Posiviteter på micronivå
Var på middag i tisdags. Hos min mamma. Hon går på en diet. Så middagen bestod av att jag åt och hon satt med och snackade. Jag kom vid halv sju. Hon hade redan käkat. Under "middagen" sa hon att jag ska vara glad över att jag är född. -Ska man verkligen vara det? -Och varför?
Kanske måste man tänka att man ska vara glad över att man lever. Att man föds. Levande människor kan göra så mycker mer än en icke levande människor. Men vad missar man om man inte föds? Vad missar man egentligen? Är det inte så att vi försöker fylla våra liv med små och stora glädjeämnen för att kompensera meningslösheten?
Låt oss anta att min existens saknas. Från början alltså. Jag hade sluppigt massor av svårigheter. Inte betalat skatt på skatt på skatt, eller stört mig på rökare. Inte hller irriterat mig på långa krogköer och pissigt väder. Sen finns det riktiga problem. Ser man på mänskligheten som stort, så hamnar väl krig, väldtäkter, misshandel, förnedring, hunger, missbruk, sjukdomar och misär i allmänhet, på minussidan i vår existens.
Är snittmänniskans liv så himla bra egentligen? Jävla lotteri det där med vart man är född. Hur glädjande är det att kämpa för ens överlevnad varje dag, som så många i utvecklignsländer tvingas göra?
Som tur är handlar inte livet enbart om resurser. Det handlar lika mycket om det inre. Att fylla livet med glädjeämnen och förverkliga sig själv är livsviktigt. Speciellt om man vill vara lycklig. Jag försöker så gott jag kan. Det kan vara stort som smått. Kan handla om människor, materiella ting eller upplevelser.
Nu i närtid har jag ett par upplevelser som jag ser fram till. På micronivå ser jag fram emot Charlie Sheens "Anger management" . Primiärvisas på torsdag. Kommer laddas ner på fredag. Garanti på det.
Den 29:e juni har "Ted" biopremiär i USA. Såg David Lettermans intervju med Mark Wahlberg som spelar mot den talande teddybjörnen Ted. Filmen verkar hur skön som helst. Trailen är underbar. Vet bara inte när filmen har premiär här. Helt klart något att se fram emot.
Skulle vara helt fantastiskt om man hade en egen Ted. Jag ser underbara möjlighet. Ted hamnar på plussidan.
Dra fram trailen till 1:02 min.
-What's her name?
-A white trash name, guess!?
-You don't think she will be expecting something big, do you?
-Eh like what.. Anal?
Svårläst och kontraster
En snubbe som jag känner var också i Ukraina. Fast inte i Kiev och inte under Fotbolls-EM. De var i Odessa. Veckan före EM. Hans story om landet, eller snarare om folket, var inte speciellt roande. Svensk media och även BBC förmedlande en inte så smickrande bild över värdnationernas allmänna inställning till mörka människor.
Snubben i Odessa och hans polare tyckte stämningen var extremt hotfull. De är vita. Men det spelade ingen roll. De köpte skydd. Security. Killen gick med dem överallt. Lite skillnad mot sverige. Hur ofta råder man turister här att köpa skydd om de ska ut och se stan?
Flera gånger blev vi uppmanade om att inte lämna stadskärnan. -Det är farligt för turister utanför stadskärnan. I stan kryllade det av polis och militär. Vissa hade höga poliskepsar. Andra gröna, svarta eller gröna baskrar. Såg många snygga ukrainskor i uniform. -Hey officer, I've been naughty.
Bemötandet av lokalbefolkningen var blandat. I de mest centrala delarna var alla trevliga och hjälpsamma. Men så fort man kom till ett ställe där det inte florerade av tursiter, kunde man vänta sig två bemötanden. Antingen väldigt trevligt och hjälpsamt, eller på gränsen till otrevligt och minimalt med ögonkontakt. Nästan som att de inte ville att man skulle spendera sina pengar hos dem.
Jag försökte hitta ett gym en dag. Fick en adress. Att navigera med hjälp av gatunamn är helt omöjligt. Ja om man inte kan Kyrilliska. Jag frågade en polis, en fotgängare och nån i en butik. Ingen gav mig bra direktion. En pekade åt helt fel håll dessutom. Till slut haffade jag en tjej. Frågade henne om vägledning. Hon hade ingen aning. Men tog med mig till en salong hon just klivit ut ifrån. Jag kliver in. Där inne jobbar fem kvinnor och en man. En manlig kund får sina händer gjorda.
Kvinnan som släpat in mig förklarar mitt problem. Nu aktiveras hela salongen. Hon som driver salongen frågar om jag vill ha kaffe elle te. Hon sätter mig ner i soffan och sätter sig bredvid. Killen som får manikyr plockar upp sin Ipad. Slår in adressen och drar upp en karta. -Här är du, och hit ska du. -Du kan fota kartan så att du hittar.
Kvinnan som driver salongen ber en kollega ringa efter taxi. Hon och jag börjar prata. Hon pratar Inte engelska. Men det går bra i alla fall. Jag blandar upp med ett par polska ord och engelska. Det blir ingen djup konversation. Taxin kommer efter tio min. Jag ger henne en kram och åker iväg.
Killar som tar manikyr kan man alltid lita på.
Jag kommer fram till gymmet. Upptäcker att det är en mer exklusiv variant av anläggning. Medlemsavgiften går på runt 14 000 kr per år. Ett årskort på SATS i sverige kostar kring 6 500 kr. Att ströträna en gång kostar 300 kr. Tror att snittlönen ligger kring 3 000 kr. Inget för random-ukrainaren alltså. Snubbarna på gymmet är inga dussinkillar. Vissa av dem ser ut att komma ifrån pengar. Andra inte. Varför tänker jag att många av dem är kriminella? Fördomar. I omklädningsrummet ligger mobiltelefoner framme. Mer öppet än i sverige. Den här lilla klicken av människor sköter sig.
Vägarna i Kiev kryllar av dyra bilar. Riktigt dyra bilar. Gissar att snitt-ukrainaren inte bor i Kievs stadskärna. Man ser lika många snygga tjejer som dyra bilar i Kiev. Är snittet så bra, så ska de ukrainska männen vara glada. De snyggaste tjejerna i världen bor utan tvekan i Sverige och Ukraina. Jag vet.
Något polisen inte ägnar sig åt, är att bötfälla felparkerade bilar. Eller så är det helt okay att parkera på trottoarerna.
Ukraina i korthet
* Traditionell mat -Inte superspännande
* Ukrainska tjejer -Världsklass
* Felparkerade bilar -Lika många som rätt parkerade bilar.
* Gå ej på golvbrunnar -Jag höll på att trilla ner i en brunn. Locket gled undan. Obehagligt nära olycka.
* 95 % av folket jag mötte var vänliga. 5 % inte lika trevliga.
* Fler dyra bilar i Kiev än i Stockholm
* Fin stadsbild. Hus, parker och boulevarder imponerar.
* Billigt att åka tunnelbana. 2 kr för att ta sig fram genom hela systemet. Dessutom fina stationer. Imponerande.
* Stöldrisk i tunnelbanan -Ultrahög. Jag fick en svans efter mig. Slutade med att jag blev tvungen att lämna t-banan och gå upp på gatan. Sedan jag blev rånad på min mobil i Turkiet för 10 år sedan av småkids är jag numera ett omöjligt byte. Jag hade roliga kort i den mobilen. Grattis ungar.
Jag tycker dom står bra där.
Antiklimax
Det här gick ju inte riktigt som tänkt. Förlust efter förlust och sedan en vinst. Efter England var det Inte samma förväntansfulla tjoande på Kievs gator. Istället har man strosat omkring någor missnöjd med att spänningen är helt bortblåst. Hade varit så mycket roligare ifall den sista matchen oxå betytt något.
Gårdagens match mot Frankrike var trots allt underbar att se. När Zlatan skickar in bollen i mål lyfter arenan. Svenska fans blir hysteriskt glada. Det är kortvarig glädje. För när slutsignalen ljuder är det ändå slut på sveriges EM-spel.
Mest minnesvärt är trots allt 1-1 och 2-1 målet mot england. EM-slutspel lever och det är bra fotboll. Tråkigast är 2-3 målet. EM-slutspelet dör.
Jag har försökt observera folket här i Kiev. Har ett par intressanta iaktagelser till mitt nästa inlägg.
Tack och hej.
Örnen har landat
Då var man på plats. I Kiev. Får se om sverige presterar bättre nu när jag är här och ger support. Läste att det skulle vara 19 000 svenskar i Kiev just nu för kvällens match. 19 000! Det är två fullsatta globen.
Fotboll drar fler män. Råder inget tvivel om det. Inte efter flighten hit. Tyckte mig endast se 10 kvinnor på flighten, varav 5 var flygvärdinnor. Resten män. Varför är det så? Är fotbollsintresset inte lika starkt hos kvinnor? Prioriterar kvinnor andra resemål framför bröliga supportresor? Varför?
En dag med mer energi hade det här varit ett perfekt uppslag att skriva om. Gå lite på djupet. Spåna fram olika teser. Inte rätt tillfälle nu att plocka fram SkalmanAl i full kraft.
Då ska vi se vad Kiev har att erbjuda i Lunchväg.
Min adress ikväll.
Fotboll drar fler män. Råder inget tvivel om det. Inte efter flighten hit. Tyckte mig endast se 10 kvinnor på flighten, varav 5 var flygvärdinnor. Resten män. Varför är det så? Är fotbollsintresset inte lika starkt hos kvinnor? Prioriterar kvinnor andra resemål framför bröliga supportresor? Varför?
En dag med mer energi hade det här varit ett perfekt uppslag att skriva om. Gå lite på djupet. Spåna fram olika teser. Inte rätt tillfälle nu att plocka fram SkalmanAl i full kraft.
Då ska vi se vad Kiev har att erbjuda i Lunchväg.
Min adress ikväll.
Top 3
Det här med listor kan vara kul. Gör alldeles för få listor här. Kanske för att jag inte brukar lista saker speciellt ofta. För ett par veckor sedan var jag på konsert. Så varför inte lista de bästa konserterna jag varit på. Borde inte vara så svårt med tanke på att jag inte varit på speciellt många. Kanske 10-12 styckna totalt.
Lite knepigt är det att komma ihåg känslan man hade efter konserten. Var verkligen Lauryn Hill så bra i Globen 1999? Hur var Nina Perssins "A Camp" på Cirkus 2009? Känslor bleknar med tiden. Det är minnet man får lita på istället. Minnet av känslan man hade då.
Något jag kommer ihåg helt säkert, är att konserten med Nina Perssons "A Camp" var jävligt tråkig. Satt och gäspade. Det gjorde Sofia C också. Vi längtade därifrån. Jag gillar Nina Persson som artist. Speciellt i Cardigans. Men på en bra-konsert-lista hamnar hon inte.
Så, vilka ska listas som top 3? Första plats är given. Det var en efterlängtad konsert. Fick gåshud när bandet började spela och hon tog de första tonerna. SADE, 2011. Efter 20 års lyssnande och ingen konsert i Sverige, var det äntligen dags. Fantastiskt. Var för övrigt där med Sofia C. En annan Sofia C.
Plats två är också given. Måste gå till Lauryn Hill 1999. Det var på den tiden hon fortfarande var frisk och inte skaffat fem eller sex kids. Gillade hennes liveband. Hade ett härligt moment under konserten. Har skrivit om det tidigare. Artisten Emilia passarade med sitt ass strykandes tight mot mig. Bara det ger upplevelsen en pinne extra. Även den här gången var jag med Sofia C. Alltså föregående Sofia C. Inte den först nämnda.
Plats tre är knepigare. Inte helt givet. Men platsen knips av Drake (nu i år). Jag kanske ändrar mig. Det får man. -Nej, jag var inte där med Sofia C.
1. SADE
2. Lauryn Hill
3. Drake
Undrar vad jag ska lista nästa gång? Bästa liggen? Godast tandkräm? Sämsta fyllorna?
Grattis SADE. Du hamnade på första plats på min lista.
Lite knepigt är det att komma ihåg känslan man hade efter konserten. Var verkligen Lauryn Hill så bra i Globen 1999? Hur var Nina Perssins "A Camp" på Cirkus 2009? Känslor bleknar med tiden. Det är minnet man får lita på istället. Minnet av känslan man hade då.
Något jag kommer ihåg helt säkert, är att konserten med Nina Perssons "A Camp" var jävligt tråkig. Satt och gäspade. Det gjorde Sofia C också. Vi längtade därifrån. Jag gillar Nina Persson som artist. Speciellt i Cardigans. Men på en bra-konsert-lista hamnar hon inte.
Så, vilka ska listas som top 3? Första plats är given. Det var en efterlängtad konsert. Fick gåshud när bandet började spela och hon tog de första tonerna. SADE, 2011. Efter 20 års lyssnande och ingen konsert i Sverige, var det äntligen dags. Fantastiskt. Var för övrigt där med Sofia C. En annan Sofia C.
Plats två är också given. Måste gå till Lauryn Hill 1999. Det var på den tiden hon fortfarande var frisk och inte skaffat fem eller sex kids. Gillade hennes liveband. Hade ett härligt moment under konserten. Har skrivit om det tidigare. Artisten Emilia passarade med sitt ass strykandes tight mot mig. Bara det ger upplevelsen en pinne extra. Även den här gången var jag med Sofia C. Alltså föregående Sofia C. Inte den först nämnda.
Plats tre är knepigare. Inte helt givet. Men platsen knips av Drake (nu i år). Jag kanske ändrar mig. Det får man. -Nej, jag var inte där med Sofia C.
1. SADE
2. Lauryn Hill
3. Drake
Undrar vad jag ska lista nästa gång? Bästa liggen? Godast tandkräm? Sämsta fyllorna?
Grattis SADE. Du hamnade på första plats på min lista.
Nya tider
Nu har jag lämnat långdistansträningen bakom. I alla fall för en tid. Maran är över. Tar upp det i slutet av augusti igen. Nu och sex veckor framåt lägger jag nu om löpträningen och anpassar den för att att klara av att springa fort på kortare sträckor. Målet i år är att klara av en mil på 44 minuter. Inte alls omöjligt. Nästa år, 40 minuter.
För några dagar sedan åkte jag och gammel-stefan till Kristinebergs IP. Mjukstart, 6 km, intervallträning. Hade fortfarande ont i kroppen efter förra helgens Maraton. Borde kanske vilat mer än tre dagar. Men just nu är det för kul med löpning och tillfredställelsen att nå egna uppsatta mål.
Två månader av nästan enbart konditionsträning har gett resultat. På den negativa siden har muskelmassan blivit lidande. Det syns och känns. Så nu blir det till att bygga tillbaka det jag tappat. Borde gå fort.
Den 18 augusti ska formen vara toppad. Har ett helt okay startnummer, vilket borde göra så att jag kan springa direkt vid startskottet. Sen blir det fest!
Den här gången tänkte jag inte önska mig något speciellt väder.
För några dagar sedan åkte jag och gammel-stefan till Kristinebergs IP. Mjukstart, 6 km, intervallträning. Hade fortfarande ont i kroppen efter förra helgens Maraton. Borde kanske vilat mer än tre dagar. Men just nu är det för kul med löpning och tillfredställelsen att nå egna uppsatta mål.
Två månader av nästan enbart konditionsträning har gett resultat. På den negativa siden har muskelmassan blivit lidande. Det syns och känns. Så nu blir det till att bygga tillbaka det jag tappat. Borde gå fort.
Den 18 augusti ska formen vara toppad. Har ett helt okay startnummer, vilket borde göra så att jag kan springa direkt vid startskottet. Sen blir det fest!
Den här gången tänkte jag inte önska mig något speciellt väder.
Fel på fötter?
Är det okay att ha fötterna på bordet? Folk snackar om att det är ofräsht och skitigt. Ja, kanske. Måste det vara så? Och är det verkligen så?
Jag funderade. Varför säger man, att man inte ska ha fötterna på bordet? Det är en kroppsdel som alla andra. Ingen säger ju -Ha inte rövhålet i soffan. Både fötter och rövhål har ju oftast kläder om sig. Strumpor och underkläder som minst.
Uttrycket och regeln måste vara en gammal kvarleva. Ifrån en tid då vi inte tog av oss skorna när vi kom hem. Eller tvättade oss så ofta. Då var det vettigare att behålla fötter och skit på golvet. Numera har vi inte probleme med skitiga fötter. Jag tar i alla fall av mig skorna när jag kommer hem. Har också god känsla för hygien. Så vare sig mina strumpor eller fötter kan ses som ohygieniska. Oavsett dag på året.
Jag kan tycka det är skönt att lägga upp fötterna på soffbordet. Det är avkopplande. Men det känns inte alltid helt okay. Speciellt inte om man gästar någon. Då avstår jag precis som de flesta andra.
Jag undrar hur länge vi kommer få höra att man inte ska ha fötterna på bodet? Hur länge ska det vara förknippat med ohyfs?
Att visa undersidan av foten för någon, kan tolkas som respektlöst. Typ; -Jag går på dig. -Du är inte värd mer än skiten under mina fötter. Men även det här måste bottna i att våra fötter tidigare varit skitiga. Med tiden borde vi rimligtvis sluta att tolka våra fötter så negativt.
Mycket av utvecklingen går framåt väldigt fort. Att bli av med utdaterade förhållningsregler verkar ta längre tid.
Inte mina fötter.
Jag funderade. Varför säger man, att man inte ska ha fötterna på bordet? Det är en kroppsdel som alla andra. Ingen säger ju -Ha inte rövhålet i soffan. Både fötter och rövhål har ju oftast kläder om sig. Strumpor och underkläder som minst.
Uttrycket och regeln måste vara en gammal kvarleva. Ifrån en tid då vi inte tog av oss skorna när vi kom hem. Eller tvättade oss så ofta. Då var det vettigare att behålla fötter och skit på golvet. Numera har vi inte probleme med skitiga fötter. Jag tar i alla fall av mig skorna när jag kommer hem. Har också god känsla för hygien. Så vare sig mina strumpor eller fötter kan ses som ohygieniska. Oavsett dag på året.
Jag kan tycka det är skönt att lägga upp fötterna på soffbordet. Det är avkopplande. Men det känns inte alltid helt okay. Speciellt inte om man gästar någon. Då avstår jag precis som de flesta andra.
Jag undrar hur länge vi kommer få höra att man inte ska ha fötterna på bodet? Hur länge ska det vara förknippat med ohyfs?
Att visa undersidan av foten för någon, kan tolkas som respektlöst. Typ; -Jag går på dig. -Du är inte värd mer än skiten under mina fötter. Men även det här måste bottna i att våra fötter tidigare varit skitiga. Med tiden borde vi rimligtvis sluta att tolka våra fötter så negativt.
Mycket av utvecklingen går framåt väldigt fort. Att bli av med utdaterade förhållningsregler verkar ta längre tid.
Inte mina fötter.
Stockholm Marathon
Då kan man bocka av Sthlm Marathon. -Check. Jag kan också boka av tanken "Äh fuck it, jag pissar i brallan". -Check. Men neeej, det gjorde jag inte såklart. Tänkte det bara vid ett par korta ögonblick. Insåg att det var betydligt mer pragmatiskt att stanna upp och slå en drill. Kostade ju bara drygt 20 sekunder.
Hade med mig min lilla rosa ipod mini. Tänkte att jag skulle lyssna på peppande musik. Behövdes inte. Använde den inte någon gång under loppet. Kunde nog inte heller. Var helt omöjligt att röra mina sönderfrusna fingrar. Vantarna genomvåta och iskalla. Tvingades använda båda mina händer då jag skulle greppa muggarna vid vätskekontrollerna.
Jag hade önskat mig småkyligt sommarväder. Jag fick halvtaskigt vinterväder. 5 grader, 16 sek/m isande vind och på det konstant regn. Regnet och den starka vinden på Västerbron gjorde att det kändes som om man blev träffad av vassa småhagel i ansiktet. Efter 10 km var hela jag genomvåt. Även skorna. Hade det inte varit för allt regn skulle man säkert klarat sig ifrån att bli nedkyld. Den lyxen fanns inte.
Drygt 21 000 anmälda till loppet. Jag sprang under ett alias. Pontus Danielson. Köpte hans startbevis nån månad innan. 16 000 kom till start. 1 500 bröt. Jag förstår dem. Det var extrema förhållanden.
3:52.53 blev min tid. Jag är nöjd med tiden. Hade siktat på 3:45. Kanske hade jag klarat det med normalt väder. Egentligen ska man inte klara av att springa på en sådan tid med endast 2 månaders förberedelser. Mitt första löppass i år var 25 mars. Jag bestämde mig för att delta i Sthlm Marathon den 8e april. Dessutom hade jag aldrig sprungit längre än 12 km innan den 31 mars i år. Någonsin!
Med bättre föreberedelser ska jag nog klara av att springa på 3:30. Mitt nästa Marathon blir på Grönland i slutet av oktober. Blir nog tufft att komma under 4 timmar där. Nu är jag inte helt orutinerad i löpsvängen i alla fall.
Loppet i korthet:
* En annan löpare vänder sig om och fotar den nedre delen av mig. Varför?
* Att greppa skalade bananer med genomvåta vantar blir kladdigt
* Jag hade tre pisspauser
* Stannade upp och gick i 30 sek en gång. Hade fått håll av en banan.
* Stannade upp vid 37 km och stretchade vänster vad. Tog 30 sek.
* Släpade med mig en ipod helt i onödan.
* Det var vidrigt och kallt. Inte bara jag som tycker det.
* Samtliga löpare blev frusna av att stå i startfållan i 15 min innan start.
* Första varvet var lättare än det andra.
* Min kropp signalerar att den har blivit utnyttjad.
* Jag kom i mål. Fan vad skönt!
Nu har jag något att slå till nästa år. För det blir ett nästa år. Eller?
Med en mugg i handen vid 28 km ca.
Gått i mål och är himla nöjd. Känslan över mållinjen var helt fantastisk.
Enorm lättnad blanda med stolthet och glädje över prestationen. Försöker mig på en
trött Usain Bolt-gest.
Hade med mig min lilla rosa ipod mini. Tänkte att jag skulle lyssna på peppande musik. Behövdes inte. Använde den inte någon gång under loppet. Kunde nog inte heller. Var helt omöjligt att röra mina sönderfrusna fingrar. Vantarna genomvåta och iskalla. Tvingades använda båda mina händer då jag skulle greppa muggarna vid vätskekontrollerna.
Jag hade önskat mig småkyligt sommarväder. Jag fick halvtaskigt vinterväder. 5 grader, 16 sek/m isande vind och på det konstant regn. Regnet och den starka vinden på Västerbron gjorde att det kändes som om man blev träffad av vassa småhagel i ansiktet. Efter 10 km var hela jag genomvåt. Även skorna. Hade det inte varit för allt regn skulle man säkert klarat sig ifrån att bli nedkyld. Den lyxen fanns inte.
Drygt 21 000 anmälda till loppet. Jag sprang under ett alias. Pontus Danielson. Köpte hans startbevis nån månad innan. 16 000 kom till start. 1 500 bröt. Jag förstår dem. Det var extrema förhållanden.
3:52.53 blev min tid. Jag är nöjd med tiden. Hade siktat på 3:45. Kanske hade jag klarat det med normalt väder. Egentligen ska man inte klara av att springa på en sådan tid med endast 2 månaders förberedelser. Mitt första löppass i år var 25 mars. Jag bestämde mig för att delta i Sthlm Marathon den 8e april. Dessutom hade jag aldrig sprungit längre än 12 km innan den 31 mars i år. Någonsin!
Med bättre föreberedelser ska jag nog klara av att springa på 3:30. Mitt nästa Marathon blir på Grönland i slutet av oktober. Blir nog tufft att komma under 4 timmar där. Nu är jag inte helt orutinerad i löpsvängen i alla fall.
Loppet i korthet:
* En annan löpare vänder sig om och fotar den nedre delen av mig. Varför?
* Att greppa skalade bananer med genomvåta vantar blir kladdigt
* Jag hade tre pisspauser
* Stannade upp och gick i 30 sek en gång. Hade fått håll av en banan.
* Stannade upp vid 37 km och stretchade vänster vad. Tog 30 sek.
* Släpade med mig en ipod helt i onödan.
* Det var vidrigt och kallt. Inte bara jag som tycker det.
* Samtliga löpare blev frusna av att stå i startfållan i 15 min innan start.
* Första varvet var lättare än det andra.
* Min kropp signalerar att den har blivit utnyttjad.
* Jag kom i mål. Fan vad skönt!
Nu har jag något att slå till nästa år. För det blir ett nästa år. Eller?
Med en mugg i handen vid 28 km ca.
Gått i mål och är himla nöjd. Känslan över mållinjen var helt fantastisk.
Enorm lättnad blanda med stolthet och glädje över prestationen. Försöker mig på en
trött Usain Bolt-gest.
