Så olika

Det är märkligt att vi är så olika som människor. Att vi ser och uppfattar saker helt olika. Undrar varför variationen i våra hjärnor är så stor. Skulle det inte vara enklare och mindre konflikter om vi var mer på samma spår?
 
För ett par veckor sedan satt jag oh Jimmy i en buss. Det var dagen före loppet på Grönland. Hela gänget blev utkörda för att ha möjlighet att rekognosera glaciären och backarna. Vi hamnade i bussen som tog flest passagerare. En gammal amerikansk gulmålad skolbuss som man ser på film. Amerikanerna som höll till på den före detta flygbasen vi bodde på, hade lämnat kvar den.
 
Jag sitter där i bussen. Tycker någonstans att det är lite roligt att få åka en skolbuss man sett på tv så många gånger. Det är trångt. Extremt kass fjädring. Bussen passar bättre på asfalt än på de guppiga vägarna vi kör på. Jag noterar att innertaket är välpolerat. Det verkligen blänker om det. Säger det också till Jimmy. -Fan vad blankt innertaker är. Han kollar granskande upp. Håller med. Säger inget mer om saken.
 
Dagarna går. En kväll sitter vi runt ett bord tillsammans med några andra. Av någon anledning kommer den gula bussen upp på tal. Bussen var ett stående skämt. Under rekognoseringstrippen fick vi kliva av ett antal gånger då bussen inte klarade backarna och blev då dragen upp av en annan buss. Inte så populärt.
 
Jag säger väl något i stil med att bussen i alla fall hade ett välpolerat innertak. Min reskamrat kan då inte längre hålla tyst. Han som är maskin-ingenjör säger: Ja, taket var superfint. Men dom hade efterdragit alla skruvar, och då har dom rostat där man sätter skruvmejseln-Såg du inte det? Avslutar han med.
 
Eh, nej, jag såg inte det. Det är liksom inte sådana saker jag tittar på. Blev tydligt att våra hjärnor arbetar på olika sätt vissa tillfällen. Och det är väl också därför människor är olika. Vi måste vara det för att utvecklas som art: hur frustrerande det än må vara när man snackar med någon som inte fattar vad man menar.
 
Nästa gång man hamnar i en meningsskiljaktighet så får man tänka att det i alla fall är bra för människan på lång sikt.
 
 
 
 
Den gula bussen får draghjälp.
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0