SkalmanAl

Jag har nog kommit på vad det är för fel. Har svårt att inspireras och saknar den där kreativiteten som behövs för att skriva. Har funderat nån vecka varför det är så becksvart. Så tomt. Tror jag har löst det.

 

Det är för mycket press som ligger över mig för tillfället. Brukar inte ha problem med stress i vanliga fall. Speciellt inte som skrivandet fungerar som en ventil. Men nu börjar paniken växa. Känner starka tvivel på att jag ska hinna träna tillräckligt inför maratonet på Grönland den 20 oktober. Har gjort två löppass sista veckan. Totalt 25 km. Egentligen den enda löpträningen jag gjort på flera månader. Hur ska jag palla 42 km?

 

Tjolovski jagar mig dessutom i roddtävlingen. 5 000 meter. Visst, jag tiden än så länge. Men kommer inte kunna fokusera på den grenen nu. Blir till att hoppas att han inte jobbar in 14 sekunder, som det nu behövs för att gå om mig. Känns inte heller bra. 19:02.

 

Knät är inte heller clearat. Att det ska ta sådan förbannad tid för att bli undesökt och sen få svar. Dröjer ytterligare en vecka. Fram till dess måste jag träna med ovisshet. På ett inte helt perfekt knä. Det skapar också stress.

 

 Det är mycket nu.

 

 

 

 

 Jag sover gott. Det är bra.