SkalmanAl

Jag la märke till ett lustigt fenomen. Jag blommade sent och det dröjde till för tre år sedan innan jag tog körkort. Sedan dess har jag haft körkortet i plånboken/kortfodralet. I tre års tid har jag alltså haft kortet i bakfickan. Jag har suttit på det varje dag. Ibland vaggat fram och tillbaka på stolen. Det har fått stå emot mycket slitage.

 

Så en dag märket jag att kortet hade börjat spricka. När kortet väl börjat ge efter ökar halveringstiden dramatiskt. Nu sitter jag här med ett halvsprucket kort. I mellanåt blir man uppmanad att överlämna kortet. Kan vara vid kortköp, incheckning, systemet, krogen osv.

 

De senaste tre månaderna har jag varit tvungen att visa upp kortet kanske åtta gånger. Reaktionerna har varit olika, vilket är naturligt som det är människor jag överlämnat kortet till. Hälften av gångerna har kortet inte kommenterats. Två av åtta har iakttagit sprickan och informerat mig om att kortet är trasigt. -Åh tack för informationen.

 

Sedan har vi de resterande två personerna. En svensk kille på ca 24 år. Satt i kassan på Casino Cosmopol. Samt en tjej kring 26 år med rötter från afrikas horn. Hon bemannande receptionen på ett hotell i Malmö. 

 

Vad båda receptionisterna gör är intressant. De börjar flexa kortet och talar om för mig att kortet håller på att gå sönder. De flexar inte lite heller. Hur tänker de? Varför flexar de kortet så mycket? Varför är de inte mer rädda om mitt kort? Irriterat ber jag dem båda sluta upp med att böja kortet. Killen slutar. Tjejen tittar på mig som en fågelholk och förmår sig inte sluta direkt. Irriterat säger jag: Sluta flexa kortet! Om du inte slutar kommer det gå sönder, det vill vi ju inte, eller hur?!?

Hon slutar. Jag irriterar mig därefter varje gång jag ser henne resten av vistelsen.

Många timmar röv har gjort detta.