SkalmanAl

Ateisten, evolutionisten, debattören, biologen och författaren Richard Dawkins besökte Skavlan för ett par veckor sedan. Det var något att se fram emot. Jag har säkert lagt ner 15-20 timmar på att kollat på hans debatter. Han imponerar.

 

Till och börja med kan man bara älska hans dialekt. Oxfordengelska utan en gnutta av nedlåtenhet. Jag inte sett en enda debatt där han "förlorat". Han har argument och svar på egentligen alla frågor troende kan komma med. Det spelar ingen roll om det är vetenskapliga frågor eller metafysiska frågor. Filosofiska vinklingar är något som troende gärna tar till när de måste skifta fokus, eller fly från mer konkreta frågeställningar. Speciellt när de är instängda i ett hörn.

 

Okay, Skavlan börjar. Av en slump gästar bandet The Killers samma avsnitt. Sångaren är medlem i Mormonerna. Samma sekt som Mitt Romney. Skavlan introducerar The Killers som ett av världens störta band. Va? - Störst i Japan eller? Givetvis blir det en debatt mellan Dawkins och sångaren. Det har Skavlan dukat upp för.

 

Som många troende vet sångaren, av erfarenhet, att det inte är någon idé att ta en debatt. Speciellt inte om man ska försvara en sekt. Man kan bara framstå som en nöt om man måste stå för allt som religionen säger. Speciellt om motdebattören är påläst, erfaren och kör på för fullt.

 

Dawkins som inte får något mothugg, framstår som en osympatisk buffel. Trist. Speciellt som jag gått igenom hans debatter världen över och sett med vilken ödmjukhet han tar frågan. Kanske är det inte så konstigt att man efter åratal av debatt, tappar tålmodet emellanåt. Det ligger nog inte i människans natur att debattera frågor i decenier utan att komma till avslut. Konflikt -> Lösning. Sen ser lösningarna olika ut. Käftsmäll är en. Kompromiss en annan. Men att stå och argumentera mot bland annat ignoranta och hjärntvättade kreationister och samtidigt åldras, måste tära för en evolutionist.

 

Det här inlägget skulle egentligen handla om något annat. Nu blev det ett försvartal.