Min tur fortsätter

För en vecka sen skrev jag om att jag då haft flyt med att bli uppgraderad på mina två senaste flighter. Mindre bra var att jag hamnade bredvid en sjuk snubbe. Inte helt avslappnat för en semi-hypokondriker att sitta bredvid bacillerna i 8-9 h. En vecka har gått och jag har inte insjuknat. Fantastiskt!

Igår skulle jag flyga igen. Hem till sverige. Jag har ingen aning om hur det gick till, men på något sätt fick jag en hel rad för mig själv. Tre säten. Runt omkring mig sitter folk ihopklämda. Inte jag. Jag kan breda ut mig åt samtliga håll. Inte ens en skrikande unge i närheten. Märkligt att jag helt plötsligt efter så många flighter helt plötsligt drar vinstlotten tre gånger på raken.

Där sitter jag. Ensam. De andra åker med andra flighter. Efter maten blir jag trött. Skippar kaffet. Fäller alla stolsryggar och fäller upp armstöden. Där ligger jag med en filt över mig och ett gäng kuddar. Ligger i fosterställning och sover gott. Känslan är bra. Jag vaknar till och känner mig sne i kroppen. Inser hur jävla mycket bättre livet måste vara för de som flyger first class. De har ännu mer plats. Mer ergonomiska stolar att sova i. Bättre service. Visst, jag har tre stolar. Men det är ju ingenting mot deras komfort. Jag ska vara nöjd. Känslan blir bättre när jag ser de andra trängas igen.

Undrar om jag någonsin kommer bli uppgraderad till business class?



Fick veta att de som sitter i vägtullar tjänar kring $80 000/år. Dvs ca $20 - 25 000 mer per år än vad en sjuksköterska tjänar. Anledningen är inte att utbildning är mer krävande, eller att tullarbetarna har ett större ansvar. Hälsorisken är den enda anledningen. Avgaser dag in och dag ut är visst inte så bra.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0