SkalmanAl

Ibland verkar hela världen för att man måste göra saker som man verkligen inte vill. Att gå till banken är en sådan sak som jag helst slipper. Det tar tid och man måste ibland integrera med nyexaminerade individer med rötter bortom industrialismen. Typ ifrån nåt bondesamhälle i ett varmt dadel-land. Det är alltid just tjejerna av den här generaliseringen som ofta har en attityd. Jag har inte frågat vad de tänker eller hur de är funtade. Det är inte forskning jag bedriver. Det är en blogg. En sida/version räcker. De är lättlästa. Hela situationen är lättläst.

Så hur tänker den här individen? Vi kan kalla henne Nadia. Nadia kommer ifrån tuffa kvarter. Hennes bröder var fett koola. Nödvändigtvis inte farliga. I alla fall inte om man slipper träffa dem. Man kan säga att de är Chauvinister. Hennes tjejkompisar är lika hårda och sammansvetsade. Vi mot dom, är tänket. Helt naturligt då Nadia i hela sitt liv upplevt "vi-mot-dom" ifrån alla håll. Nadia är formbar som alla andra. Hon har inte enbart stöpt sig själv...

Nadias föräldrar är stolta. De jobbar hårt. Pappan kör bud. Mamman jobbar inom vården. De har haft det jävligt tufft. Men nu ska Nadia bära upp familjens namn. Dottern har lyckats, och kanske är just Nadia det föräldrarna är mest stolta över. Deras dotter har gått ut grundskolan och sedan tagit en examen i ekonomi. Visserligen har Nadias pappa ett dussin examineringar. Han är allsidig. Läkare, Fysiker och Ingenjör (Nej, han bygger inte kemiska vapen. Ingen terrorist). Nu äntligen har familjen en medlem som lyckats med bedriften att få ett kvalificerat jobb. Ett jobb på en bank. Familjen är stolt och Nadia likaså. Hon infriade sina föräldrarnas dröm.

Nu har vi koll på vem Nadia är. Och där står hon framför mig. Fan vad kaxig hon ser ut. Varför så stram och hård? Le lite Nadia. Blir trevligare då. Vi ska ju integrera. Du har ett serviceyrke. -Jaha, du tror att jag går till din kassa för att Jag behöver Dig? Jag som trodde att Du fanns där för Mig?! Okey, jag vill inte ha nån übercheck smilfink som bara är jobbig. Det stressar. Däremot en vanlig person som lämnat "jag-har-lyckats-attityden" hemma vid flingskålen. Nån som förstår hur världen fugerar utanför sin gata. Nadia, du behöver inte bära ditt hårda skal på jobbet. Jag kommer inte trampa på dig. Jag lovar. Nähe, behåll attityden då. När du är klar med mitt ärende kan du väl trycka fram nästa nummer -och nästa -och nästa -och nästa -och nästa.

Nadia träffade jag ofta när jag var kund hos Nordea. Har inget gott att säga om Nordea. Numera har jag alla mina ärenden i SEB. Både företag och privat. Istället för Nadior i kassorna har de Nadias bröder. Så jävla mycket trevligare. De kan det där med teamwork. Brorsan fattar att om vi hjälps åt har vi trevligare. Och jag kan ärligt tacka för hjälpen sen när allt är klart.

Jag hade oturen att tvingas till SEB Hamngatan 3 gånger inom loppet av en vecka. En kund envisas med att betala via postgiro. Jag samlade på mig ett antal betalningar. Gick till banken. Dagen efter kom ytterligare en betalning. Fan tänkte jag. Gick till banken. Alla insättningar måste in före årskiftet. Vi pratar årsbokslut här. Sen kommer ytterligare en betalning ifrån samma kund. Har de inte vett att klumpa ihop sina betalningar? Kan de inte skaffa ett Bankgiro som våra andra 1 000 kunder? Vem ringer jag för att föreslå det till Stockholms stad?

Allt som allt tog det tre timmar. Tre timmar som Stockholm stad är skyldiga mig. Tre timmar av mitt liv. Hur värderar man det i pengar? Ni, Stockholms stad, har säkert en tabell för sånt. Kollektivavtalets timtaxa kanske? Det funkar. Jag är billig. Sänd mig ersättning. Kontant, bankgiro eller en värdecheck på konsum går bra.



/SkalmanAl






Nadia. Fast i verkligheten ler hon vare sig med mun eller ögon.

Jahopp, då hade jag tränat klart. Ett skönt konditionspass på Sats Odenplan. Mellandagarna till trots var det många som kämpade bland alla vikter och konditionsmaskiner. Bland allt folk fanns även en stor karl, en Babbe. Styrkelyft passar hans kropp perfekt. Inte simning eller löpning. För mycket hår på kroppen. För mycket friktion.

Jag kom ut ifrån duschen. Mötte Babben som också duschat. Våra skåp var nära varandras. Fan vad hår han hade. Inte så mycket på skallen. Normalt där. Men på kroppen, på ryggen, på magen, på låren, på fingrar och tår. Ja överallt. Är det snyggt, praktiskt eller trendigt med så mycket hår? Evolutionen har verkligen missat honom.

Jag torkade mig med min handduk. Hela min lena och nytränade kropp. Tog det ganska lugnt. Sen skulle jag föna mitt hår. Är kallt som fan ute och min hårprodukt gillar tort hår bättre, vilket är bra i den här kylan.  Givetvis hinner Babben före mig till fönen. Jag får kliva tillbaka några steg till mitt skåp. Där ser jag hur han börjar föna bröstet. Sen sveper han fönen över kroppen. Över ben, armar och rygg. Han tar god tid på sig. Fönar grundligt. Kanske var han frusen? Skönt med varm luft då. -Ta en bastu, ville jag säga...vågade inte.

Han hade också lyssnat på sin mamma -för ingen av oss gick ut med vått hår.



/SkalmanAl

Dåliga köp gör man tyvärr emellanåt. Det hör till nu när vi lever i ett konsumtionssammhälle. Egentligen är det ingen stor grej. Man köper nåt skräp och inser att det bara ÄR skräp. Jag accetperar det, trots att jag ogillar faktumet att min behovsanalys inför köpet svikit mig. Lyckligtvis tar papperskorgarna hand om felköpen.

Men att inse att man blivit lurad till att köpa något. Ja, det suger. Är man så påverkningsbar och svag? Jag vill inte tro det om mig själv. Hur skulle jag kunna bli lurad med så enkla knep? Fan, måste jag inse att jag bara är en i den stora massan som fugerar likadant? Vill jag bli lurad/påverkad? Kanske tidvis. Men inte i det här fallet.

Nån skicklig markandsförare lyckades alltså hypa upp "Spikmattan". Jävligt bra jobbat måste jag säga. Helt plötsligt skulle alla ha en sån där oskön matta. Hur har vi kunnat levt utan dem tidigare? Ett under faktiskt. En djupt bevarad hemlighet ifrån den gåtfulla och andliga delen i Himalaya. Bara att slå till. 699kr för lite plast och luft man själv får pressa ut ur sina lungor.

Nu har det gått säkert ett år sedan jag köpte spikmattan. Den ligger taggig i garderoben. Knappt använd. 4 gånger har jag legat på den. Det är trist, tar tid och är oskönt. Jag har alltså fram till idag betalt 175 kr per ligg. Vilken jävla torsk jag är!


/SkalmanAl

Följande händelse utspelades på Hamngatan, på apoteket där. Jag var klar med träningen och hade ett ärende. Klockan var ungefär sju på kvällen.

Jag kliver in på apoteket. Tar en nummerlapp. Ser mig om efter lediga sittplatser. Det är relatvit tomt. Nästan alla bänkar står lediga. Plötsligt ser jag en 20krs-lapp liggandes på en bänk. Jag sätter mig så nära jag kan, fast på bänken bredvid. Jag är cirka 40 cm ifrån sedeln. Observerar. Sket i att ta den. Ingen var i närheten. Nån sjuk jävel har väl planterat den där?

En snabb konsekvensanalys tillåter mig inte att plocka upp sedeln. Vad kan jag vinna? Jo, 20 kr. Förändras mitt liv med 20 kr till i fickan? -Nej, inte det minsta. Vad kan jag förlora? Jo, hälsan. Jag kan ju få ett jobbigt virus eller nån symbiossökande bacill. Analysen tar knappt en sekund. Resultatet givet.

Ibland kan egenheter höja ens vardag. I det här fallet tyckte min semi-hypokondri att det bara var bäst att iaktta pengen. Det blev ett test. Tog 2 minuter. Sen fick 20-lappen sig en ny ägare... Han var mer normalt funtad.


/SkalmanAl

Alltså, irriterad kanske är att ta i lite. Jag ser bara inte så mycket glädje i dem. Någonstans ser jag nyttan med att ha självbetjäningskassor. Kan jämföras med en kaffeautomat. Man går fram till automaten, trycker på rätt knapp, och så kommer en kopp med tillräckligt gott kaffe för att man ska bemöda sig med att dricka skiten. Är det gott? -Nej! Behöver jag det? -Såklart!

Det som saknas är det lilla extra i mina dagliga konsumbesök. Blir dagliga besök eftersom jag inte gillar inte att storhandla. Det kräver planering, logistik och utförande. Jag är för allt det där. Tro mig. Att planera är något jag är bra på. Men det gäller inte matvaror. Troligtvis beror det på att man måste göra något med dem därhemma. Göra något gott med dem. En påse Polly häller man upp i en skål. Done! Det klarar jag av. Men det är inte mitt fel att jag inte lagar mat. Hur kan det vara mitt fel när det ligger så många bra restauranger runt  mina kvarter? Klart som fan jag hade lagat mat varje dag om jag bodde isolerat i en håla med bara en korvkiosk. I rest my case!

Hur var det med det lilla extra? Just det. Mer och mer sällan sitter nu en finnig student i kassan och tvingar fram ett "hej", "vill du ha kvittot?" eller "hej då". Det här var något man tidigare tog för givet. Nu är det istället en maskin som hälsar en "Välkommen" på en pekskärm. En äcklig smutsig och bacilldrypande pekskärm. Ska jag kladda på en skärm som 1000-tals andra kladdat på? Vidrigt. Min semi-hypokondri mår inte bra av det.

Den finniga studenten frågar i alla fall om jag vill ha kvittot. Det gör inte maskinen. Istället spottar maskinen ut kvittot. Ibland hamnar det på marken. Typ var tredje gång. Ett kvitto som jag dessutom inte vill ha. Är det kundservice? Har din mamma inte lärt dig att man ska fråga först?

Vart tar alla trötta snabbköpskassörskor vägen? Alla kan ju inte jobba på de få postkontor som finns kvar...



/SkalmanAl

Varför lider jag av ett stt sånt märkligt drag som gör att jag varje vecka städar, eller mer korrekt, plockar undan, innan städaren kommer?

Jag känner att min röra inte ska behöva tas hand om av Julia, min städerska. Jag har inget problem med att hon skurar min toalett eller dammar varje liten yta mellan golv till tak. Är ju hennes jobb. Hon är dessutom bra på det. Ligger nog i hennes arvsmassa. Hon är Polska. De är duktiga på sånt.

Du tänker -hur kan han säga nåt sådant generaliserande och rasistiskt? Jo, det ska jag förklara. Halva jag är ifrån Polen. Därför! Jag vet också vilken halva det är. Det är uppenbart att det är halvan som plockar undan innan Julia kommer. Den andra halvan reflekterar över fenomenet och tycker det är puckat. Jag har en konflikt i mig så att säga. Oftast finns det ingen vinnare i konflikter. I den här är den solklara vinnaren Julia. Grattis Julia! Jag är glad för din skull...

Julia kommer nu på torsdag. Perfekt till Julhelgen. Skinande rent. Dammfritt och undanplockat. Julia ska få en bonus nu på torsdag. Ett kuvert på köksbordet. Det är hon värd. För utan henne skulle det vara så motigt att plocka undan stuff. Hon och jag är ett team. Hon vet bara inte om det. Skulle det skada ifall du (Julia) sa "Tack för hjälpen", nån gång..?


/SkalmanAl

Hej, jag heter SkalmanAl och jag är en missbrukare!

 

Att vara beroende av en substans kan förskönat kallas för ”att ha en last”. En last, ja det låter ju helt accepterat. Lite gulligt till och med. Vi alla har laster. Ingen fara med en last alltså. Ett beroende däremot, det är okontrollerat och jobbigt. Beroendet dikterar ditt liv. Ingen vill vara svag så att man styrs av annat än sin egen vilja. En förlorad själ. Nä, det finns inte så mycket stolthet i det.

 

Att komma till insikt om sitt beroende är en förutsättning för att någonsin ta kontrollen över sitt liv igen. Insikt har jag. Men har jag viljan att bekämpa kraften som kallar? Nej, inte som det ser ut nu.

 

Jag missbrukar regelbundet. Ibland spär jag ut dosen. Det ligger definitivt ingen ekonomisk vinning i det. Jag har lärt mig att jag uppskattar dosen bättre då. Ibland tar jag det rent. Men ofast inte. Så varför? Jo, för jag mår bättre av det. Jag blir pigg, skärpt och alert. Första intaget är alltid bäst. Så är det ju i för sig med allt beroende eller saker du stoppar i dig. Exempelvis är det första glaset vin godast. Eller årets första Julbord. Eller varför inte den första intjänade miljonen. Den är skönare än efterföljande miljoner. The first cut is the deepest.

Det märkliga är att jag inte missbrukar alla veckans sju dagar. Jag håller mig till 5 dagar i veckan. Måndag till fredag. Visst, ibland händer det att jag även tar det under helgen. Som idag till exempel. Jag har väl ingen uttalad begränsning i mitt bruk. Jag tar det när jag känner för det. Det fungerar för mig . Det går inte ut över mitt liv. Oftast inte. Jag har lärt mig hur jag ska dosera och när jag kan ta.

 

Visst, ibland kan kroppen reagera på ett intag. Man börjar svettas, känner sig sunkig. Blir törstig. Ibland reagerar magen. Men bieffekterna är lindriga i förhållande till nyttan. Kroppen är ens tempel. Låter vettigt. Men varför ha ett tempel om allt är perfekt? Vad är vitsen med det?

 

Den bästa varan kommer ifrån Colombia och Venezuela samt trakterna runt omkring. Jag vet inte exakt var och när förädlingen sker. Beror nog på att jag inte är intresserad av processen. Jag kan ju ändå inte påverka något. Enda chansen för mig att påverka är att själv börja importera. Men hallå?! Jag är väl ingen jävla idiot heller. Varför skulle jag det? För att tjäna pengar på en sjukt knepig marknad? Nä, jag nöjer mig som slutkund. Längst ut i kedjan.

 

Att vara beroende av espressokaffe är en livslång vänskap. Vi kommer nog aldrig skiljas.

 

/SkalmanAl

 

 

Stavningen med de två versalerna kan ställa till det vid uttal. SkalmanAl uttalas som ett ord utan uppdelning, trots stort A mot slutet.

Ett exakt uttal enligt upphovsmannen (jag), kan lätt ljudas fram på nedanstående länk:

http://translate.google.se/#sv|sv|skal%20manal

Tryck bara på "lyssna-knappen" och dra upp volymen. Tack google translate för denna fantastiska funktion. Lovar att man sen blir sugen på att skriva fler ord. Beroendeframkallande i 1 min innan man inser att man själv kan säga orden utan att behöva skriva dem innan.


/SkalmanAl
(Nu med rätt uttal)

Så vem är då SkalmanAl? Tidigare har jag bara skrivit om mitt nick. Förenklat är jag en sammansättning enligt tidigare inlägg. Under mitt skal döljer sig många lager och djup. Ju äldre jag blir desto mer självinsikt får jag. Upptäcker nya saker i mig varje dag. När jag var yngre såg jag bara världen runt omkring mig. Nu ser jag även världen i mig.

Jag kom inte ihåg när jag fick visum för att verkligen börja resan i mig. En dag hade jag det bara. Lampan tändes. Jaha, är det såhär jag är? Är det därför jag gör som jag gör? Vilken fantastik resa och lärdom. Resan är inte slut på långa vägar. Grundstenarna i oss är konstanta. Vissa tar mer tid än andra att se i rätt ljus. Kanske ser man dem aldrig för vad de är. Kanske gör man det.

 

Som jag nämnt tidigare gillar jag samband. Jag gillar förklaringar till varför ting är som dem är. Orsak och verkan. Förklaringarna får man oftast i samband. Samband kan komma i olika nivåer. Vissa enkla, andra svåra. Men de finns där.

 

Så, det var ett mikroskopiskt litet smakprov på insidan. Utsidan är enklare. Roligare. Yta är oftast en axelryckning. Lätt att jämföra. Lätt att kritisera och förkasta, eller kanske rent utav avundas.

 

 

/SkalmanAl

 

SkalmanAl föddes den 16 dec 2010. Födelseort, blogg.se.

Den första delen "Skalman" är såklart Bamses gode vän. Rune Andréasson, författaren till Bamse, skapade  Skalman -66. Har alltid gillat Skalman. Sett det fina i hans logik och i hans rutinorienterade liv. Hans mat- och sov-klocka finns i mig. Viktigt att poängtera är att Skalmans känsloliv skiljer sig ifrån mitt. Skalman är avskalad av sådant. Det är inte jag. Skalman stressar inte. Det kan jag göra. Vare sig det är på väg till Konsum eller på jobbet. Jag sätter upp mål, och vill nå dem snabbt. Snabb belöning. Så, det är ena halvan av mitt nick.

Den andra halvan är ifrån mitt smeknamn "Big Al". Fick det för många många år sedan av en väldigt god vän. Finns dessutom en härlig karaktär i filmen "Blood in, blood out" med samma namn. En otroligt bra film som måste ses. Filmen är en episk skildring av tre vänner ifrån tuffa kvarter i East LA.

Anal
Intressant är även att SkalmanAl kan brytas ner i fler roliga delar. Alla stämmer så passande in på mig. De fyra sista bokstäverna läser "anal". Nej, det är inte porr i det här fallet., utan min tendens för kontrollbehov och att jag är smått petig emellanåt. Kan gälla hygien, städning och annat. Är inte överdriven på något sätt, men det finns där.

Skal
Tar man de fyra första bokstäverna läser man "skal". Uppvisar vissa gånger ytlighet. Skal/yta är inget som driver mig på något sätt. Däremot förnekar jag inte att ett skal kan vara mer intressant än ett annat skal. Ibland har folk svårt att acceptera oliktänkande. Fan, låt mig tycka att det är viktigt att man tränar och äter sunt utan att kalla mig ytlig. Jävla tjockis och kalla mig ytlig. Hur mycket yta har inte du liksom?

Man
Sen ser jag av en slump, ganska uppenbart dessutom, att tre bokstäver i mitten läser "man". Tja, spot on!

Sådär, det var lite om namnet SkalmanAl. I nästa inlägg går vi djupare.


/SkalmanAl

Det tog lite tid, men nu har jag av någon anledning registrerat en blogg.

Rubriken, "I huvudet på SkalmanAl" känns ganska talande för vad texterna kommer att handla om. Mina tankar varvat med upplevelser. För tankar har jag. Ibland glada, ibland cyniska och emellanåt melankoliska.

Nu under vintertid tenderar tankarna att vara tunga. De drar ner mig. Jag får kämpa. Fast egentligen beror det  inte på vintermörker. Ligger en brusten relation bakom. Vad mer påverkar ens mentala hälsa mer än kärleken? Det kan vara helt underbart, men även så förjävligt och energikrävande... Kommer gräva mer i det här. Är trots allt något som kretsar i mitt huvud.

Ska bli intressant för mig, och kanske för någon annan, att se hur det här utvecklas. Men helt säkert är att jag inte kommer skriva om coola mingelfester och sjuuuukt snygga kläder eller för den delen läppglans. Känns inte som om det är jag. Även om många skulle beskriva mig som metrosexuell. Oj, det ordet kändes gammalt nu. Fast tycker det är ett helt okay epitet. Alla borde vara det. Så, nu har jag börjat påverka också. 

/SkalmanAl