SkalmanAl

Att idrotta är ju roligt.

Nu har jag två parallella tävlingar igång. Dels en löptävling mot Conan. Vilande på grund av vinter och halt underlag. Även Tjolovski har utmanat mig. Inte i löpning, utan i rodd. Rodden har sedan jag skadade foten blivit min bästa konditionsvän. Dock inte min roligaste. Långt ifrån. Det är lika mycket en mental kamp, som en uthållighetskamp. Att sitta där och tokro i en halvtimme flera gånger i veckan kräver seghet. Tjolovski har till och med gått så långt så att han köpt hem en roddmaskin. Det är seriöst.

Än så länge ligger jag före Tjolovski. Så en utmaning är inte riktigt rättvis. Kanske i mars/april? Så snart han toppat formen ska vi pressa oss i att ro så långt vi kan på 40 minuter. Borde bli runt 10 000-11 000 meter. Ligger jag kvar i samma tempo som på mina 30 minuterspass så kommer det gå fint.

Så vad fick mig att börja träna? Jag var 7 år och fick frågan av farsan om jag inte ville börja på någon sport.

-Tja, det kan väl vara kul. Frågan var bara vilken sport det skulle bli. -Vad för sporter gillar du, frågade han. Vet inte, svarade jag. -Jag vill inte springa för mycket bara. Fotboll föll bort. -Vad tror du om pingis, det är väl bra? Det blev pingis.

Fick uppleva många intressanta saker under min pingisera. Under en tävling i örebro bodde vi på hotell. Jag var kanske 10 år. Två av mina lagkamrater ville spela klädpoker med två av tjejerna i klubben. Det skulle ske på vårt rum. Tjejerna var på. Problemet var bara att jag inte var så sugen. Jag ville hellre kolla på melodifestivalen.

Klädpokerhistorien läckte ut och trycktes i klubbtidningen. Det var pinsamt. Det var inte värt det heller. Fick inte ens se ett par pattar. Och melodifesivalen missade jag också.










Utmaningen avgörs på en Concept 2. -Conan, du får också delta såklart.