SkalmanAl

Det här var ju inte så bra. Knäskadad i Thailand. Hände på tennis-courten. Allt var så bra. Härligt väder. Bra motstånd. 4 game in och höger knä strålar till av smärta vid avstamp. Game over.

 

Lyckades vila bort överansträngningen i mina båda knän jag fick av maran i juni. Och så händer det här. Inte optimalt inför mitt stora mandomsprov på Grönland i oktober. Hoppade över Midnattsloppet igår. Som tur var tog Anna mitt startnummer. Annars hade jag säkert tvingat mig ut dåligt knä. Hon registrerade tiden 48:51 på mitt namn. Plats 3 642 av drygt 30 000 startande. Riktigt bra gjort.

 

Exakt två månader kvar till Grönland. Inte kört långdistansträning sedan början av juni. Nu blir det bara långpass på rodden i två veckor. 40-60 min. Sen hoppas jag att knät funkar för korta löppass nån vecka innan jag kör långpass under 3-4 veckor. Helt kassa förberedelser. Men bättre än ingenting.

 

Vad fan har jag gett mig in på egentligen? Jag har börjat inse hur puckat det är. Ett marathon på Grönland?!? I kanske 10 minusgrader. Med flyt håller sig värmeböljan som orsakat kraftiga issmältningar sig kvar ett par månader. Vore fantastiskt ifall det bara var nollgradigt. Det klarar jag.

 

Varför kan man inte bara få vara hel?

 

 

 

 

 

Vid den röda pricken händer det.