SkalmanAl

Vi hittade ett fik på söder idag. En tvärgata till Folkungagatan. Ligger ju en hel del fik, barer, små affärer, och restauranger på söder. Vi kliver in. Jag kollar runt. Ser snabbt att gästerna inte delar min livsåskådning. De bär andra kläder. Varningssignal 1. De hör hemma mer på söder än jag. Det är kyligt ute, så vi glider in ändå.

Utbudet av konditorivaror är snålt. De tre olika varianterna är hembakade. Postivt. Vi beställer. De tar inte kort. Varningssignal 2. Mina fördomar om södermännsikor håller ännu en gång på att besannas. Mina sista kontanter använde jag till att fylla på mitt Espresso House-kort igår. 340 kr. Pang, in på kortet. Espresso House har för övrigt inget hembakat.

Jag himlar med ögonen och suckar som en fjortisbrud. Nej, det gör jag inte. Men min spontana känsla är i stil med det. Min pragmatiska sida kickar in. Jag får direktion av den övervirriga tjejen i kassan om vart jag kan hitta närmaste bankomat. Faktum är att hon föreslår att vi kan fika först, och sen hämta pengar. Fin gest. Jag stryker mina två varningssignaler. Kliver ut, hämtar deg.

Nån timme in. Jag blir pissnödig. Tjejen innan mig lämnar inte en hallondoft efter sig på muggen. Jag står där och kollar på väggen som är full med flyers, små affischer och informationslappar. Mina ögon stannar vid en lapp som uppmanar till ett bytessamhälle. Bort med vårt monetära system. Varningssignal 3. -Vem fan tror på fullaste allvar att vi kan leva i ett bytessamhälle? Vilka pantade människor alltså.

-Hur skulle vardagen fungera utan pengar? -Hej, en dagens lunch, tack. Jag ger ett par vantar för maten. Hittade dem på rea i veckan. Värsta kapet. Fick dem för 5,5 kg potatis.

Eller om man ska köpa en lägenhet. Hur tänker nötterna då att man ska göra? Idag tar man lån och betalar av över tid. Amortering plus ränta. Här måste man ta till hårdvaluta. Organ, diamanter, barn, olja och sex. Jag skulle såklart försöka betala i så mycket sex som möjligt. Må vara smutsigt. Pengar luktar inte sägs det. Vid ett lägenhetsköp är inte läget eller storleken på våningen det viktigaste. Nej, det är hur säljaren ser ut. Ju finare och ung kvinna, desto mindre prutande.

Hur genomtänkt är det där med ett bytessamhälle? Varför är jag inte förvånad över att jag kommer över sådan propaganda på Söder? Seriöst, kan inte någon banka in lite vett i de där människorna. -Din dumhet mot mina örfilar. Det är jämnt så.