SkalmanAl

Då var resan bokad. Ett spontant infall tillsammans med en bra dag i spåret och endorfiner fick mig att ta fram kortet. Ett Marathon på Grönland. Måste ju bara vara en upplevelse. Hoppas på en bra sådan. Det kan vara så kallt som -10 till -15 grader under loppet. Inte jättesköna förhållanden.

Länk för Marathon på Grönland.

Jimmy bokade sin resa för ett par veckor sedan. Han skulle åka själv om han inte fick med sig någon. Det fick han inte heller. Ingen polare, ingen arbetskamrat och ingen extremsportare. För tre veckor sedan fick jag frågan. Tackade omedelbart nej. Vem fan springer ett Marathon på Grönland i minusgrader och dessutom betalar dyra pengar för det? 

Sen tänkte jag. -Om han kan, varför ska inte jag kunna? Det är inte så att jag är handikappad. Jag ska inte vara sämre. Det handlar bara om vilja och rätt träning. Jag har visserligen ingen bakgrund som löpare. Ska fan visa att en före detta pingsspelare, bloggare och obstinat fältkock ifrån armén kan prestera i extrema förhållanden. Jo, Kapten sa att jag var obstinat. Kapten var en kvinna. Fast det var inte därför hon var oduglig. Jag ville ligga med kapten. Alla ville.

Hittills har jag bara sprungit 3,3 mil ute i år. Uppdelat på två tillfällen. Måste öka. Har kring ett halvår på mig att träna. Kan säkert förbättra min teknik avsevärt. Två månader till Sthlm Marathon. Saknar biljett. Måste fixas. Snälla, ingen rekordvärme den dagen tack. 15 grader vore fint.

Får se till att träna smart. Fick kännig i foten sist. Vill inte få upp fotskadan igen. För så jädra kul är det inte att sitta på rodden 3 dagar i veckan. Att vara hel är allt i den här branschen.





Jimmy förbereder kohydratladdad mat. Norge.






Ifrån tidigare års lopp.