skidåkning, Jul eller Nyår. Tänk i Skalmanal-termer. Kommer jag på vad det var drar jag in ett tillägg.
Appropå min bruna färg. Hade tränat på Sats Regeringsgatan för ett par år sedan. Det var nog vinter, för jag solade oxå. Efter det satte jag mig i bastun. Jag kliver in. Där sitter redan två snubbar. Den ena var lite yngre. Runt 20. Den andra kring 40 år. Han var bra tränad. Slimmad. Helt rakad och hade en jättepjäs. Helt omöjligt att inte notera den. Han höll inte direkt ihop benen om man säger så. Kan vara en av de större jag sett.
Jag sitter där ett tag. Ibland känner man att det inte är bra att inleda en konversation eller få ögonkontakt. Märkligt det där med att sitte på ett begränsat utrymme och försöka att inte låtsas om de andra. Snubben som är lite äldre har en annan plan. Från ingen stans säger han: -Vilken fin färg du har. Saken är biff. Jag kan få en gigantisk penis om jag vill. Jag svarar: -Tack, jag har precis solat.
Han hörde säkert på min röst att jag inte var så sugen på hans invit. Vad fan skulle jag göra med hans balle? Do not picture it! Nä, det enda stället han får stoppa den är i hans kalsonger. Tack för komplimangen dock.
Snubben på bilden är inte helt rakad. Så nej, det var inte han i bastun.
Svårriden pjäs. Inte sant?!
Kommentarer
Trackback
