SkalmanAl

En snubbe som jag känner var också i Ukraina. Fast inte i Kiev och inte under Fotbolls-EM. De var i Odessa. Veckan före EM. Hans story om landet, eller snarare om folket, var inte speciellt roande. Svensk media och även BBC förmedlande en inte så smickrande bild över värdnationernas allmänna inställning till mörka människor. 

 

Snubben i Odessa och hans polare tyckte stämningen var extremt hotfull. De är vita. Men det spelade ingen roll. De köpte skydd. Security. Killen gick med dem överallt. Lite skillnad mot sverige. Hur ofta råder man turister här att köpa skydd om de ska ut och se stan?

 

Flera gånger blev vi uppmanade om att inte lämna stadskärnan. -Det är farligt för turister utanför stadskärnan. I stan kryllade det av polis och militär. Vissa hade höga poliskepsar. Andra gröna, svarta eller gröna baskrar. Såg många snygga ukrainskor i uniform. -Hey officer, I've been naughty.

 

Bemötandet av lokalbefolkningen var blandat. I de mest centrala delarna var alla trevliga och hjälpsamma. Men så fort man kom till ett ställe där det inte florerade av tursiter, kunde man vänta sig två bemötanden. Antingen väldigt trevligt och hjälpsamt, eller på gränsen till otrevligt och minimalt med ögonkontakt. Nästan som att de inte ville att man skulle spendera sina pengar hos dem.

 

Jag försökte hitta ett gym en dag. Fick en adress. Att navigera med hjälp av gatunamn är helt omöjligt. Ja om man inte kan Kyrilliska. Jag frågade en polis, en fotgängare och nån i en butik. Ingen gav mig bra direktion. En pekade åt helt fel håll dessutom. Till slut haffade jag en tjej. Frågade henne om vägledning. Hon hade ingen aning. Men tog med mig till en salong hon just klivit ut ifrån. Jag kliver in. Där inne jobbar fem kvinnor och en man. En manlig kund får sina händer gjorda.

 

Kvinnan som släpat in mig förklarar mitt problem. Nu aktiveras hela salongen. Hon som driver salongen frågar om jag vill ha kaffe elle te. Hon sätter mig ner i soffan och sätter sig bredvid. Killen som får manikyr plockar upp sin Ipad. Slår in adressen och drar upp en karta. -Här är du, och hit ska du. -Du kan fota kartan så att du hittar.

 

Kvinnan som driver salongen ber en kollega ringa efter taxi. Hon och jag börjar prata. Hon pratar Inte engelska. Men det går bra i alla fall. Jag blandar upp med ett par polska ord och engelska. Det blir ingen djup konversation. Taxin kommer efter tio min. Jag ger henne en kram och åker iväg.

 

Killar som tar manikyr kan man alltid lita på.

 

Jag kommer fram till gymmet. Upptäcker att det är en mer exklusiv variant av anläggning. Medlemsavgiften går på runt 14 000 kr per år. Ett årskort på SATS i sverige kostar kring 6 500 kr. Att ströträna en gång kostar 300 kr. Tror att snittlönen ligger kring 3 000 kr. Inget för random-ukrainaren alltså. Snubbarna på gymmet är inga dussinkillar. Vissa av dem ser ut att komma ifrån pengar. Andra inte. Varför tänker jag att många av dem är kriminella? Fördomar.  I omklädningsrummet ligger mobiltelefoner framme. Mer öppet än i sverige. Den här lilla klicken av människor sköter sig.

 

Vägarna i Kiev kryllar av dyra bilar. Riktigt dyra bilar. Gissar att snitt-ukrainaren inte bor i Kievs stadskärna. Man ser lika många snygga tjejer som dyra bilar i Kiev. Är snittet så bra, så ska de ukrainska männen vara glada. De snyggaste tjejerna i världen bor utan tvekan i Sverige och Ukraina. Jag vet. 

 

Något polisen inte ägnar sig åt, är att bötfälla felparkerade bilar. Eller så är det helt okay att parkera på trottoarerna.

 

* Traditionell mat -Inte superspännande

* Ukrainska tjejer -Världsklass

* Felparkerade bilar -Lika många som rätt parkerade bilar.

* Gå ej på golvbrunnar -Jag höll på att trilla ner i en brunn. Locket gled undan. Obehagligt nära olycka.

* 95 % av folket jag mötte var vänliga. 5 % inte lika trevliga.

* Fler dyra bilar i Kiev än i Stockholm

* Fin stadsbild. Hus, parker och boulevarder imponerar.

* Billigt att åka tunnelbana. 2 kr för att ta sig fram genom hela systemet. Dessutom fina stationer. Imponerande.

* Stöldrisk i tunnelbanan -Ultrahög. Jag fick en svans efter mig. Slutade med att jag blev tvungen att lämna t-banan och gå upp på gatan. Sedan jag blev rånad på min mobil i Turkiet för 10 år sedan av småkids är jag numera ett omöjligt byte. Jag hade roliga kort i den mobilen. Grattis ungar.

 

 

 

 

Jag tycker dom står bra där.