Mina synder
För några inlägg sedan skrev jag om min tro. Tron på mig själv, vetenskapen och lagen om orsak och verkan. En tro som jag tidigare inte kunnat formulera eller förklara. Av någon anledning tycks det ibland vara nödvändigt att ha en tro. Eller åtminstånde en god förklaring till varför man inte är troende. Enklast blir det om man helt enkelt säger att man är ateist. Avståndstagande. Det låter så platt, och mitt fall är det inte riktigt sant.
Det borde finnas många med samma tankar som jag. Speciellt i sekulariserade samhällen. Undrar om jag skulle få till en bra bok med min filosofi? En rolig och intressant utmaning, helt klart. Har inte hela konceptet klart för mig än, men det hittar jag säkert längst vägen. Jag får ta en skrivkurs. Håll utkik efter storsäljaren -Av SkalmanAl.
Alla religioner har intressanta inslag. Kristendomen är den religion som är mest utbredd i våra trakter. Stax söderut bor många katoliker. Mycket av våra etik och moral bygger på katolicismens budord, dygder och dödssynder. Att slänga in förhållningsregler i en religion är ett enkelt sätt att kontrollera människor. Jag måste ha det i åtanke när jag själv skriver min bok.
Klippet jag la upp häromdagen visade i början en imitation på Al Pacino. Jag kom då att tänka på en av Pacinos filmer, Djävulens advokat. Filmen handlar delvis om dödssynderna, men också om dunkla sidor i människan. Det fick mig att fundera. Vilken, eller vilka dödssynder brottas jag mest med? Är det för övrigt ett problem i mitt liv? Utan att tappa all integritet berör jag dem på ytan.
Ända sedan jag såg filmen "Seven", förstod jag att ett par synder ligger närmare min personlighet än andra. Det har inte ändrats sedan dess heller. Fundamentet för min person var lagd redan då. En av synderna som jag något tvingat kan associera till är "Lättja". För i begreppet lättja ligger "likgiltighet". Det är just likgiltigheten som ibland brister i ett större perspektiv. Om jag tittar på världen utanför min värld. Kanske borde jag engagera mig mer i frågor som inte direkt är kopplade till mig. Men jag orkar inte. Jag skiter i. Jag är likgiltig.
En annan synd jag ser är Högmod. Framför allt en touch av "fåfänga" och vad som nu faller inom ramen för fåfänga. Det som är genomgående med samtliga sju Kardinalsynder är, förutum att de fördöms, att synderna är männskans motorer. Utan starka begär stannar vi upp. Vi har genom evulutionen fått de här egenskaperna för att de gynnar oss männsikor. Vart skulle vi vara utan bland annat girighet, vällust eller vrede? Klart, tänker man i ett litet perspektiv så klarar vi oss utan egenskaperna. Men aldrig som släkte.
Precis som inlägget om Karma, finns det mycket mer att skriva om. Det här är oehört intressant. Men jag spar det till framtiden.
Ett citat ifrån filmen Djävulens advokat (samt bibeln).
-Ty vid och bred är den väg, som leder till fördärvet.
Fåfänga är min favoritsynd
Oscar Wildes romanfigur Dorian Gray låter fåfängan ta över, och lever i synd och lust.
En dröm för många. Priset är högt. För utan balans finns inget som dämpar våra mörka
krafter, vilket Oscar Wilde också skildrar.
Vilka synder finns i dig, eller är du kanske fullkomlig?
Det borde finnas många med samma tankar som jag. Speciellt i sekulariserade samhällen. Undrar om jag skulle få till en bra bok med min filosofi? En rolig och intressant utmaning, helt klart. Har inte hela konceptet klart för mig än, men det hittar jag säkert längst vägen. Jag får ta en skrivkurs. Håll utkik efter storsäljaren -Av SkalmanAl.
Alla religioner har intressanta inslag. Kristendomen är den religion som är mest utbredd i våra trakter. Stax söderut bor många katoliker. Mycket av våra etik och moral bygger på katolicismens budord, dygder och dödssynder. Att slänga in förhållningsregler i en religion är ett enkelt sätt att kontrollera människor. Jag måste ha det i åtanke när jag själv skriver min bok.
Klippet jag la upp häromdagen visade i början en imitation på Al Pacino. Jag kom då att tänka på en av Pacinos filmer, Djävulens advokat. Filmen handlar delvis om dödssynderna, men också om dunkla sidor i människan. Det fick mig att fundera. Vilken, eller vilka dödssynder brottas jag mest med? Är det för övrigt ett problem i mitt liv? Utan att tappa all integritet berör jag dem på ytan.
Ända sedan jag såg filmen "Seven", förstod jag att ett par synder ligger närmare min personlighet än andra. Det har inte ändrats sedan dess heller. Fundamentet för min person var lagd redan då. En av synderna som jag något tvingat kan associera till är "Lättja". För i begreppet lättja ligger "likgiltighet". Det är just likgiltigheten som ibland brister i ett större perspektiv. Om jag tittar på världen utanför min värld. Kanske borde jag engagera mig mer i frågor som inte direkt är kopplade till mig. Men jag orkar inte. Jag skiter i. Jag är likgiltig.
En annan synd jag ser är Högmod. Framför allt en touch av "fåfänga" och vad som nu faller inom ramen för fåfänga. Det som är genomgående med samtliga sju Kardinalsynder är, förutum att de fördöms, att synderna är männskans motorer. Utan starka begär stannar vi upp. Vi har genom evulutionen fått de här egenskaperna för att de gynnar oss männsikor. Vart skulle vi vara utan bland annat girighet, vällust eller vrede? Klart, tänker man i ett litet perspektiv så klarar vi oss utan egenskaperna. Men aldrig som släkte.
Precis som inlägget om Karma, finns det mycket mer att skriva om. Det här är oehört intressant. Men jag spar det till framtiden.
Ett citat ifrån filmen Djävulens advokat (samt bibeln).
-Ty vid och bred är den väg, som leder till fördärvet.
Fåfänga är min favoritsynd
Oscar Wildes romanfigur Dorian Gray låter fåfängan ta över, och lever i synd och lust.
En dröm för många. Priset är högt. För utan balans finns inget som dämpar våra mörka
krafter, vilket Oscar Wilde också skildrar.
Vilka synder finns i dig, eller är du kanske fullkomlig?
Kommentarer
Trackback
