SkalmanAl

Någonstans finns en känsla om att få ut mina semi-narcissistiska/hypokondriska inlägg. Erkänner. Jag vill synas. Jag skulle må bra av att ha 50 tusen läsare. Gärna fler. Med läsare kommer intäkter. Jag kammar noll. Eller nästan noll. Igår fick jag betalt.

Så varför har jag inte 50 tusen läsare? Är de andra bloggarna så pass mycket mer intressanta? Har kollat in på kissie och blondinbella nån enstaka gång. Är nog säker på att jag inte gått in på deras bloggar mer än 5 gånger totalt. Orkar inte ens gå in nu för att mer exakt försöka identifiera skillnaden. Den är nog uppenbar.

Mina bröst är för små. Mina läppar putar för lite. För få vill ligga med mig. Knullar kameran för sällan. För låg frekvens på inlägg. Skriver inte om kläder. Visar inte upp kläder. Fotar inte mat och lägger upp. Lägger inte ut vimmelkort/festkort. Allt det där är måsten för att slå brett. Jag skulle säkert kunna profiliera mig annorlunda, hitta kanaler för att nå läsare och få mer trafik. Lätt (ganska lätt). Men priset är för högt.

Igår sålde jag mig. Fick en trevlig lunch på Grill emot att pusha flygresor.se. Egentligen skulle jag kunna skriva mer om flygresor. Att det är en bra jämförelsesajt med bra funktionalitet. Har för övrigt varit med och gett feedback på den senaste versionen. Klart de frågar mig om input. Smarta ägare det där. Men, ska jag nu pusha mer, måste de nog punga upp mer än en lunch.

En hundring och jag säljer mig igen. Det är en rabatt på 9 900 kr. För i normala fall kostar jag 10 000 kr. Bra rabatt. Bara att slå till.

Just den strategin har många telefonsäljer som ska sälja in grejer. Rabatten är jättehög. -Men va fan din dumma säljare. Jag bryr mig inte om din rabatt är 90 %. Allt beror ju på vilket pris man startar ifrån. Eller är det så att din produkt är så jävla dålig så att du måste rea ut den?

Hade jag nu haft ordentligt med trafik skulle ingen få mig så billigt. Nu är priset rätt för dem som har en hundring.

Kom för några veckor sedan på att jag köper lime för 207 kr i månaden. Blev smått överraskad över kostnaden. Hur kan det vara möjligt? Varför har jag en lime-kostnad på 2 400 kr per år?

Det här fick mig att fundera. Hur mycket kostar egentligen min dagliga morgonjuice? Förutom lime använder jag apelsin, ingefära, morötter och äpple. Sitter med ett kvitto framför mig.

Jag använder alltså lime för 5,90, apelsin 4 kr, Ingefära 3 kr, morötter 3 kr och äpple för 3 kr. Totalt 19 kr. Siffrorna är ungefärliga. Blir 133 kr per vecka. 6 900 kr per år. Nu låter årskostnaden väldigt hög. Men även dagskostnaden på 19 kr är ju betydligt mer än vad jag skulle gissa på. Nåväl. God är den.


Nån dag ska jag även räkna på vad de andra grejerna kostar. Kanske kommer jag fram till att det är billigare att äta frukost ute.


Ett underbart skämt av Anthony Jeselnik:

My girlfriend loves to eat chocolate. She's always eating chocolate, and she likes to joke she's got a chocolate addiction... So, I put her in a car and I drove her downtown, and I pointed out a crack addict, ...and I said, 'Do you see that, honey?....................Why can't you be that skinny?'.

Kollade häromdagen på The roast of Charlie Sheen. Det är en viss skillnad på amerikanska och svenska komiker. De svenska rostningarna kan ibland småkul. Avsnittet med Charlie Sheen var stundtals fantastiskt.

Charlie blir såklart grillad för hans osunda aptit på droger, kvinnor/horor och för den offentliga cirkusen kring sparkandet ifrån 2 och en halv män.

En vit komiker, Anthony, drar ett skämt och refererar till en svart död komiker/skådespelares tragiska liv. Killen missbrukade med samma aptit som Charlie. En svart komiker i roast-panelen förstår skämtet. Han är relativt ensam om att förstå, och säger:


-Too many white people to get that.

Anthony levererar ett svar med hans karaktäristiska lugna tempo:

-Too many white people???
-Do you know what no one ever says? ...........Too few black people.

Genialisk observation!


Jag har aldrig gått in i ett rum eller offentlig plats och känt att det är för få svarta där. Handen på hjärtat. Är den omvända tanken inte bra mycket vanligare?





Anthony Jeselnik är en kul snubbe!  Ett smakprov

Jag undrar om vissa val i min vardag styrs av onormala krafter? Nu senast i veckan var jag på löplabbet. Var dags att köpa nya löpskor. Blir en gång per år. Bra sätt att motivera sig att komma ut och löpa. Ny utrustning och man hittar energi. Undrar om en ny stekpanna...hm, troligtvis inte.

Löplabbet är en seriös butik. På med testskor och upp på ett löpband där löpstegen filmas. Sen slow motion för att titta på nedslag.  Där står man och kan inte argumentera emot deras förslag till skor. Visst, jag hade bestämt vilket fabrikat. Men sen ligger ödet i deras kunnande och säljstrategi.

Killen plockar fram en sko som enligt filmningen ska passa mitt löpsteg perfekt. Bara ett fel. Skojäveln är guldfärgad. Design är viktigt. Guldskor funkar inte. Prismässigt låg skon i det högre mellanprissegmentet. Jag kan ju omöjligt gå ner ett steg för att få en snyggare sko. Eller jo, vilken dag som helt skulle jag göra det. Men det skulle vara mentalt jobbigt att väga looks/billigare sko kontra ful sko fast dyrare. Jag upplyser säljaren om att en guldfärgad sko inte är i enlighet med min metrosexualitet. Han visar en helsvart sko med samma egenskaper. Helsvart? Jag ska ut och springa. Inte smyga runt i skogen och våldta.

Som tur är finns ett till alternativ. Givetvis ligger skon i Asics högsta prissegment. Han visar mig skon och berättar att även den skon har egenskaper som passar mitt löpsteg. I det läget bryr jag mig inte så mycket. Skon har rosa inslag på en ljusare blå bakgrund. Skosnörestopparna är rosa. Hur kan jag inte köpa skon? Den är ju gjord för mig. Asics designteam har identifierat en målgrupp dit jag tillhör.

Mina egna tankar om vilka som är målgruppen är; köpstarka, storstadsbor, träningsorienterade, metrosexuella/gay, 28-40 år. Vi är många och vi vill uttrycka oss.

Någon dag efter ser jag en keso i butiken. Förpackningen är rosa. Vad är det för mekanismer som tvingar mig att köpa keson? För jag köper den givetvis. En del kan vara för att ha något att skriva om. Jag har funderat ett tag. Är ganska övertygad om att jag skulle köpa en rosa keso ändå. Skorna hade jag utan tvekan köpt. De är ju gjorda för mig. Men varför? I min värld går det inte lika bra med selleri (länk).







De rosa inslagen vill tydligen fotograferas som röda.

Not till mig själv. Att bila hem 85 mil i ösregn där hälften av sträckan görs på långsamma norska vägar, är inte ett perfekt sätt att transportera sig själv.

Jag hade hoppats att mitt norgebesök skulle ge mig en del intressanta upplevelser. Mina 24 första timmar i Oslo uppfyllde den önskan med råge.

Torsdag. Har knappat in adressen till hotellet på gps:en. Jag anländer. Hotellet ligger inte där. Utanför adressen står fyra afterworkande personer med vinglas i handen. De är glada. Jag frågar efter hotellet. Får förklarat att jag hamnat på hotellkedjans huvudkontor. De jobbar där. Får direktion. Hotellet ligger ett par kvarter bort. De bjuder in mig på vin. Hyggligt folk det där. Måste tacka nej. En av dem var svensk. Mitt första möte med norrmän i norge. Positivt.

Sitter på en restaurang med A. Servitrisen som placerar oss är svensk. Servitören som serverer oss är svensk. Förrätten är god. Vinet likaså. Huvudrätten kommer in. Jag är väldigt hungrig efter resan, men hinner inte ens lyfta mina bestick innan vi snabbt måste gå. Maten packas i låda och vi rusar iväg. Anledning? Jo, nån har sett A med mig och ringer en kille som inte gillar observationen. Han är på väg. Inte en lika hygglig norrman.

Blir ny beställning på en annan restaurang. Matlådorna står bredvid. Servitrisen är svensk. Händelsen är en helt ny upplevelse. Jag brukar äta upp maten, eller smaka i alla fall, innan jag lämnar restauranger.

Kvinnan i hotellreceptionen är norsk. Mannen som kliver ut ur hissen helt naken, är svensk. Va fan, varför är han naken? Han ursäktar sig och berättar snabbt att han blivit utelåst. Händerna är täckande runt påsen och pjäs. -Ingen fara, vi är i norge. Svarar jag honom och ser honom gå mot receptionen. Hans hållning är inte jättekaxigt just i det ögonblicket. Tippar på att han är kring 40 år och motionerar regelbundet. Löpning framförallt. Han hade inget att skämmas för. Ja, förutom att han var naken i en hiss och i en hotell-lobby.

Hur ofta ser man någon naken människa i en hiss? Kan ju bara hända på film eller i Norge. Perfekt tajming. Tack för det.

Funderar på om jag ska skriva om min fjärde upplevelse. Tror jag avvaktar med det till senare.

Fyra ovanliga händelser på mindre än ett dygn. Bara i Norge.

En ding ding värld.

Är mitt i min Norgeresa. Mycket har hänt. Overkligt mycket på så kort tid. Men spar upplevelserna tills att jag har mer tid. Sitter i soffan hos Jimmy och familj i Lillesand. Sträckan mellan Oslo och Lillesand imponerade med sin natur. Någon sa att det norska landskapet och det svenska ser mer eller mindre lika dant ut. Helt fel. Vyerna är fantastiska.

Min resa blev inte så avkopplande som jag hoppats på. Ganska omgående etfter att jag installerat mig hos Jimmy blir jag varse om att vi dagen efter ska intervallträna. Jag gillar ju att röra på mig och hade plockat med mig träningskläder. Gjorde ett pass i Oslo. Däremot hade jag ingen tanke på att öka pulsen här i Lillesand. Jag fick tänka om. När jag fick frågan om jag skulle haka på, så kunde jag inte säga nej. Ville inte säga nej för den delen.

Nu sähär efteråt känns det väldigt skönt att vi kom iväg. Först löpning 10-15 min till backen. Det var en stor backe med jobbig terräng. Sen upp och ner. Det var jobbigt som satan. Brant och ojämnt. Upp och ner. Jimmy rusar fram. Han är van och tävlar regelbundet. Jag är ovan och vill spy. Blir 7 uppstigningar för proffset medans jag med nöd och näppe klarar av 5 vändor.

Totalt är vi ute en timme. Skulle vara kul att se ifall jag klarar av 6 vändor, men åker hem i morgon. Jag får ta det nästa gång.




Här står man helt slut efter backträningen med Lillesand i bakgrunden.
Orkar knappt hålla upp armarna. Lite som Jesus i Rio.

Imorgon torsdag tar jag en weekendresa till Norge. Blir första gången jag besöker vårt grannland. Ska bli intressant och se ifall mina tankar om norge stämmer. Det ska också bli kul att höra norska överallt. Är lite som att höra värmländska eller nån annan lattjo dialekt runt omkring en.

Kommer ihåg en gång när jag var i Arvika och hörde ett gäng invandrare snacka hardcore-värmländska. I min värld ska de prata rinkeby-svenska. Inte värmländska. Det var roligt. 

Så vad varför drar man till norge? Utöver nån och annan observation ska jag hälsa på Jimmy och A. Jimmy emigrerade dit för kanske 4 år sedan. Nu är det dags att hälsa på honom och hans nya kid samt sambo. 

Ibland har man medgång. Det hände idag då jag glömt en sak inför träningspasset på lunchen.

Jag har medlemskort på Sats. Haft det för alltid känns det som. Sats har tjänat stora pengar på mig i merförsäljning under den här tiden. Utöver dryck, som jag nästan alltid köper till passen, knatar jag även dit varje vardag vid mellanmålstid, typ 15, för att köpa ett stycke proteinbar. En skön rutin.

Hemma i min byrålåda har jag massor av träningsstrumpor jag köpt på Sats då jag glömt mina hemma inför träningen. Är dyra jävla strumpor oxå. Typ en hundring paret (kan till och med kosta 129kr. Osäker.). Har säkert köpt på mig minst 10 par de sista åren. Det man inte har i huvudet får man ha i plånboken.

En annan sak jag visst glömmer då och där är handduk. Ibland hänger den kvar på kontoret. Andra gånger ligger den kvar i byrån hemma. Irriterande. Att torka sig med en svettig t-shirt funkar, men är inget skönt alternativ. Så jag köper givetvis en ny. Har väl blivit runt 10 handdukar på ett par år.

Igår glömde jag strumpor. Att träna utan strumpor funkar inte alls. Jag köpte nya.

Idag glömde jag handduken på kontoret. Gick till disken och bad om att få köpa en handduk. Killen bakom disken beklagade sig lite och säger: -Vi har tyvärr bara rosa handdukar. (tidigare har Sats nästan bara haft vita handdukar)
Jag skiner upp och säger: -Rosa är min favoritfärg, så den blir helt perfekt! Den kostade mig närmare  hundra spänn, men glädjen var värd mycket mer än så. Känslan kan väl närmast beskrivas som en minivinst. Jag hade tur i min glömska.

Ska göra mitt bästa för att packa en komplett träningsbag i morgon.




Där hänger den. Ser röd ut. Skulle säga att handduken går åt det rosa/röda hållet egentligen.

Ärlighet är bland de egenskaper man brukar uppskatta mest hos ens vänner. Utan tillit blir det svårt att skapa starka vänskapsband. Men ärlighet ihop med öppenhet och avsaknad av självcensur, eller brist på förståelse för vad som är normalt och acceptarat i det sociala rummet, kan försätta en i märkliga situationer.

Känsliga läsare ska inte läsa vidare.

Det var söndag. Sent på kvällen. Hade aft en bra dag och hunnit med många trevliga saker. Som oftast har jag datorn på och kollar på tv samtidigt. Ser att en vän är inloggat på chatten. Så jag börjar prata med honom. Av hänsyn till honom kan jag vare sig namnge eller skriva ut hans initial. Vi pratar om lite av varje. Rätt som det är skriver han att han måste hoppa in i duschen... -Jaja, gör det, tänker jag. Samtidigt som jag har tanken i skallen, skriver han:

-Jag har precis lagt en sats på magen. Vi hörs imorgon.

Haha. Vilken bög asså. (Jaaa, han är gay)
Jag såg inte den komma. Tack för informationen.

Vi chattade inte med Cam.

I början av veckan var jag ju sjuk. Har gjort mitt bästa för att tillfriskna snabbt. Var kvick med att dra i mig olika cocktails av ingefära, honung, te, växter/rötter i tablettform, apelsiner, whiskey, kiwis, vitlök och glass. Glassen åt jag mest för att glass är gott. Under den här tiden höll jag mig borta ifrån kontoret. Dels är det kämpigt att jobba med hög feber, och så vill ju ingen annan bli smittad. Blir bara en lose-lose situation.

Jobbet måste ändå göras. Är inte så att jag ringer in en vikarie för att fylla min plats under tiden. Det går alltså sällan att vara helt borta ifrån jobbet. Ansvaret sätter stopp. Och ansvar kommer i olika grader. Precis som min förkylning som nästan hospitaliserad mig. Ja, i alla fall om jag haft högre feber, hjärtsvikt, andningsnöd, kraftig yrsel osv. Men nu uppvisade jag bara symptom såsom feber, hosta, snuva och trötthet. Jag klarade mig även den här gången.

Nåväl, jag har jobb att göra och kan inte gå till kontoret. Tar med mig datorn till ett av de två Espresso house:n runt mitt kvarter. Där sitter jag och försöker hålla mina baciller för mig själv. Framför mig sitter ett gäng tjejer. De ser ut att gå i ettan i gymnasiet. Sex tjejer vid ett bord på ett fik. Deras ljudnivå borde rimligtvis uppmärksammas av övriga gäster. De här tjejerna var annorlunda. Så tysta och skötsamma.  Jag kan sitta kvar.

Så hur kommer det sig att sex sextonåriga tjejer kan vara så tysta? De var vare sig döva eller stumma. De sov inte. Inte heller försjunkna i skolarbeten. Fenomenet skulle aldrig förekommit före år 2008.

Smartphones är kanske det bästa sättet att vi tyst på unga tjejer.




Smartphones är bra av flera anledningar...

Nu har det gått några dagar sen jag fick det larviga svaret ifrån Donna. Har funderat en del på hur jag ska gå vidare. Inte direkt kommit fram till nått. Står och väger mellan två alternativ. Det ena är att ha en mer aggresiv approach, medans det andra är i stil som tidigare. Dagsformen får avgöra.

Känns som det här börjar bli för utdraget. Vill få till ett avslut tills i mitten av veckan. Middagen kan jag nog glömma. En fortsatt dialog kommer inte fall i god jord. Nåväl. Ska hitta energi för att ta detta till slutstationen.

Så trillade Donnas svar in efter en påminnelse ifrån mig, Kan inte påstå att jag är helt nöjd med svaret. Lägger upp svaret om en dag eller två. Det får släpa lite här i bloggen.

Donna erbjuder mig en gratis middag för mig och min fru. Haha, ja så bra. Jag bokar genast en flight för mig och min fru till Vegas. Tar ju endast ca 20 timmar att flyga dit plus kostar 14-18 tusen för två billiga biljetter. Vart ska vi bo någonstans? High five för det!

Lite kul att Donna erbjuder mig fri middag för mig och frugan. Saxar meningen ifrån mailet.
"It would be my pleasure to send you and your wife; or a friend to dinner for the inconvenience you experienced in the poker room, but please understand that poker rarely comps rooms."

Vem är denna mystiska fru? Fru SkalmanAl? Var är hon nu? Jaja, Donna har väl sett mig tillsammans med A på  övervakningssekvenser och antagit att vi var man och fru. Blev ett par trevliga dagar innan "min fru" var tvungen att åka tillbaka till norge.

Okay, en middag är ju tramsigt. Det funkar inte. Fortsättning följer.

Det var lördag. Klockan väckte mig ovanligt tidigt för att vara helg. "Revelj" kallar man det på militärspråk. "Mindre skönt" på mitt språk. Andra kanske tycker att 09 kan ses som sovmorgon på en lördag. För mig är det ett test för karaktären.

Först morgonrutin. Sedan hämta svampkorgar hos farmor. Därefter hämta upp två andra svampsugna och morgonpigga individer. Utöver svamp hittade vi en snok, fästingar, stora jädra sniglar och en groda. Alla förutom snoken fick mänsklig kontakt. Grodan pissade ner mina händer. Är det inte underförstått att om jag skrämmer ett djur från vettet, så ska djuret inte försöka fly eller skydda sig?

Jag hinner knappt hem förrän huvudvärken slår till. Strax efter ger immunförsvaret in. Hög feber samt halsont tar över. Måndag och ingen förändring. Så vad är det som smittat mig? Är det grodans piss? Eller kanske fästingarna? Eller den sjukt stora snigeln eller svampen på bilden som orsakat min sviktande hälsa? Kan det vara så att det är som vanligt, att ett satans dörrhantag smittat?





En ganska stor måltid... sa jag att jag har feber?

Det här med att vänta är ju en tråkig historia. Jag hade ställt mig in på att att få ett svar efter två arbetsdagar. På sin höjd tre dagar. Nu har det gått fyra arbetsdagar. Så varför tar det så lång tid och vad betyder det?

Man måste nog se dröjesmålet som något positivt. Mottagaren, Donna, gör inget förhastat som att svara med vändande post. Mindre risk att känslor styr. På gott och ont. Ärendet behandlas professionellt. Antagligen måste saken bollas med fler personer på casinot/hotellet då hon troligtvis inte har mandat att ta ett beslut helt själv av den här karaktären. Det tar tid att samla beslutsfattare, briefa, värdera och sedan komma fram till ett svar.

En del av mig hänger kvar i Vegas. Kunde ha varit värre.