Superhjälten SkalmanAl slår till igen
Jag börjar få rutin på att hitta mobiler. Speciellt Iphone 4 telefoner. För någon vecka sen så händer det för andra gången på mindre än ett år. Första gången i en taxi. Josefin ifrån på besök ifrån Lund fick känna på min känsla för att returnera upphittade saker till dess rättmätiga ägare. Den här gången låg telefonen så fint på golvet vid en soffgrupp på ett uteställe på söder.
För att läsa inlägget om Josefin och Iphonen, tryck här.
Det är ju bara för jobbigt att tappa mobiler. Kostnaden är inte så jobbig. Jag har ju ett jobb. Men finns det något mer jobbigt än att förlora alla nummer och kort i telefonen? Troligtvis en mängd saker. Hur som helst får får jag tag på ägaren, Cindy, på måndag förmiddag. Klockan är runt 10 när jag ringer. Jag väcker henne. Hon blir väldigt glad och ilar in till Hötorget på någon timme.
Jag möter upp Cindy utanför porten vid kontoret. Hälsar på henne. Hon kramar om mig och är så tacksam. Överlämningen sker på maximalt två minuter. Jag går tillbaka. Spritar händerna när jag kommer upp på kontoret. Dagens goda gärning är utförd.
Både Josefin och Cindy frågar om jag inte vill ha pengar i hittelön. Glädjen är min lön. Och vad ska jag med ett par hundra till? Skulle bara kännas fel att ta emot. Josefin bjöd tillbaka med några drinkar nästa gång hon kom upp. Cindy erbjöd sig att bjuda på mat på restaurangen hon jobbar. Får väl ta med mig nån och ta upp henne på erbjudandet. Mat behöver jag ju varje dag.
Har funderat på varför jag känner ett så starkt behov av att returnera saker till ägarna? Kanske beror det på en händelse ifrån tiden i lågstadiet. Jag och en klasskamrat cyklade hem ifrån skolan. Längst med vägen hittade jag en plånbok. Pengarna var borta. Däremot var alla kort kvar. Vi spårade upp ägaren som blev väldigt glad. 100 kr fick vi i hittelön att dela på. Det var väldigt mycket då. Den här händelsen med uppskattning och belöning kan vara roten till mitt superhjältebeteende.
Nu återstår det bara att se ifall det här med Karma funkar. Om jag framöver tappar min mobil eller plånbok så hoppas jag att någon vänlig själ hör av sig.
Pay it forward.
Låt se. Josefin, Cindy och mannen med plånboken. Det är tre ringar som går ut ifrån mig.
Börja med mercy fuck enligt samma princip. Resultat, en skönare värld. Pay it forward.
För att läsa inlägget om Josefin och Iphonen, tryck här.
Det är ju bara för jobbigt att tappa mobiler. Kostnaden är inte så jobbig. Jag har ju ett jobb. Men finns det något mer jobbigt än att förlora alla nummer och kort i telefonen? Troligtvis en mängd saker. Hur som helst får får jag tag på ägaren, Cindy, på måndag förmiddag. Klockan är runt 10 när jag ringer. Jag väcker henne. Hon blir väldigt glad och ilar in till Hötorget på någon timme.
Jag möter upp Cindy utanför porten vid kontoret. Hälsar på henne. Hon kramar om mig och är så tacksam. Överlämningen sker på maximalt två minuter. Jag går tillbaka. Spritar händerna när jag kommer upp på kontoret. Dagens goda gärning är utförd.
Både Josefin och Cindy frågar om jag inte vill ha pengar i hittelön. Glädjen är min lön. Och vad ska jag med ett par hundra till? Skulle bara kännas fel att ta emot. Josefin bjöd tillbaka med några drinkar nästa gång hon kom upp. Cindy erbjöd sig att bjuda på mat på restaurangen hon jobbar. Får väl ta med mig nån och ta upp henne på erbjudandet. Mat behöver jag ju varje dag.
Har funderat på varför jag känner ett så starkt behov av att returnera saker till ägarna? Kanske beror det på en händelse ifrån tiden i lågstadiet. Jag och en klasskamrat cyklade hem ifrån skolan. Längst med vägen hittade jag en plånbok. Pengarna var borta. Däremot var alla kort kvar. Vi spårade upp ägaren som blev väldigt glad. 100 kr fick vi i hittelön att dela på. Det var väldigt mycket då. Den här händelsen med uppskattning och belöning kan vara roten till mitt superhjältebeteende.
Nu återstår det bara att se ifall det här med Karma funkar. Om jag framöver tappar min mobil eller plånbok så hoppas jag att någon vänlig själ hör av sig.
Pay it forward.
Låt se. Josefin, Cindy och mannen med plånboken. Det är tre ringar som går ut ifrån mig.
Börja med mercy fuck enligt samma princip. Resultat, en skönare värld. Pay it forward.
Kommentarer
Trackback
