SkalmanAl

Det blev en rekordlång vinter. Trots utrikesvistelse nästan en månad. Inte nog med det, så svämmades landet över av olika virus första månaderna efter nyår. Jag åkte dit några gånger. Liksom de flesta andra. Men jag gjorde mitt bästa för att hålla mig frisk. Kanske lyckades det, kanske inte?

 

Dagen innan avresa. Jag har lunchtränat. Behöver mat och går till ett ställe som ligger mellan gymmet och kontoret. Beställer mat. Det är ett litet ställe på Gamla Brogatan. Brukar vara två som jobbar på där. Tjejen i kassan har garanterat varit med och gjort maten. De har två varma dagens och till det serverar de alltid sallad som läggs upp av personalen på tallriken. Den här gången hamnade mat och sallad i en låda. Jag tänkte äta på  kontoret.

 

Hur som helst. Tjejen ser oförskämt sliten ut. Mörk under ögonen och kraftlös. Det var inga pigga ögon där inte. Nu rusar tankarna. -Fan, hon ser ju dödssjuk ut. Hon har troligtvis kontanimerat maten. Det här är inte bra. Jag kommer smittas. Vad ska jag göra? 

 

-Ska jag avbryta min beställning? Jag har ingen lust att bli sjuk. Inte heller precis när jag ska iväg på semester. Men nej, jag står mitt kast. Jag har ju beställt maten och känner att det är fel att avbryta beställningen för att sedan tvingas förklara mig och framstå "speciell". Så kombinationen av att jag beställt samt inte orkar motivera, gör att jag betalar maten och tar med mig lådan.

 

Det hade varit roligt ifall hon sagt -Smaklig måltid. Det gjorde hon inte.

 

Jag kommer fram till Hötorget. Dumpar lådan i en papperskorg. Det känns helt rätt. Sedan sätter riktning mot Panini för att köpa en ny lunch. Jag blev aldrig sjuk. Kanske kostade det mig 89 kr. Det hade varit värt mer än så.

 

 

 

 

 

 

Kanske inte den skarpaste bilden jag tagit. Bild tagen innanför tunnelbanespärrarna i Bangkok.

 

Jag uppskattar att de har fri handsprit ståendes framme vid en säkerhetskontrollen. Bra land det där.