SkalmanAl

Igår hamnade jag i en intressant diskussion på kontoret. Konversationen handlade kring utseende och dess roll i våra liv. Påverkar utseendet chansen att få en anställning och drar en person med ett fördelaktigt yttre fördel i livet? Jag är helt övertygad att ett trevligt yttre premieras i båda fallen.

Jag står för min övertygelse. Jag kan argumentara för saken, vilket jag också gör. Det är inte helt accepterat hos alla i ens omgivning. Speciellt inte då jag sitter i en befattning där man bör hålla sina åsikter på rätt sida om en eventuell diskrimineringslagstiftning. Men det är klart, det är skillnad på att ha en åsikt och att sedan agera på den. Vare sig det är fel eller ej.

Nej, jag har aldrig diskriminerat någon på grund av kön, religion, sexualitet eller etnicitet. Nu när jag tänker efter så har jag aldrig anställt en man (familj räknas inte), konstigt nog. Bara kvinnor. Betyder det att jag är emot män? Har jag en snedvriden syn på män precis som Gudrun Schyman och Tiina Rosenberg? Man kan nästan tro det. Knappast. Jag respekterar båda könen lika mycket. Allt annat är trams.

Däremot är jag säker på att folk föredrar personer med harmoniska utseenden omkring sig. Det kan vara provocerande att yppa en sådan åsikt. Men jag står för det. Ett harmoniskt utseende är inte detsamma som en supersnygg man eller kvinna. Inte heller snygg man eller kvinna. Snarare en person som ser helt vanlig ut och inte har något avvikande som kan störa. 

Utseendet spelar roll från dag ett i våra liv. Varför säger vi annars till småbarn att de är så gulliga? -Men lilla SkalmanAl, vad söt du är med din bruna färg. Så kanske det lät för SkalmanAl när han var en liten pojke Alla barn får ju höra liknande saker från första stund. Är det en slump eller? Eller beror det på att utseendet är en viktig faktor hos mänskligheten? Såklart att det är så.

Vi växer upp och tjejer klär sig i snygga kläder. De sminkar sig. De får uppmärksamhet och bekräftelse. Pojkar gör väl mer eller mindre samma sak. Speciellt om man är metrosexuell. Vi matas med krav på bra utseende inte bara i media, utan även ifrån vår omgivning. Vänner köper nya snygga kläder. De flesta vill ha det fint i sina hem. Vi tycker katter och hundar är söta. Hela vår värld bygger på vackra saker. Vare sig det är människor, bilar, byggnader, konst eller mode.

Är det då konstigt att man då föredrar en omgivning med harmoniska utseende? För mig är svaret givet. Det är så världen tickar. Det är så mänskligheten tickar. Så det alltid varit. Jag kan ha fel. Men då ligger modeindustrin pyrt till.

Vem har sagt att livet är rättvist?


Rubriken, "The Look", är Roxetts hit ifrån 1988. Första gången jag hörde låten var när en klasskamrat tog med sig låten och spelade upp den på en musiklektion. Vår allas underbara Carola är visst ihop med killen som blir mountad/tagen 2:10 in i videon. Fick höra det på The Voice morgonshow idag. Se klipp. Go Carola!








Min insida är så fantastisk så den kompenserar upp ifall jag avvikter ifrån mallen.
(Nej, det är inte jag på bilden)