SkalmanAl

Blev inget härligt sommarväder idag. Hade sett fram emot en skön picknick på Långholmen i sol och sommarvärme för att heja på Marathonlöparna. Istället blev det picknick med nederbörd. Perfekt väder för löparna. Inte för oss åskådare. Rena värmeböljan mot fjolåret då jag sprang i 4 grader, vind och regn. Vilka kämpar till åskdare förra året.

 

Det var surt att stå bredvid. Dels för vädret, men också för att jag egentligen ville springa. Men ibland sätter skador stopp. Jag hade några löpare att följa i år. Bland annat Conan. Min evige kombatant. Tror han blev sugen förra året när jag sprang. Motiviationen av att slå min tid måste ha varit en oslagbar motor.

 

Jag var orolig. Conan hade enligt egen utsago förberett sig väl. Sagt att min tid skulle slaktas. Jag följder honom smått nervöst via mobilen. Redan efter 5 km vågar jag andas ut. Vid 15 km känner jag mig trygg. Conan når inte mitt tempo och min tid står.

 

Hur som helst är det bra jobbat. Att ta sig runt är en bragd. Alla kan dock inte göra det under 4 timmar.

 

Av en ren slump stöter jag ihop med en av de 97 löparna som var med och spang på Grönland. Hon stod också bredvid och hejade.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nästa år är det min tur igen. Om hälsan vill.