SkalmanAl

Tänkte köra en snäll månad från och med idag. 2 december. En bekant står som inspiration. Han vet inte om det. Känslan jag får när jag träffar honom de fåtal gånger jag springer på honom är god. Jag känner mig positiv och glad av att se honom. Det är till trots att han mindfuckat mig.

 

Jag ska berätta om vår relation. Innan jag börjar så vill jag understryka att det är en bra människa jag talar om. Han är vida omtyckt. Första gången vi sågs var kanske för 10 år sedan. Vi bodde i samma område och tränade på samma gym. Det blev att vi snackade en del. Fikade några gånger. Märkte direkt att han bar på en smittsam positiv energi. Jag gillar det.

 

Varje gång vi sågs, om det nu var i matvaruaffären eller i centrumet, öppnade han med smicker. Vanligaste smickret var att kommentera något av mina plagg. Det är såklart trevligt att bli smickrad. Men det var också något jag noterade. För beteendet är inte vanligt. Det går utanför normen. Jag avskrev fort teorin om att han skulle vara bög. Det var inte därför han smickrade.

 

Jag är fortfarande inte helt säker på den bakomliggande anledningen. Om det nu finns en sådan, vilket jag tror eftersom jag är övertygad om att det mesta med människan går att förklara. Det betyder inte att han gör ett aktivt val. Men ett val är det, och val gör man på någon nivå då det resulterar i en reaktion.

 

Får knappt en vecka sedan hamnade vi i en debatt på facebook. Han skrev ett inlägg om sitt missnöje med Skolverkets förbud mot religiös påverkan. Jag kände att jag inte kunde låta de osanna delarna i hans inlägg bero. Så jag informerade om vad beslutet verkligen innebär. Därefter utlöstes en följetong av svar och argumentation från båda parter. Jag skippar detaljerna kring inläggen. Nivån var vänlig fast vi säkert båda kände ett visst missnöje med att inte "nå" den andra.

 

Det var nu polletten trillade ner. Min tes kan vara känslig. Men låt mig säga såhär. Om man har en gudstro i Sverige där 85 % av befolkningen inte är troende, så kan en långsiktig positiv framtoning ha en positiv effekt om hur andra ser på medlemmarna och samfundet. Kanske är det just vetskapen om detta som ligger bakom många kristnas framtoning? Nu säger jag inte att så är fallet med honom. Men det kan vara en faktor.

 

Hur som helst. Jag kände mig spelad. Manipulation behöver inte alltid vara negativ. I det här fallet är det frågan om en positiv suggesion. Han har jobbat långsiktigt. Sedan vårt första möte har han stärkt den positiva känslan jag har för honom. Min känsla är nu betingad. Dvs, när jag ser honom blir jag glad. Min hjärna vet att han kommer boosta min självkänsla, vilket bara det utlöser en positiv känsla. Han är triggern. Jag är mindfuckad.

 

Av den här anledningen har jag nu bestämt att jag också ska börja påverka folk. Inte i den omfattningen som han. Det har jag inte i mig. Inte än. Det kräver för mycket energi till en början om man ska ge komplimanger till höger och vänster.

 

Däremot ska jag från och med idag, 2 december, ge minst en komplimang per dag. Det måste vara en ärlig komplimang. Helst till folk jag inte känner så bra. Kanske nån på gymmet, nån i affären, nån på krogen, nån på fiket eller till nån bekant. Dagens komplimang gick till ett kaffébidräde. Sa att hon såg ut att jobba hårt då hon rusade fram med disk.

 

Undrar vad det blir i morgon, eller kommer det fler komplimanger idag?