SkalmanAl

Blev en runda kring Djurgården för nån dag sedan. Som vanligt möter man en mängd med motionärer. Någon dag ska jag räkna alla. Borde bli ett 100-tal om det är sol. Nivån på motionärerna varierar. Gemensamt för alla är att miljön säkert lockar. Som vårt egna Central park.

 

En stor del av de yngre som promenerar, speciellt tjejer, bär solglasögon. Bara det är dagsljus åker de på. Sen spelar årstiden ingen roll.

 

Jag springer om en kvinna. Hon är nog mellan 55-60 år och väger kanske ett par kilo för mycket. Imponerande att hon är ute och springer. Jag fortsätter min runda. På tillbakavägen möter jag henne igen. Hon har liksom jag vänt och är på väg tillbaka. Kanske är hennes runda 5-8 km. Det är bra. Nu när jag är på väg att springa om henne är vi i en liten uppförsbacke. Det är jobbigt för henne.

 

Jag springer om. Eftersom jag så imponerad av henne så funderar jag på ifall jag ska stanna till och ge henne beröm. 10 meter framför henne stannar jag till och tar ur mina in-ears hörlurar. Vänder mig om och säger peppande:

 

Damen svarar:

 

Direkt när jag sagt det till henne ser jag att hon får mer energi, ökar tempot och lyser upp. Jag ger henne ett leende och fortsätter min rutt. Det var första gången jag peppar nån sådär ute i löpspåret. Det var hon värd, och förhoppningsvis ger det henne energi till att fortsätta motionera.