SkalmanAl

Nu är dom här. Stan kryllar av försäljare. Så jädra käcka och mållönsorienterade. Säljarna som kommer från Amnesty, diverse barnbyar, röda korset och så vidare vill ha samma sak som tiggarna. Dina pengar. De verkar också jobba efter mer eller mindre samma recept. Säljarna ser bara lite piggare ut.

 

Jag har tidigare skrivit om både tiggare och säljare. De är intressanta i och med att rör sig på samma ytor som jag. I veckan slogs jag av en fråga. -Vad händer om jag stannar vid en säljare som stoppar mig och frågar ut honom istället? Hur länge kommer säljaren stå kvar och svara på mina frågor?

 

Jag kliver ut från kontoret för att gå ett ärende. Blir ganska snart utsatt för ett försök till att bli stoppad. Känner att jag vill klara av mina ärenden först. Jag går vidare. På tillbakavägen är det en annan som gör ett nytt försök. Perfekt. Jag som hunnit komma upp jämsides med snubben stannar till och tar ett steg tillbaka.

 

Han börjar sin pitch med att ställa en fråga. Jag svarar inte, utan försöker snabbt komma på något jag vill veta av honom. Jag kontrar. -Får jag ställa ett par frågor till dig? Han svara att det går bra. Vad ska han säga? Garanterat inte vad han hoppats på. Jag smattrar iväg en frågesalva om hans jobb, strategier och om hur folk reagerar. Saker som intresserar mig. Efter ett tag börjar han tröttna. Det blir tydligt. Men han är fast av samma mekanismer som han själv utnyttjar.

 

Ett par av de mer intressanta faktoiderna jag fick av Amnesty-säljaren var att:

 

Orkar jag så kör jag ett par till utfrågningar. Vore kul att ha ett bättre underlag och dessutom är det roligt att kasta om rollerna. Jag går därifrån med ett avslut. Han fick inget. Bara tappad tid.