SkalmanAl

I början av veckan var jag ju sjuk. Har gjort mitt bästa för att tillfriskna snabbt. Var kvick med att dra i mig olika cocktails av ingefära, honung, te, växter/rötter i tablettform, apelsiner, whiskey, kiwis, vitlök och glass. Glassen åt jag mest för att glass är gott. Under den här tiden höll jag mig borta ifrån kontoret. Dels är det kämpigt att jobba med hög feber, och så vill ju ingen annan bli smittad. Blir bara en lose-lose situation.

Jobbet måste ändå göras. Är inte så att jag ringer in en vikarie för att fylla min plats under tiden. Det går alltså sällan att vara helt borta ifrån jobbet. Ansvaret sätter stopp. Och ansvar kommer i olika grader. Precis som min förkylning som nästan hospitaliserad mig. Ja, i alla fall om jag haft högre feber, hjärtsvikt, andningsnöd, kraftig yrsel osv. Men nu uppvisade jag bara symptom såsom feber, hosta, snuva och trötthet. Jag klarade mig även den här gången.

Nåväl, jag har jobb att göra och kan inte gå till kontoret. Tar med mig datorn till ett av de två Espresso house:n runt mitt kvarter. Där sitter jag och försöker hålla mina baciller för mig själv. Framför mig sitter ett gäng tjejer. De ser ut att gå i ettan i gymnasiet. Sex tjejer vid ett bord på ett fik. Deras ljudnivå borde rimligtvis uppmärksammas av övriga gäster. De här tjejerna var annorlunda. Så tysta och skötsamma.  Jag kan sitta kvar.

Så hur kommer det sig att sex sextonåriga tjejer kan vara så tysta? De var vare sig döva eller stumma. De sov inte. Inte heller försjunkna i skolarbeten. Fenomenet skulle aldrig förekommit före år 2008.

Smartphones är kanske det bästa sättet att vi tyst på unga tjejer.




Smartphones är bra av flera anledningar...