Tvång

Nu är jag här på tvång. Tvungen att skriva något. Samma känsla som när man måste gå upp vissa morgnar. Man vill inte. Status quo lockar mer. Ligga kvar. Eller som nu; inte skriva. Har inga roliga idéer i skallen. Tycker inte det gått så lätt de senaste månaderna med att få till tvistade reflektioner. Något har hänt.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Nej, det är inget skämt. Det är sant.
 
 
 
 
Underbart samband i Republikanstarka stater. Republikaner bögar mer i smyg?
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0