På 180 sekunder

I veckan. Jag är på väg till en klass på Sats. Transformer. Det är mitt på dagen. Strax före lunchtid. Jag har gjort promenaden från kontoret till Sats oräkneligt många gånger. Den här gången var helt unik. Det hände saker på löpande band.
 
Jag ska precis lämna Hötorget för att kliva in på Slöjdgatan. Gatan ligger längst med biografen Sergels ena kortsida. Utanför restaurangen Hurry Curry ser jag en skåpbil ramma en cykel som är fastkedjad till en stolpe. Föraren stannar inte i sin u-sväng. Han fullföljer svängen samtidigt som bilens ena sida skadas. När han är klar kliver han ut och rättar till cykeln. Jag går vidare.
 
Nere på Mäster Samuelsgatan, några meter från ingången till Sats, ser jag en man och en kvinna hårt hålla fast en ung man av kinesiskt ursprung. Kvinnan och mannan kämpar på bra. Jag ser att de fått på honom handfängslen. En äldre Kineisk kvinna cirkulerar kring dem. Folk stannar upp och tittar frågande. Kvinnan ropar ut att de är civila väktare. Jag går in till Sats.
 
Jag plockar ut min klassbiljett från maskinerna vid ingången. Därefter tar jag en energidryck från kyldisken och ska betala. Kassan är obemannad. Jag står kvar ett kort ögonblick. Kollar runt. Funderar på hur jag ska göra. Jag behöver drycken till klassen. Jag vill betala för mig. Tiden är knapp. Jag måste byta om så att jag inte blir sen. Ingen personal syns till.
 
Jag tar drycken och går ner till omklädningsrummet. Om jag betalade för drycken efter klassen låter jag vara osagt.
 
 
 
 
 
 
 
Appropå dilemmat på Sats.
 
 
 
 
Är det en tillfällighet att Michelangelo målat föremålet bakom Gud så att det liknar en hjärna? Geniala penseldrag med tyst kritik till sin samtid. Imponerade.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0