Stockholm Marathon
Då kan man bocka av Sthlm Marathon. -Check. Jag kan också boka av tanken "Äh fuck it, jag pissar i brallan". -Check. Men neeej, det gjorde jag inte såklart. Tänkte det bara vid ett par korta ögonblick. Insåg att det var betydligt mer pragmatiskt att stanna upp och slå en drill. Kostade ju bara drygt 20 sekunder.
Hade med mig min lilla rosa ipod mini. Tänkte att jag skulle lyssna på peppande musik. Behövdes inte. Använde den inte någon gång under loppet. Kunde nog inte heller. Var helt omöjligt att röra mina sönderfrusna fingrar. Vantarna genomvåta och iskalla. Tvingades använda båda mina händer då jag skulle greppa muggarna vid vätskekontrollerna.
Jag hade önskat mig småkyligt sommarväder. Jag fick halvtaskigt vinterväder. 5 grader, 16 sek/m isande vind och på det konstant regn. Regnet och den starka vinden på Västerbron gjorde att det kändes som om man blev träffad av vassa småhagel i ansiktet. Efter 10 km var hela jag genomvåt. Även skorna. Hade det inte varit för allt regn skulle man säkert klarat sig ifrån att bli nedkyld. Den lyxen fanns inte.
Drygt 21 000 anmälda till loppet. Jag sprang under ett alias. Pontus Danielson. Köpte hans startbevis nån månad innan. 16 000 kom till start. 1 500 bröt. Jag förstår dem. Det var extrema förhållanden.
3:52.53 blev min tid. Jag är nöjd med tiden. Hade siktat på 3:45. Kanske hade jag klarat det med normalt väder. Egentligen ska man inte klara av att springa på en sådan tid med endast 2 månaders förberedelser. Mitt första löppass i år var 25 mars. Jag bestämde mig för att delta i Sthlm Marathon den 8e april. Dessutom hade jag aldrig sprungit längre än 12 km innan den 31 mars i år. Någonsin!
Med bättre föreberedelser ska jag nog klara av att springa på 3:30. Mitt nästa Marathon blir på Grönland i slutet av oktober. Blir nog tufft att komma under 4 timmar där. Nu är jag inte helt orutinerad i löpsvängen i alla fall.
Loppet i korthet:
* En annan löpare vänder sig om och fotar den nedre delen av mig. Varför?
* Att greppa skalade bananer med genomvåta vantar blir kladdigt
* Jag hade tre pisspauser
* Stannade upp och gick i 30 sek en gång. Hade fått håll av en banan.
* Stannade upp vid 37 km och stretchade vänster vad. Tog 30 sek.
* Släpade med mig en ipod helt i onödan.
* Det var vidrigt och kallt. Inte bara jag som tycker det.
* Samtliga löpare blev frusna av att stå i startfållan i 15 min innan start.
* Första varvet var lättare än det andra.
* Min kropp signalerar att den har blivit utnyttjad.
* Jag kom i mål. Fan vad skönt!
Nu har jag något att slå till nästa år. För det blir ett nästa år. Eller?
Med en mugg i handen vid 28 km ca.
Gått i mål och är himla nöjd. Känslan över mållinjen var helt fantastisk.
Enorm lättnad blanda med stolthet och glädje över prestationen. Försöker mig på en
trött Usain Bolt-gest.
Hade med mig min lilla rosa ipod mini. Tänkte att jag skulle lyssna på peppande musik. Behövdes inte. Använde den inte någon gång under loppet. Kunde nog inte heller. Var helt omöjligt att röra mina sönderfrusna fingrar. Vantarna genomvåta och iskalla. Tvingades använda båda mina händer då jag skulle greppa muggarna vid vätskekontrollerna.
Jag hade önskat mig småkyligt sommarväder. Jag fick halvtaskigt vinterväder. 5 grader, 16 sek/m isande vind och på det konstant regn. Regnet och den starka vinden på Västerbron gjorde att det kändes som om man blev träffad av vassa småhagel i ansiktet. Efter 10 km var hela jag genomvåt. Även skorna. Hade det inte varit för allt regn skulle man säkert klarat sig ifrån att bli nedkyld. Den lyxen fanns inte.
Drygt 21 000 anmälda till loppet. Jag sprang under ett alias. Pontus Danielson. Köpte hans startbevis nån månad innan. 16 000 kom till start. 1 500 bröt. Jag förstår dem. Det var extrema förhållanden.
3:52.53 blev min tid. Jag är nöjd med tiden. Hade siktat på 3:45. Kanske hade jag klarat det med normalt väder. Egentligen ska man inte klara av att springa på en sådan tid med endast 2 månaders förberedelser. Mitt första löppass i år var 25 mars. Jag bestämde mig för att delta i Sthlm Marathon den 8e april. Dessutom hade jag aldrig sprungit längre än 12 km innan den 31 mars i år. Någonsin!
Med bättre föreberedelser ska jag nog klara av att springa på 3:30. Mitt nästa Marathon blir på Grönland i slutet av oktober. Blir nog tufft att komma under 4 timmar där. Nu är jag inte helt orutinerad i löpsvängen i alla fall.
Loppet i korthet:
* En annan löpare vänder sig om och fotar den nedre delen av mig. Varför?
* Att greppa skalade bananer med genomvåta vantar blir kladdigt
* Jag hade tre pisspauser
* Stannade upp och gick i 30 sek en gång. Hade fått håll av en banan.
* Stannade upp vid 37 km och stretchade vänster vad. Tog 30 sek.
* Släpade med mig en ipod helt i onödan.
* Det var vidrigt och kallt. Inte bara jag som tycker det.
* Samtliga löpare blev frusna av att stå i startfållan i 15 min innan start.
* Första varvet var lättare än det andra.
* Min kropp signalerar att den har blivit utnyttjad.
* Jag kom i mål. Fan vad skönt!
Nu har jag något att slå till nästa år. För det blir ett nästa år. Eller?
Med en mugg i handen vid 28 km ca.
Gått i mål och är himla nöjd. Känslan över mållinjen var helt fantastisk.
Enorm lättnad blanda med stolthet och glädje över prestationen. Försöker mig på en
trött Usain Bolt-gest.
Kommentarer
Postat av: Conan
Hatten av, en godkänd prestation.
Tycker det var lite larvigt (och även osmart!!!) att springa med handskar dock.
Postat av: SkalmanAl
Tack. Det var stort av dig Conan.
Endast löpare med handproteser tjänade på att springa med bara händer. Men lugn conan, mina vantar blev dyblöta, kalla och tunga. Nästan träningsvärk i biceps nu.
Trackback
