SkalmanAl

Hur ofta går man inte och tänker på morgondagen? Det sker ju för jämnan. Man planerar och ser framåt. Varför ska man behöva kämpa för att leva för stunden? Det är något man ständigt påminns om. Eller är det bara jag som känner så? Kommer det mer naturligt för andra människor?

 

Tänker man mer på framtiden i ett visst skede i ens liv? Tror inte jag reflekterade speciellt mycket över framtiden som barn. Framtiden är väl inte kanske inte viktig för barn. Men sen kliver man in i ett skede där planering blir nödvändigt för att komma framåt. Frågan är när man mer och mer börjar stanna upp. Är det när ens barn flyttar ut? Tidpunkten då den biologiska tiden för att börja stänga av planeringen och vaggas in i nuet?

 

Okay, för att det här inlägget inte ska bli för långt summerar jag min tes. Alltså, de som är allt mellan barn och 60 år verkar ha ett driv för att utveckla och trygga sig själva och sin nära omgivning. Det ligger i oss. Ett måste för att överleva och frodas. Det är också en paradox mot många livsåskådningar av mer New age-art. Däremot ligger det närmare de stora religionernas strävan efter belöning längre fram i tiden. -Lev bra nu och du belönas med jungfruar eller ett paradis.

 

På så vis är det lustigt att påhittade religioner utnyttjat människans anlag för belöning och trygghet i framtiden. Det borde vara en slump. Mer sannolikt för att belöningen inte kan kapitaliseras nu, och endast i framtiden, är att skådespelet annars skulle rasa samman. Men det är ett intressant samband. Styrmedlet är som gjort för våra anlag.

 

Så vad har jag kommit fram till? Jo, att vi aldrig kommer bli så bra på att leva i nuet som vi önskar. I ett större perspektiv är det negativt för vårt släkte. För med en starkare närvaro i nuet tappar vi effektiviteten och vi kan inte producera lika mycket, vilket vi måste om vi ska leva den här typen av samhälle. Det vill säga ett samhälle där vi vill ha mer. Och även det ligger i vår natur, så det kommer vi inte heller ifrån. 

 

Men visst, lev i nuet å var egoist. Det är bra för dig, men inte för oss andra...

 

 

 

 

 

 

 

 

  Hade SkalmanAl varit pressansvarig hos Dalai Lama skulle det här uttalandet formulerats om. Blivit mer troget människan som art. Men det är klart. Med sju ägodelar har man råd att ta vara på nuet. Lite svårare att fånga och behålla chicks dock.