SkalmanAl

Jag hade visst inte den kollen jag trodde jag hade. Alltså när det kom till baciller i min vardag. Snuskiga kontaktytor finns överallt. Det vet jag. Vissa kan man inte heller på ett "normalt" sätt skydda sig ifrån. Handtagen på gymmet till exempel. De måste jag ju greppa. Fast det kanske är okay. De som tränar borde vara friska. Men visst, det är en viss utmaning för min semi-hypokondri.

En yta som jag helt missat är handtagen på korgarna på konsum. Har inte registrerat kontakten förrens nån en snäll person uppmärksammade mig om dem. Fan fan fan! Hur kan jag ha missat det? Det är helt ofattbart. Det är inte heller så att man snuddar vid handtaget. Nej nej, man greppar om handtaget ordentligt. Dessutom under ganska lång tid. Jag har funderat en del på hur jag ska lösa problemet. Hur ska jag slippa greppa där alla andra greppat med sin smutsiga händer? Min slutsats är att det inte går att skydda sig emot just det här. Inte om man fortfarande ska ge sken av att vara sund i skallen. Det enda sättet är väl egentligen att skicka nån annan att handla. Men det är ohållbart. Vem sköter mina inköp under maj? Nån frivillig?

Vädret är bra nu. Värmen börjar komma. Det är ju jättebra på alla sätt. Förutom ett. Och det är att handskarna måste lämnas hemma. Mina perfekta hjälpmedel i bacillträsket. Då det var som kallast bar jag varma och sköna skinnhandskar. Därefter övergick jag till fingervantar. Det är slut med det nu. Kommer jag klara ett halvår då jag måste greppa i hissdörrar och andra handtag? Jag vill inte längta till vintern...

Så hur många fler handtag måste jag ta i nu när vantarna åker av? Otäckt många faktiskt. Har inte räknat på det tidigare. Ångrar mig nu. Om man tar en vanlig arbetsdag och struntar i att räkna vad jag tar i på gymmet, så kan antalet kontakter med gemensamma ytor per dag se ut såhär:

Till jobbet
Hisspanel-innerport-ytterport /entredörr-hiss-hisspanel-korridorsdörr-kontorsdörr

Lunch
Kontorsdörr-korridorsdörr-entredörr/lunchrestaurang/entredörr-hissdörr-hisspanel-korridorsdörr-kontorsdörr

Mellanmål
Kontorsdörr-korridorsdörr-entredörr/dörr sats hötorget/entredörr-hissdörr-korridorsdörr-kontorsdörr

Hemgång
Kontorsdörr-korridorsdörr-entredörr/ korg konsum/port hem-innerport-hisspanel

Det är över 30 tillfällen jag måste utsätta mig för. Det är inte sunt. Värst av allt är att vi har en läkrmottagning i huset där kontoret ligger. Sjuka människor passerar varje dag. En sjuk nitlott för min åkomma. En kraftig hyresreducering vore på sin plats!

Passar på att komma med ett musiktips till min trogna läsare Ignatius J Reilly.
"Till The World Ends -Kik Klap Radio Remix" är riktigt bra. Kanske är du, IJR, av en annan åsikt?

Är förkyld. Vilket handtag smittade mig tro?





Okey, är väl inte så sjuk då... men lite

Jag vet inte varför vi i min familj firar Påsk på Skärtorsdagen egentligen? Känns som det alltid varit så. Samma sak det här året. Så när väl gårdagen, Påskafton, kom, ja då stod min agenda helt tom. Blev inte som jag planerat.

Jag dyker upp vid pokerborden på Casino Cosmopol vid 21-tiden. Alla som brukar vara där, är såklart där. Leon, Joel, Gammel-stefan, Lisa plus 30 andra regulars. Det går någon timme. Allt känns bra. Plussar. Sen förändras kvällen. Lisa vill ut och festa. Med en touch av tjat, går jag med på att haka. Känner att det kommer bli kul. Villkorar utgången med att hon måste ragga upp nån mer för vårt party. Snabbt och gjort. Sju styckena blir vi.

Vår konstellation består av sju personer med ursprung ifrån norge, pakistan, korea, polen, sri lanka, sverige och Södertälje. Alltså en Syrian. De flesta är bekanta ansikten. Två mer eller mindre nya för mig. Strax efter kl 23 drar vi ifrån Casinot. Laddar med shots och drinkar på Nordic light. Testar en ny shot. "Flat line", 6 cl. Testar den 2 gånger. Sambuca,Tequila och ett stänk av Tabasco. Fick definitivt igång mig. Alla är glada och på topp.

Nästa anhalt blev stället Strand. Gabi har sin bil parkerad utanför kasinot. Då vi går ut ifrån Nordic Light tar jag  med mig mitt grogglas med en god Gin & Tonic. Fick inte ta med mig groggen i bilen. Det var visst trångt nog.

Vi är sju personer. Bilen har plats för 5. Problemet löstes tämligen enkelt. Vi fick trycka ihop oss. Euforisk resa med ashög musik som pumpandes genom högtalarna. Kändes inte helt lagligt någon gång under bilfärden. Efter 10 minuter är vi framme vid vår destination. Det var skönt att sträcka på sig lite.

Festandet fortsätter med mer sprit. Grymt kul kväll som kom helt oväntat. Det var första gången jag festade med de här ihopplockade gänget. Återigen så kommer de bästa upplevelserna ifrån spontanitet och det helt oplanerade.

Well played!


Om vi bilar i sommar -tar vi då två bilar?

Då vi fortfarande var ganska städade.

Nu har jag gått till botten med min mammas tidigare fråga om min läggning. Helgen är över och hon är hemma ifrån sin weekend-trip. Igår ringde jag för att höra henne. Varför kunde hon ens tro något sådant? Mitt minne svek mig. Tydligen var det inte för 10 år sedan frågan kom, utan för kanske ett halvår sedan. Jaja, tiden är kanske inte så relevant. Jag tog bara fel på 9,5 år. Men jag har en känsla av att jag fått frågan tidigare av henne. Är kanske en deceniumkontroll..?

Så vad fick henne att tvivla på min straightness? Jo, hennes misstanke grundar sig på ett par ytterst tvivelaktiga antaganden. Det ena var jag inne på i föregående inlägg. Det att det numera är så vanligt med killar som gillar killar. Att det till och med kan vara trendigt. -Nej mamma, jag har inte hakat på den trenden!

En annan händelse som gav upphov till misstanke kring min sexualitet, var då någon killkompis svarade i min mobiltelefon då hon ringde. Jag kommer inte ihåg vilken tid eller i vilket sammanhang detta skedde. Vem var den härliga mannen? Men jag förstår nu att det var ett misstag. Borde vara tämligen lätt att reparera. Behöver bara se till att en tjej svarar nästa gång. Det bör övertyga om min heterosexualitet.  

Och det som till slut fick min mamma att ställa mig mot väggen var även det helt obegripligt. Mitt senaste förhållande tog slut för 7 månader sedan. Två år, sen slut. Med en tjej bör kanske tilläggas. Det var inte alls mitt första förhållande heller. Nej nej, jag har presenterat fler partners (tjejer) för min mamma genom åren. Så hur kan man då få för sig av min historik att jag kanske skulle gilla killar Jo, motiveringen är att eftersom jag inte hittat en tjej som jag lyckats stadga mig med, så kan det betyda att jag är gay. Intressant tanke må jag säga.

Är det så att hon vill att jag ska vara homo? Den här gången kommer jag inte göra dig till lags. No way!





Säger som Agent Mulder i X-files -The truth is out there.

Jag hade ett ganska lustigt samtal igår. Det som kom fram under pratstunden var många isolerade händelser som tillsammans kan tyckas vara ett otroligt starkt case emot "mig". "Emot eller för", det beror på hur man ser på det såklart.

Tillfälligheterna skulle skrämma många. Inte alla skulle heller våga skriva om saken. Men va fasiken, jag vet sanningen. Och oavsett hur starka "indicierna" är, så är det trots allt bara rena tillfälligheter. Eller? 

Så när började allt? När började jag plocka godbitarna ur den andra världen? Kanske var det musiken som först smög sig in. Gillade tex New Kids on the block, Wham och Take That. Inte okay om man ska vara hetro. Varför inte lyssna på musik som man gillar bara för att det inte passar? Orka bry sig...

Sen för kanske 7-8 år sen föddes en stark förkärlek till färgen rosa. Jag har det på kläder, i hemmet och där det passar helt enkelt. Inte heller min uppskattning av färgen rosa är ett tecken på renodlad manlighet. Jävla könsroller alltså. Här är en klar baksida av vårt så smått övergående könssammhälle. Irriterande.

Jag kommer ihåg när jag var i Aruba oktober 2009. Var på ett pokerevent. De som var där var mestadels amerikaner. Och de vet man ju hur de ser ut. Inte mycket metrosexuallitet där inte. Stora plufsiga sportkläder. Slim fit har inte hittat random amerikanen än. En dag gick jag igenom lobbyn. Jag hade på mig ett par jävligt rosa shorts samt en vit piké-tröja. Såg väl sådär lagom sött ut. Precis när jag är i jämnhöjd med två amerikanska snubbar kläcker den ena ur sig kommentaren "fagot" riktat till mig. Jag vrider huvudet och möter deras blick med ett leende. De ler tillbaka. Kanske insåg de då i det ögonblicket att jag tog deras gliring som en komplimang istället för något annat. De gjorde min dag...

Jag gillar krämer. Använder det dagligen till ansikte och kropp. Jag tar hand om min kropp och tar massage regelbundet. Ansiktsbehandlingar är också en skön vardagslyx. Jag unnar mig sådana saker. Mina gener har gett mig ibland mörka ringar under ögonen. Klart att jag täcker de med en concealer. Numera är det mer eller mindre accepterat. Annat var det väl för 10-15 år sen när jag började med allt. Jag och homosarna var i framkant då.

Med ovanstående saker är det kanske inte så märkligt att jag blev ställd mot väggen av min mamma för kanske 10 år sen. Ifrån ingenstans säger hon att det nuförtiden är så vanligt med killar som gillar killar. Eh jaha? Sen frågar hon mig om jag är bög? -Jag bög? Varför tror du det? Aha, på grund av alla "bevis"...Okey, du tänker så.

Egentligen borde jag fråga min mamma om det var fler saker som fick henne att ens tro en sån sak. Borde ringa och fråga, men hon är borta över helgen, och jag vill inte störa. Får ta det på måndag. Ska bli väldigt intressant och höra anledningen till frågan.

Nej, jag är inte bög. Det är väl givet?!?

I rest my case!



Bevis 1 + 2
1) Jag har sett till att reklampennorna på mitt företag är rosa
2) Jag har en rosa Ipod


Bevis 3
3) I mitt hem har jag ett antal rosa ting. Bland annat Orkidén ovan.


Bevis 4
4) En inramad bild på Marilyn Monroe hänger i mitt sovrum

Nu är det kväll -igen. Tänkte att jag skulle dela med mig, om vad som sker hemma hos mig på morgnarna. Varje morgon börjar mer eller mindre på samma sätt. Vare sig det är vardag eller helg. Jag har en rutin, och jag älskar den.

För första gången i mitt liv köpte köpte jag en julklapp till mig själv Julen 2009. En kollega till mig lobbade starkt för manicken. Var för övrigt samma kollega som fick mig att köpa en upphypad spikmatta. Ett skitköp som aldrig används. Hennes andra tips däremot, oj det e grejer det. Faktum är att det nog det bästa köpet ever!

Klockan ringer. Jag kämpar upp ena ögonlocket. Klivet upp och tar en dusch. Det som sker i badrummet med alla krämer är ett kapitel för sig. Kroppen ska tas omhand om. Tror jag spar det till senare. I köket står min fantastiska juicecentrifug. Min julklapp. Visserligen tar det kanske 10 min att bereda juicen. Men det är det väl värt. Den perfekta blandningen innehåller morötter, ingefära, lime och äpple. Hur doseringen ser ut håller jag hemligt.

Så, juice bereds. Ägg och te kokas, yoghurt med hallon, solrosfrön och pumpakärnor fixas. Gärna lite honung i tet. Det är en trevlig och god start på dagen.

Dagarna då jag inte sätter på mig en skjorta är skönast. Är så jävla trist att stryka...






Tack Waynes coffe för muggen som jag tog med mig hem utan att fråga om lov.

Skrev förra veckan att en person tyckte jag var lik författaren Håkan Nesser. Fick höra det utanför stället "Rose". Jag kan bara inte släppa det. Hur kan man ens få den idén i skallen? Eller kanske menade personen att ställa till det i mitt huvud? Hur som helst är det så himla kul sagt.

Jag har nu specialgranskat Håkans huvud. Det finns ingen likhet. Ingen över huvud taget. Inte ens om man kisar hittar man någon likhet. Att vi båda blir suddiga vid kisning räknas ej.


SkalmanAl?                                                                 Håkan Nesser?



Så, är det ögonen? Han har blå och jag bruna. Är det frisyren? Jag har hår. Det har inte han. Är det näsan? Han har modell längre och jag något kortare. Håkan har skrattgropar. Svin! Det har inte jag. Håkans underläpp är  öververdimensionerad i förhållande till min. Håkan är "gammal". Det är jag också om ett antal år. Men inte nu. Håkan har rynkor. Stackarn. Han är ljus i hyn. Jag har fin färg. Ja, inte är det mycket som kan bockas av som likhet.

Kisade du verkligen?

Vem är du lik?

Vad är en tillfällighet? Är allt tillfälligheter? Hade jag hunnit med bussen innan, ja då hade min tid efteråt sett annolunda ut. Istället hamnade mitt liv på rätt spår. Kanske fel spår? Nej, det finns bara ett spår. Och det är framåt. Rätt eller fel? Varken eller. Var det meningen? En fin tanke det.

Man vill gärna hitta meningen i saker. Det har väl med vår själ att göra. Eller rättare sagt vår hjärna. Det är våra tankar som alltid behöver svar. Hittar man inte svar i rå fakta letar man svaren i andra källor. Gemensamt är att alla söker svar. Det som skiljer oss åt är vart vi finner dem och ifall vi accepterar svaren.  

En större plan, såsom en mer eller mindre färdig och utstakad plan finns inte. Inget högre väsen dikterar mitt liv. Varför envisas folk med att tro det? Hur länge ska vi ens behöva ta hänsyn till folk som tror på sagor eller vägrar inse att allt här i livet kan förklaras av vetenskap, tillfälligheter och hur vi människor samverkar? Varför vill folk blunda för hård konkret fakta? Är det frågan om rädsla, för mycket fantasi eller okunnighet? Kan man föklara vissa skeden i livet som tillfälligheter och andra som en del av en större plan? Det känns ologiskt.

Om allt var en del av en större plan, och han med planen var god. Ja, varför låter han vissa födas in i ett helvete såsom de fattigaste delarana av afrika, indien, eller andra skithål? Vad är det för plan och vad är meningen med det? Varför har jag fått det så mycket bättre än de där borta? Är jag extra god? Knappast.

Man har haft tur. Sett till den större skaran av troende i världen så har jag det betydligt bättre än dem. Och det utan att jag tror på någon högre makt!? Det är inte logiskt. Det är bara för kul hur ologisk människan är då det kommer till tro. Och mitt straff som icke troende är då själsligt lidande och att jag inte får komma vidare till nästa värld? Klart att straffet ska vara så diffust som möjligt. Svårare att genomskåda bluffen då.

En liten cirkel i mitt liv har slutits. För kanske 10 år sedan tränade jag på Sveavägen. På Fitness center. Idag ligger Friskis och Svettis där. Jag bodde då utanför stan. Jag tränade ofta med Diego. På somrarna promenerade vi nästan alltid ifrån gymmet till t-centralen. Vi gick längst Sveavägen. Att gå med Diego var en utmaning. Han gick så innehelvete långsamt. Stressigt långsamt. Det var en skön känsla sen när även jag kom in i hans tempo. Det tog ett par veckor. Mycker mer njutningsfullt än att stressa fram som jag lätt annars gör.

Jag spenderade mycket tid kring gymmet då. Idag bor jag mittemot. Jag trivs här. Vilken tur att lägenheten var till försäljning just då jag var ute efter ett boende. En tillfällighet.






Hur många fler små cirklar ska slutats framöver...?

Vad är det som gör att man håller kvar i gamla saker? Varför är det så svårt att skiljas ifrån dem? Ta det där med kläderna längst in i garderoben. De är längst in av en anledning. De används inte. De tar bara plats. Ändå så tänker man att de kan vara bra att ha nån gång. Man lurar sig själv. Varför?

Nu har jag inte så svårt för att separera ifrån exempelvis kläder. Jag har nog aldrig varit en person som hamstrar. Min natur är att köpa nytt. Hellre slänga än att sakerna tar plats. För hur ofta händer det att man gör sig av med en sak som man sedan saknar? Mig händer det extremt sällan. Och skulle det mot förmodan ske, ja så köper jag saken på nytt. Det är bra mycket billigare än att leva med skräpet. Den mentala kostnaden av oredan är bra mycket högre än ett fyra eller fem-siffrigt belopp.

Men visst, det händer att vissa plagg blir kvar i garderoben ett par år för länge. Det är inte alltid mitt system snappar upp de plaggen. Jag har ett enkelt system. Har jag inte använt plaggen på två år, ja då hamnar de i soprummet. Det är skräp. Jag måste inse det. Ibland händer det dock att vissa plagg får ligga kvar ett år till. Tanken "plagget kan ju vara bra att ha" lurar i skallen. Som sagt, emellanåt köper jag det. Skiten får ligga kvar. Och NEJ, inte fan använde jag plagget år tre. Raka vägen till soprummet.

För månader sedan operarade jag mina ögon. Jag hade kvar massor av linser, men även mina glasögon. Märkligt att jag lät behålla både linser och glasögon flera månader egentligen. Fanns ingen praktisk användning för dem. Affektionsvärde på glasögonen möjligtvis... I helgen bestämde jag mig för att göra mig av med allt. Jag gav bort linserna och klippte av glasögonen på mitten.

Det var då...




Farväl, du har varit med mig länge...

Det var lördag igår. En bra lördag. Kanske en av de längsta lördagarna i år. Jag hann med ovanligt mycket, vilket känns bra. Tur att det ändå är en regnig söndag. Nu slipper jag dåligt samvete över bra och soligt väder. Istället kan jag sitta här i soffan och dega. Lyssna på musik och äta mina Pollysar.

Blev positivt överraskad för ett par veckor sedan då jag såg vad jag trodde skulle vare en kass komedi med Robert Downing Jr. Due date. Helt okey film. Men det bästa var ändå en låt de spelade då karaktärerna flummade till i bilen. Hade inte hört låten tidigare. Visade sig vara "Hey you" med Pink Floyd. Blev sen tipsad av farsan om att plocka hem skivan "Wish you where here", även det Pink Floyd. En otroligt bra skiva.

Jag vet vad du tänker. Men nej, du kan inte lyssa på dem på Spotify. De finns inte där. Sorry... Blir till att tanka hem...

Så nu sitter jag här och lyssnar på ett av spåren. "Shine on you crazy diamond". Ett långt spår dessutom. Över 12 minuter och ska väl nu börja sammanfatta den väl så långa lördagen.

Efter att jag haft min lägenhet i snart två år var det till slut dags att bjuda hem den lilla släkten för visning samt mat. Kanske är det just det outalade kravet med mat som fått mig att skjuta på att sända ut inbjudan. Matfrågan har varit ett jobbigt hinder. Jag löste det till slut med att beställa en ovanligt god smörgåstårta ifrån Hötorgshallen. Vin fixade jag på systemet. De gillar vin.

Vid halv fem kom de. Pigga, nyfikna och glada. Min farmor Ulla som är 90 år om ett par månader är inte äldst. Utan det är min farmors syster, Britta, som är 91 år. Beundransvärd ålder det där. Lägenheten inspekterades, välkomstdrink serverades som sedan efterföljdes av vin, smörgåstårta och mer vin. Tiden gick. Klockan blev närmare halv tio, och jag började känna mig stressad. För min kväll hade knappt börjat...Men det skulle den.

Innan gästerna kom "städade" jag köket. Pantade petflaskor rättare sagt. Hela köket var fullt med Cola Zero-flaskor. Tog mig två vändor till konsum för att lyckas panta allihopa. TVÅ vändor!! Det här med retur är ju ett hazzel. När jag var liten brukade jag och polarna ringa på folks dörrar och fråga efter deras returburkar/flaskor. Inte en jävla unge har ringt på min dörr. Beror det på dubbla låsta grindar i porten eller är det jobbet förknippat med högre risk idag? Hemma hos mig fanns en mindre förmögenhet igår. Nu är den borta.

Vid 22-tiden börjar då resten av min långa lördag. Tar en dusch och sen taxi in till Hotellet för att möta upp Richard och Jocke. Richard beställer in mandlar till drickat. Jag med min semi-hypokondri ber då om att få en tesked av bartendern för att slippa gräva med fingrarna i mandelskålen. Bartendern är inte helt med på noterna,  men sänder en servitris efter en sked. Han får bra dricks. Min idé om en sked var puckad. Inser ju sen att det bara är vi tre som kommer käka ur skålen. Är inte helt nöjd med min kassa analys. Inte så genomtänkt.

Nästa, Undici. Vi går dit. Dricker och sen vidare till som alltid underbara Soap bar. Därefter till Rose. Ingen smart idé visar det sig. Man ska inte gå dit kl 2 utan att stå på lista. Tack å hej. Innan vi kommer till White room hamnar vi på stället bredvid. Vet é fan vad det hette. Nåt ställe med kids. Fan, är jag så gammal? Grymt bra drag på W.R.

Ett ställe stod vi i kö till. Och där kom vi inte in. Med kontakter kan man vara lite fullare och dessutom lägga inträdespengarna på ännu mer sprit. Det är lärdomen. Mitt huvud hamnade till slut på kudden, alldeles för sent. Det är ganska tugnt idag.

Det är dagen efter...

Igår var den en som tyckte jag var lik författaren Håkan Nesser. -Va fan är det?!?
I min bok är den personen död. Stendöd.





Så här såg det ut innan släkten kom




...och här är efterbilden