SkalmanAl

Nu är jag två på bollen igen. För ett par veckor sedan så började jag skriv ett inlägg om amerikaners självklara patriotism. Jag satt på flighten och hoppade mellan texterna om patriotism och inlägget om den äldre mannen som kollapsade bredvid mig. Förra veckan hörde jag på Fredrik & Filips pod.

 

Ett stycke handlade om amerikanska krigsveteraner och hur upphöjda de kan vara i vissa samanhang. Jag fick rysningar vid ett par tillfällen. På samma sätt fick jag rysningar när jag iakttog de två hemliga flygplanspoliserna och den uniformerade svarta Navy-medicinaren som väldigt sammansvetsat jobbade för att stabilisera den sjuka mannen.

 

Jag har alltid beundrat och känslomässigt hänförts över patriotismen här i USA. Jag älskar den. Den genomsyrar allt. Troligtvis har jag sedan tidig ålder påverkats av amerikansk media. Alla filmer där USA är de goda och fria - har såklart över tid segmenterat en överlag positiv bild.

 

Fast media är nog inte hela sanningen. Då skulle alla i Sverige dela min uppskattning för USAs patriotism. Det ligger andra mekanismer bakom. Marknadsekonomi, frihet, teknikutveckling och nationens roll som uppoffrande kraft i världen, har satt dem på min karta. Det är saker jag värderat högt.

 

Sedan jag var liten har jag genom media hört att amerikaner uppmanas att köpa amerikanskt. Stödja amerikansk industri osv. Att det är bra för landet. -Är det bra för landet, så är det bra för amerikanerna. Jag har alltid gillat det. Det har tilltalat mig. Ett stort lag med individuell frihet.

 

På flygplatser hörs det i högtalarna att militär personal är fria till att använda lounger som i normala fall kostar pengar. De får gå före köer. Militärpersonal går gratis på många turistattraktioner. Som Fredrik berättade i podden så hyllar man veteranerna med en tyst minut på Sea World innan varje föreställning. Det fick jag själv uppleva i San Diego för nåt år sen. De uppmärksammas, vilket är fint.

 

Kanske är det pga min fostran av amerikansk patriotism som jag i så stor utsträckning som möjligt försöker stödja svensk industri. Jag bär oftast svenska kläder. Jag valde Volvo som bil. Medvetet valde jag Ericssons mobiltelefoner så länge de var med i matchen. Kan jag välja svenskt, så gör jag det.

 

Vi har mycket att vara stolta över med tanke på alla framgångrika företag, kultur, välfärd, och alla uppfinningar som trots allt kommer från Sverige. Utomlands älskar alla svenskar Sverige. MEN, jag hade önskat att vi hade mer av en amerikansk patriotism även på hemmaplan.

 

Min bild av USA är att de trots alla olikheter kan identifiera sig med deras flagga och vad nationen står för. Jag tror inte att alla förstår hur viktig Zlatan och Volvos version av den Svenska nationalsången är för många. Det kanske kommer ett inlägg om betydelsen för er alla som inte begriper. Vem vet.

 

 

 

Del av Reagans tal när han svors in som President 1981. Reagan håller ett patriotiskt tal som är makalöst bra levererat.

En bit in i klippet citerar Reagan en soldat från första världskriget. 

 

 

"My pledge

America must win this war.

Therefore I will work,

I will save,

I will sacrifice,

I will endure,

I will fight cheerfully, and do my upmost as if the issue of the whole struggle depended on me alone."

 

 

Reagans tal är en produkt av hans epok med Andra världskriget, Korea-, Vietnam- och Kalla kriget, men likväl så fantastiskt - och aktuellt.

 

"As for the enemies of freedom, those who are potential adversaries, they will be reminded that peace is the highest aspiration of the American people. We will negotiate for it, sacrifice for it; we will not surrender for it, now or ever. We are Americans."

 

 

 

 

 

Hjärtat klappar lite extra nu efter Reagans brandtal.