Freebee -igen
1:a maj. Såg många människor ute på stan. Folk passade på. Solen var framme. Bra väder. Hur många lyssnade på ett 1:a majtal? Eller gick i ett 1:a majtåg? Undrar om jag känner någon som deltog på något sätt? Inte jag. Finns arbetarrörelsen kvar hos yngre generationer?
Jag misstänker att 1 maj och vad det står för, är starkare förankrat hos döende generationer. De har kämpat för att komma hit vi är idag. Men vart går brytpunkten för oss som inte bryr oss om varför vi egentligen har en röd dag? Är 40-talisterna, eller 30-talisterna? Jag ställde frågan på facebook ifall någon deltagit i en demonstration idag. Inte en kotte har svarat. Kanske beror det på att jag inte har vänner födda på 40-talet eller tidigare. Frågan verkar inte beröra på något sätt. Ingen har kommenterat.
Så, varför fira en dag som ingen bryr sig om? Om 10-20 år kommer definitivt ingen icke politiskt aktiv medborgare bry sig. Kommer det finnas röster att hämta då vid förstamajtalen? Kan vi inte istället ha en röd dag som infaller på den sista måndagen i april? Perfekt, långhelg. Dessutom behöver man inte få dåligt samvete över att man är ledig och egentligen borde demonstrera. Eller åtminstånde bry sig en gnutta.
Vilka är det som ger sig ut på stan 1 maj? Gissar att det då är vänsterfolk, fiskande politiker och fackförbund. Jag respekterar deras sak. Arbetarrörelsen har gett oss bättre förhållanden. Det ska vi vara tacksamma för. Men seriöst. Vem fan orkar bry sig och fira en en sådan sak om man inte gynnas av ett deltagandet? Det är så långt ifrån vår vardag. Vi tar ju för givet att vi ska ha de här rättigheterna vi har.
Jag gjorde ett nytt test idag. Beställde en cappucino och en latte. Take away. Det var i närheten av St:Eriksplan. Första gången jag var på det fiket. Eftersom mitt sällskap beställde en latte, frågade jag henne om hon inte drack starkare kaffe än så? Nä, det var inte så populärt. Inte testat det. Då såg jag min chans.
Jag ber killen (baristan) som hört vår dialog och precis gör vårt kaffe, att även göra en Macchiato. -Kan inte du göra och bjuda på en Macchiato som hon får testa? Jag försöker låta vänlig, samtidigt något bestämd då jag frågar. Det är ändå en sak de tar 25 kr för. Killen säger att han fixar det. Jag ber honom att hälla i lite mer skummad mjölk i än i en vanlig macchiato. Han berättar sen vilka bönor de använder och lite annat om deras kaffe. Det syns att han gillar sitt jobb och att få upplysa oss. Jag spelar med.
Från min sida var det utstuderat. Ett till experiment. Men det betyder inte att jag inte gillade mötet med honom. Han var väldigt trevlig.
Tack för kaffet.
En fri macchiato. Vad blir nästa sak?
Jag misstänker att 1 maj och vad det står för, är starkare förankrat hos döende generationer. De har kämpat för att komma hit vi är idag. Men vart går brytpunkten för oss som inte bryr oss om varför vi egentligen har en röd dag? Är 40-talisterna, eller 30-talisterna? Jag ställde frågan på facebook ifall någon deltagit i en demonstration idag. Inte en kotte har svarat. Kanske beror det på att jag inte har vänner födda på 40-talet eller tidigare. Frågan verkar inte beröra på något sätt. Ingen har kommenterat.
Så, varför fira en dag som ingen bryr sig om? Om 10-20 år kommer definitivt ingen icke politiskt aktiv medborgare bry sig. Kommer det finnas röster att hämta då vid förstamajtalen? Kan vi inte istället ha en röd dag som infaller på den sista måndagen i april? Perfekt, långhelg. Dessutom behöver man inte få dåligt samvete över att man är ledig och egentligen borde demonstrera. Eller åtminstånde bry sig en gnutta.
Vilka är det som ger sig ut på stan 1 maj? Gissar att det då är vänsterfolk, fiskande politiker och fackförbund. Jag respekterar deras sak. Arbetarrörelsen har gett oss bättre förhållanden. Det ska vi vara tacksamma för. Men seriöst. Vem fan orkar bry sig och fira en en sådan sak om man inte gynnas av ett deltagandet? Det är så långt ifrån vår vardag. Vi tar ju för givet att vi ska ha de här rättigheterna vi har.
Jag gjorde ett nytt test idag. Beställde en cappucino och en latte. Take away. Det var i närheten av St:Eriksplan. Första gången jag var på det fiket. Eftersom mitt sällskap beställde en latte, frågade jag henne om hon inte drack starkare kaffe än så? Nä, det var inte så populärt. Inte testat det. Då såg jag min chans.
Jag ber killen (baristan) som hört vår dialog och precis gör vårt kaffe, att även göra en Macchiato. -Kan inte du göra och bjuda på en Macchiato som hon får testa? Jag försöker låta vänlig, samtidigt något bestämd då jag frågar. Det är ändå en sak de tar 25 kr för. Killen säger att han fixar det. Jag ber honom att hälla i lite mer skummad mjölk i än i en vanlig macchiato. Han berättar sen vilka bönor de använder och lite annat om deras kaffe. Det syns att han gillar sitt jobb och att få upplysa oss. Jag spelar med.
Från min sida var det utstuderat. Ett till experiment. Men det betyder inte att jag inte gillade mötet med honom. Han var väldigt trevlig.
Tack för kaffet.
En fri macchiato. Vad blir nästa sak?
Kommentarer
Trackback
