Tur eller otur?
Jag tror jag aldrig blivit uppgraderad på en flight innan hemresan ifrån NYC i augusti. Fick då nån premiumplats. Inte något märkvärdigt. Lite mer utrymme och nån tididning mer än boskapsklassen. Långt ifrån förstaklassstolar på långflyg. Igår hände det igen. Andra gången på raken.
Jag och Leon checkar in. Incheckningskvinnan ser ut som Lisa Simpson, ifrån serien Simpsons. Jag sa inte det till henne. Ville inte riskera mitt bagage. De få säten som fanns kvar bredvid varandra i boskapsavdelningen var vid nödutgångarna. Mer utrymme. Mer ansvar vid krasch. Kostar mer. Vi hamnade där. Det kändes riktigt bra.
Vi har placerats i den främre av två nöddörrar i mitten av planet. Vid en olycka har man troligtvis en större chans att överleva. Såg ett program som sa att man har störst chans att överleva en flygolycka om man sitta maximalt sju rader ifrån en nödutgång. Gärna närmast gången för den delen. Dessutom ökar överlevnadschansen ju längre bak i planet man sitter.
Där sitter vi. Bra utrymme. Jag hittar knappen för att fälla stolsryggen bakåt. Det går inte. Stolsryggen är låst på min rad. Mindre skönt. Att sitta upprätt med rak rygg som på en pianostol i 9 timmar känns helt omöjligt. Det går inte. Frågar om platsbyte. Som tur är har vi två lediga stolar bakom oss på varsinn sida om gången. Även de med mer benutrymme. Men framförallt går ryggarna att fälla.
Min oflyt fortsätter. Till vänster om mig har jag en väldigt välbyggd snubbe. Hans axel sväller ordentligt över på min sida. Killen till höger är normalt byggd. Problem. Han är förkyld. -Hur kan jag ha en sådan oflyt? Varför? Jag sover genom 5-6 h. Skönt. Den vakna tiden spenderar jag med att luta mig åt vänster. Mot den välbyggda snubben.
Leon hamnar bredvid två tjejer.
Jag och Leon checkar in. Incheckningskvinnan ser ut som Lisa Simpson, ifrån serien Simpsons. Jag sa inte det till henne. Ville inte riskera mitt bagage. De få säten som fanns kvar bredvid varandra i boskapsavdelningen var vid nödutgångarna. Mer utrymme. Mer ansvar vid krasch. Kostar mer. Vi hamnade där. Det kändes riktigt bra.
Vi har placerats i den främre av två nöddörrar i mitten av planet. Vid en olycka har man troligtvis en större chans att överleva. Såg ett program som sa att man har störst chans att överleva en flygolycka om man sitta maximalt sju rader ifrån en nödutgång. Gärna närmast gången för den delen. Dessutom ökar överlevnadschansen ju längre bak i planet man sitter.
Där sitter vi. Bra utrymme. Jag hittar knappen för att fälla stolsryggen bakåt. Det går inte. Stolsryggen är låst på min rad. Mindre skönt. Att sitta upprätt med rak rygg som på en pianostol i 9 timmar känns helt omöjligt. Det går inte. Frågar om platsbyte. Som tur är har vi två lediga stolar bakom oss på varsinn sida om gången. Även de med mer benutrymme. Men framförallt går ryggarna att fälla.
Min oflyt fortsätter. Till vänster om mig har jag en väldigt välbyggd snubbe. Hans axel sväller ordentligt över på min sida. Killen till höger är normalt byggd. Problem. Han är förkyld. -Hur kan jag ha en sådan oflyt? Varför? Jag sover genom 5-6 h. Skönt. Den vakna tiden spenderar jag med att luta mig åt vänster. Mot den välbyggda snubben.
Leon hamnar bredvid två tjejer.
Kommentarer
Trackback
